Bonusbarn.

Nu svara jag för min man....

Han ÄLSKAR sin bonus son som sin egen. Han har inga egna barn och vi har ej lyckats få gemensamma. Men han tar Kim som sin egen. Det gör även hans föräldrar och övrig släkt. Det är inga skillnader här inte.

Det är underbart. Sonen var redan 7 & ½ år när vi träffades. Kim blir 14 nästa vecka. Trodde det skulle vara svårt. Har dålig erfarenhet att träffa nya när man redan hade barn. Men min man klarade detta perfekt. Han tar sig verkligen an sin bonus son. Kim har olika handikapp och funktionshinder. Så det var en del som han var tvungen att sätta sig in i ganska snart. Han är med på allt som har med Kim att göra som tex habilitering, tand/läkarbesök, utredningar, val av skola, fritidsaktiviteter. Så här bra trodde jag aldrig att kunde bli.

Nog finns allt hoppet kvar. ELLER!? Jag hade turen i varje fall. Skulle ALDRIG leva med någon som inte accepterar min son för den han är.

Det är t.o.m så bra att sonens bio pappa accepterar detta. Det är ju inte alltid att en bonusförälder kommer övrens med exet så att säga. Men de båda är med tex på föräldramöten i skolan. Det är ju bra för Kim. Det händer att folk har svårt att förstå att vi har denna relation som fungerar med alla.

Eller tvärt om... vet att det finns såna fall...