hur har det gått.

Min kille är i och för sig född 24+4 och allt är jättebra med han, nu är han 6½ månad och skulle egentligen vara 3 månader i dag.

Hej hej
Jag fick min Oliver i v 27+3 och det har gått jättebra han är idag 8 år och mår hur bra som.

Jag blev inlagd i 27+0 för hotande förtidsbörd, då hade jag etablerat värkarbete och var öppen 2 cm. Ändå lyckades läkarna med hjälp av mediciner och sängläge hålla inne sonen till 28+3. Vidar mår jättebra idag, han är helt frisk och har börjat på förskolan. MEN! Det är en jobbig tid i början, det kan man inte komma ifrån. Vi låg nio veckor på sjukhus, mitt i värsta förkylningstiderna. Vi var i princip helt isolerade från omvärlden mer än hälften av den tiden, först 50 mil hemifrån, sen 25 mil bort..  Det är tufft, kan bara tänka mig hur jävligt det är om man har barn sedan tidigare!

Jag är osäker på hur det där med slemproppen funkar, den kan väl återbildas? Vet att min gick redan i vecka 22 när jag väntade Vidar, då fick jag restriktioner om hygien och sex. Vid förlossningen sex veckor senare så kom slem igen, fast inte lika mycket som första gången. De förklarade att det hade hunnit återbildas en hel del på den tiden. Jag hoppas din bebis stannar inne ett tag till, så ni slipper neotid och allt vad det medför.

Min svägerska fick en liten flicka i v 28+2. Hon föddes den 18 januari i år....och dom kommer nu hem till helgen=) Allt har gått superbra. Hon vägde 1100 gram när hon föddes, och är nu uppe i 2200 gram=)..

Lycka till=)!

Jag fick en liten tjej i v 27 + 1 i juni 2008. För oss har det gått jättebra, men det kan ju variera väldigt mycket. Jag fick höra att v 28 är en gräns där de flesta klarar sig utan respiratorvård, v 32 klarar de flesta att andas för egen maskin. Min dotter har aldrig behövt respiratorvård.

min lilla ville ut redan 26+5 men lyckades stoppas.. sen var det sängläge som gällde. 28+? drog det igång igen och blev stoppade på nytt..

Vecka 32+0 startade det igen med värkar men denna gången stoppade de inte. 32+5 gick vattnet och 15 timmar senare föddes min dotter på 2285 gram.

Hon fick lunginflammation pga att jag hade GBS (som jag först fick veta om vid förlossningen) och 3 timmar efter födsel kunde hon inte andas själv längre.. Blev respirator med extra kväve och pencilin... Efter 4 dygn var hon återställd och behövde inte respiratorn och några dagar senare behövdes inte cpap heller. fick åka hem efter 2 veckor och 3 dagar.

Hon är idag 2 månader och både lyckats få RS som behövde läkarvård och sen även vanlig influensa... men hon är stark och växer som hon skall ändå.

mitt råd är vila massor.

tack för era svar. jag blir så fundersam när man får höra olika. både att den återbildas o inte.
ja, jag försöker att ta det så lugnt som möjligt. men jag har 2 barn hemma på 7 och 4 1/2 år. o i veckan har vi alla haft magsjuka. det som kommer att vara jobbigast tror jag är att jag inte får vara med bäbisen hela tiden. som jag har förstått det. o jaghar jätte svårt att lämna bort en nyfödd. o jag litar inte på läkarna i umeå- har varit med om en del runt mina mf.

Min slempropp gick v 24 +5. Då undersöktes jag och var öppen 3 cm. Jag lades in på sjukhus och lyckades ligga i 17 dagar. Min son plockades ut med kejsarsnitt i v27+1. Han vägde 940 gram och var 32,5 cm lång. Märkligt nog kunde han andas helt själv.

