Svar på #142
Gremlin666 skrev 2009-03-09 14:39:02 följande:
Ja, det är synd om oss alla faktiskt, fast det vet vi redan så det behöver du inte berätta för oss då det som jag skrev innan vi som lever vårat liv, inte du. Kan mycket väl vara så att barnet känner av att han är jobbig, hade varit märkligt ifall han INTE förstod att han är annorlunda då han går i skola med jämnåriga som inte alls är som han är. Vilka men hans uppväxt kommer skapa kan ingen veta, precis som det gäller allas uppväxt, man lever i sin egen verklighet. Men att BUP samt specialinstans från skolan är inblandade visar att han är ett problembarn sedan kan det finnas en mängd olika orsaker till att det blivit som det blivit men det ändrar inte nutiden. Sedan att du tror att du kan förebygga problem som du själv haft är lite väl sent att tänka på. Du borde acceptera din uppväxt och sluta se dig som ett offer, alla har haft motgångar och alla kan hitta mängder med fel i sin uppväxt ifall man bara letar. Nu har du en solklar bild att världen inte är större än det du själv upplevt men jag tror du hade mått bättre av att sluta döma andras känslor när det endast grundar sig i att du själv har problem. Självklart är det bra att använda sig av egna erfarenheter när det gäller att skapa framtid men att tro att du skulle må bättre inuti dig bara genom att försöka bädda så mycket du orkar för dina avkommor anser jag vara en felaktig väg att gå. Självklart ska de ha det bra, men det är inte samma sak som att de är en minikopia av dig utan egna individer med egna känslor. Du borde förlåta din pappa och dig själv, ta ett djupt andetag och leva i nuet och anpassa din uppfostran efter idag och imorgon istället för dået. Lycka till
Vem har sagt att jag lever i dået? Jag har med mig mina erfarenheter, från att min pappa lät sin egen egoism gå före hans barn likaväl som han beslutade att fortsätta dricka en massa och bli alkoholist. Det har präglat mitt liv och min uppfostran till det bättre, genom att jag SETT min pappas misstag och ska inte göra om dem med mina barn.
Den person som INTE tar med sig sina erfarenheter från sin barndom till sin egen uppfostarn tycker jag låter mycket märkligt.
Sedan uppfostrar jag inte mina barn till små minikopior av mig, utan jag ser till att de har ett stabilt hem med människor som TYCKER om dem, inte folk som enbart accepterar dem, Det anser jag är var förälders lott i livet att se till att barnet har det så bra som möjligt, och INTE utsätta dem för människor som bara kan vistas i deras liv.
Problembarn? jag anser att det inte finns någon sådan term, man kan ha problem med hans beteende visst. Men det utgör knappast hela honom.
Jag undrar vem av oss som ser sig som ett offer? Du kan nog fylla den rollen bra själv tycker jag.