Curlingföräldrar?

Jag tycker inte att det är vad man brukar kalla curlingförälder (skulle det vara det vill jag också bli curlingförälder i så fall ) Jag tycker att det är att vara en sund mogen förälder som guidar sitt barn med ömsesidig respekt.

Och liksom du så kan jag aldrig tänka mig att jag skulle använda dessa disciplinmetoder oavsett hur mina barn skulle ha kommit till mig. Sedan kan jag tänka mig att det är ovanligare bland adoptivföräldrar att man använder metoderna eftersom vi alla blivit utbildade i anknytningsfrågor etc.

Grattis till Viktor som har en klok mamma som uppfostrar med närhet, kärlek och flexibilitet utifrån situationen istället för 4-kantiga rigida mallar som mer handlar om dressyr än uppfostran! Och ja, att tillämpa avvisande barnuppfostran på ett adopterat barn tror jag är mer skadligt än om barnet är ett väl anknutet egenfött - men just dessa metoder kan jag inte tycka är bra för någon!

www.pedagogiskamagasinet.net/main.asp&CategoryID=3569&ArticleOutputTemplateID=94&ArticleStateID=2&ParentID

Jag har en hemmagjord dotter, och vi resonerar precis som er. Vår dotter sover mellan oss i sängen, och vi vägrar 5mm. Jag blir också då och då anklagad för att inte "hjälpa henne att känna sig trygg i sin egen säng", eftersom vi samsover (hon är 10 månader!!).

Det kommer alltid finnas folk som tycker att man inte ska skämma bort barn på det ena och andra sättet. Jag kan å andra sidan tycka att de har en lite väl hård inställning till sina barn. Och vet du vad, min dotter är det absolut mest självständiga och trygga barn jag vet, mycket mer självständig än deras barn.

Har du läst Ditt kompetenta barn av Jesper Juul? Väldigt tankeväckande bok, även om man naturligtvis får tänka själv också....

Det låter som om du har jättebra och vettiga åsikter om uppfostring. Hade en diskussion med en kompis som läser till barn och fritidslärare och hon kallar din uppfostringsstil för "empatisk uppfostran". Det är något jag själv också strävar efter. Alltså att visa barnet att dess känslor är ok, att inte ignorera eller bestraffa utan att uppmuntra rätt beteende och stötta barnet - ja, det du skrev.

Efter att jag såg dokumentären "förgrymmade ungar" (helt suverän) på svt för ett par månader sedan har jag verkligen börjat tänka efter när det gäller min dotters "uppfostran" (hon är också 2,5). Där pratade de just om nanny-metoderna och baksidan av dem och vikten av att inte ignorera eller utesluta när barnet är argt och ledset, att barn skall få ta plats och få vara sig själva och behandlas med värdighet. ATt tvinga barnet att kramas och be om förlåtelse när det i själva verket knappast kan förstå innebörden av detta är vansinnigt t.ex. det blir ju för de vuxnas skull - inte för barnets. Mycket att tänka på...

Tror inte alls att det har med adoption att göra. Kanske möjligtvis att de som adopterar är MER medvetna föräldrar än genomsnitt dock - fast det vet jag inget om egentligen...

Men vad är en curlingförälder egentligen? jag har fattat att det är mer att man när barnen är större tar över och bestämmer över oss...Och så är det inte. Vi kan säga ifrån, te x Victor får en kaka, han äter den, vill ha en till. Vi säger att ja, det är ok, du får EN till men sedan är det bra. Han äter den och vill ha en till men det får han inte. Vi är konsekventa, det är viktigt. Han får bli arg då på oss och så löser vi det som jag skrev ovan.

Att "offra" sitt stora rum till barnet kan väl inte vara att vara curlingförälder...men är det så så är jag en stolt curlngförälder.

Jag tycker det låter som om ni uppfostrar er son helt normalt och när det gäller sovrum har jag aldrig förstått varför vuxna ska ha stora sovrum, vi gör ju som sagt inget annat än sover där!
Våra barn vill inte sova själva så de delar det största sovrummet vilket i och för sig i praktiken betyder att de har det som lekrum eftersom båda sover i vårt rum (den yngsta i vår säng, den äldre i en egen säng intill vår) . Det får de gärna göra då båda var över tre år då de kom till oss och har mycket närhet att ta igen.

Curlingföräldrar för mig är föräldrar som klär på sitt barn för att det går snabbare än att barnet får träna på att klä på sig själv, föräldrar som städar undan barnens leksaker för att de inte orkar ta strid om att man plockar upp efter sig och föräldrar som låter sina barn gå till förskolan i högklackade skor för "hon vägrar ha andra skor".
Och nej, jag är ingen curlingförälder, det är jag helt säker på men vi pratade faktiskt om det på föräldrakursen, att det är lätt hänt att man som adoptivförälder trillar dit lite. Kanske inte så mycket som i mina exempel ovan men då man väntat och längtat många år och sen får sitt barn, som kanske haft ett par tuffa år innan man blir familj, ja då ligger det kanske nära tillhans att skämma bort och curla för att kompensera det barnet missat.

Men som sagt, jag tycker INTE TS verkar curla det minsta och jag säger som du, vi hade kört samma sätt hur vi än fått våra barn.

Vilka intressanta inlägg!

Jag ska nog ta och läsa Jesper Juuls böcker jag har en men jag tror inte det är den du nämner....

För mig är en curlingförälder en förälder som låter sitt barn leva livet "på en räkmacka", utan motstånd och utan motgångar. Det kan handla om vardagliga ting som att alltid serva med allting till mer känslomässiga saker som att skydda barnet från verkligheten, låta barnet leva i en liten glasbubbla och sätta det på en piedestal.
Vi pratade lite om detta på vår utbildning och tja... det kanske inte är så konstigt att ungdomar idag mer än någonsin är deprimerade och t o m äter psykofarmaka vid unga år. Det som på vår tid var vanliga tonårsproblem är nu klassade som depression och psykiska problem, på gott och ont givetvis. Det fanns nog de som borde fått hjälp på vår tid också men som inte fick det. Har man inte mötts av och fått ta itu med olika nederlag under uppväxten då är det kanske inte så konstigt att världen rämnar när första pojk/flickvännen gör slut och inte mamma & pappa står bredvid och skyddar...

Att ge det större rummet till sitt barn, nej det ser inte jag som en curling-handling, mer som en praktisk lösning inom familjen.

I bokhyllan står boken "Curlingföräldrar och servicebarn - en handbok i barnuppfostran" av Bent Hougaaard. När jag har läst den kan jag återkomma :)

Vad en curlingförälder är hörs på namnet, en förälder som "curlar" vägen framför barnet, som i sporten curling. Alltså att man löser barnets problem åt barnet, man tar alla konsekvenser istället för barnet, barnet går bara sin väg utan hinder och utan motgångar. Det kan ju leda till svårigheter i vuxenlivet.

Med andra ord, det TS beskriver är inte att curla.

På baksidan av boken jag nämde ovan står att läsa:
En curlingförälder gör allt för att sopa rent framför sina barn så att det snabbt, lätt och smärtfritt ska ta sig fram i livet. Ett servicebarn betjänas av sina föräldrar utan att det ställs några särskilda krav på barnet"