Jag hoppas att du behandlats med kortison för bebisens lungmognad och är ordinerad sängläge eller är inlagd. Om du har tur kan du ju ligga länge

Min son har (vad vi vet) inga men av sin förtidiga födsel, han är idag 11 månader, 8 månader korrigerad ålder, och är precis som en åttamånaders bebis utvecklingsmässigt. De kan ju inte "hoppa över" den tid som de föds för tidigt utan spenderar tiden helt enkelt i kuvös i stället för i magen...

Neotiden är sjukt jobbig med all oro och all "onaturlighet". Men man klarar det. Dock är dte förstås stor skillnad på hur bebisarna mår. Från v27 är prognosen god även om det finns ett stort vårdbehov. Men varje dag som bebisen kan stanna i magen gör skillnad. Så jag hålle rtummarna att din bebbe stannar åtminstone ett par veckor till i magens lugna vrå.

Lycka till!

Fröken Vennberg: Om du skulle få förtidigt så ska du inte oroa dig för läkarna och övrig personal. Läkarna på Barn 4 i Umeå är helt fantastiska, vi låg i Umeå i 9 veckor, ligger nu på vårt hemsjukhus. Vi längtar tillbaka varje dag, de är väldigt duktiga i Umeå så om ni behöver komma till Barn 4 är ni i väldigt goda händer.

Vår lilla tös föddes i v 24+3 och vägde 307g hon var 40% tillväxthämmad, läkarna gav oss 10% chans att hon skulle överleva. Nu säger läkarna att hon har samma möjlighet att överleva som vilket barn som födds i Sverige.

Hoppas att ert lilla mirakel får stanna i magen och att det kommer att dröja innan er bebis möter världen!

Edvin höll på att plockas ut i v 22+5, men klarade sig 6 veckor ytterligare och jag snittades i v 28+5.
Han hade respirator de första tre dygnen (och det är, precis som Mylingen skriver, ganska ovanligt att barnen behöver respiratorvård efter v 28).
Idag är han en mycket pigg och alert treåring som "bara" behöver inhalera Pulmicort varje dag (och Airomir när han är förkyld).

Jag tillbringade v22+5 t.o.m. v 23+2 i sängläge på förlossningen i Umeå,
v23+2 t.o.m. v25+3 i sängläge på BB i Umeå,
hemskickad med kontroller på specmödravården varanna/var tredje dag (order om MYCKET vila) v25+3 t.o.m. v27+3,
tillbaka till förlossningen i Umeå v 27+3-27+5 (sängläge),
skickad (p.g.a. platsbrist i Umeå på barn4) till antenatalavdelningen i Solna v27+5 t.o.m. v28+5 (sängläge) då Edvin plockades ut.
Skickad till Huddinge (p.g.a. platsbrist på Astrid Lindgrens i Solna) och var där i 2½ vecka (jag på medicinskt BB i två dygn och Edvin på neoavdelningen hela tiden),
2½ vecka i på neoavdelningen i Sundsvall (när han var stark nog att förflyttas, med ambulansflyg)
9 veckor på barnavdelningen i Örnsköldsvik (när han var utom fara för respiratorvårdsbehov)

Vad jag vill ha fram med den sammanställningen är att jag önskar att vi hade fått stanna i Umeå hela tiden, att han hade fått födas i Umeå, för personalen var MYCKET personligare än i Stockholm (korvstoppningssjukhus!!!) och väldigt omtänksamma hela tiden. Vi fick aldrig komma med Edvin till barn4 i Umepå för det var fullt hela tiden.
Ju mindre sjukhus vi hamnade på, desto mer personligt blev det, men Umeå gav, trots storleken, mycket gott intryck på mig.
SÅ FÖRSÖK att intala dig själv att Umeå kommer att bli det bästa som kan hända dig OM du måste föda för tidigt. Dina gamla, dåliga erfarenheter behöver inte upprepas, men jag kan förstå om du har ett tungt, negativt bagage från dina missfall.
Dessutom ligger Umeå i Sverigetopp vad gäller neonatalvård...