• Annisens81

    Hur orka?!!

    Sista kuren med pergo nu. Sen blir det IVF. Idag känns allt helt hopplöst. Bara gråter och gråter!! Varför ska det vara så svårt??? Jäkla mens!!!! Känner mig bitter och rasande! Ingen att prata med för vem vill höra mitt gnällande månad in och månad ut?? Jo min man så klart men han mår dåligt han också. Så där försöker jag vara stark och stöttande. J***a skit säger jag bara!!

    Ville bara skriva av mig lite ...

  • Svar på tråden Hur orka?!!
  • Annisens81
    Svar på #8
    Jag är rädd för att det inte ska bli något.. Precis som du säger.. sista chansen. Det låter så hemskt i huvudet. Jag är rädd för att vi inte ska orka gå igenom detta. Men någonstans så känner jag att det tar sig, att vi orkar. Uuuh det snurrar ordentligt där uppe kan jag säga. Ja man måste nog skjuta bort de negativa tankarna. men det är svårt..
  • Annisens81
    Svar på #9
    Sodkt: Ja det är segt att ta sig upp men upp kommer man.. Haha jag har precis beställt nya gardiner. Det gör mig glad! Lycka till!!
  • Annisens81

    Nej det kan de inte.. De förstår inte hur ont det gör..

    Lúthien Inglorion skrev 2009-03-09 15:13:57 följande:


    Ja, usch hur orkar man??? Vi har kämpat i snart 6 år och har ett misslyckat IVF bakom oss. En behandling som var så oerhört jobbig både psykiskt och fysiskt. Vi ska väl köpa oss ett 3-pack till hösten och köra igång igen, men ärligt vet jag inte hur jag ska palla, hur ska jag orka? Ingen som går igenom detta kan nånsin förstå hur jobbigt det är!
  • Stella Kardunn
    Svar på #7
    Jag förstår hur du känner...
    Annisens81 skrev 2009-03-09 14:20:33 följande:
    Särskilt när ens vänner runtomkrig pluppar ut barn åt alla håll.
    Har själv en bekantskapskrets där det i regel har dykt upp mellan 5 och 10 bäbisar varje år de senaste 3 åren...Hittills är räkningen för 2009 uppe i 5 och än finns det tid för några ytterligare "tillkännagivanden".

    Hittills har jag inte brytt mig så jättemycket dock, mest tänkt "kul för dem" och "sånt är livet", men sen jag fick reda på att en av mina närmsta vänner också är gravid har allt ändrats...Jag är sur och tvär och känner mig allmänt missunnsam, särskilt nu när jag befinner mig i ingenmansland mellan ÄL och BIM
  • Delicia
    Annisens81 skrev 2009-03-09 15:16:08 följande:
    Jag är rädd för att det inte ska bli något.. Precis som du säger.. sista chansen. Det låter så hemskt i huvudet. Jag är rädd för att vi inte ska orka gå igenom detta. Men någonstans så känner jag att det tar sig, att vi orkar. Uuuh det snurrar ordentligt där uppe kan jag säga. Ja man måste nog skjuta bort de negativa tankarna. men det är svårt..
    Då förstår jag. Det var så jag kände också. Försök att inte ta ut några misslyckade försök i förskott bara. Jag vet att det är svårt och man all rätt att vara ledsen men försök att se det positiva i att ni nu får några riktigt, riktigt bra chanser (med reservation för att jag inte vet vad anledningen till IVF:en är då förstås) till en graviditet. Den läkaren som behandlade mig gav oss 50 procents chans (ålder+det fel som jag lider av) till graviditet och det är ju betydligt mer än vid ett vanligt försök. Lycka till!
  • Mulpa

    Miss Star: Åh, känner igen det där med bekantskapskrets och "tillkännagivanden.."
    KUL FÖR DEM.. har vänt till *SUCK* och knappt ork till GRATTIS!!

    Det gör ont jävligt ont!! Man känner sig som ett freak och mindre värd ibland.. iallafall jag..
    Just nu så omringas jag av gravidmagar i alla blickfång.. släkt, vänner och arbetskamrater..
    det är inte roligt när man själv är igång på "konstgjord" väg som det känns..
    ruvar just nu och det är öken och sååååå slitsamt att leva i hopp och förtvivlan om vartannat och inte veta eller ha en aning hur det kommer att sluta? + eller - .

    Kram

  • Lilloppan

    Go'kväll.. jag lägger till er i favoriter.. är så trött att jag orkar itne läsa kalrt alla kommentarer... Är själv i en sits där jag är livrädd för IVF.. skriver av mig mer imorrn. Natti natt. {#lang_emotions_cheers}

  • Annisens81
    Svar på #14
    Stella Kardunn skrev 2009-03-11 16:28:16 följande:
    Jag förstår hur du känner...

    Har själv en bekantskapskrets där det i regel har dykt upp mellan 5 och 10 bäbisar varje år de senaste 3 åren...Hittills är räkningen för 2009 uppe i 5 och än finns det tid för några ytterligare "tillkännagivanden".Hittills har jag inte brytt mig så jättemycket dock, mest tänkt "kul för dem" och "sånt är livet", men sen jag fick reda på att en av mina närmsta vänner också är gravid har allt ändrats...Jag är sur och tvär och känner mig allmänt missunnsam, särskilt nu när jag befinner mig i ingenmansland mellan ÄL och BIM
    Ja den tiden är värst!! Då tål man inte något.. speciellt inte ens kompis kvittrande om den kommande bebisen ..
  • Annisens81

    Ja det var bra chanser det !

    Har PCO och min man har lite sämre kvalite på simmarna än normalt.. Så jag vet ju att chanserna är stora som också min läkare sa. Vi har blivit med barn (för längesedan dock, utan pergo men slutade i mf) så vi vet att vi kan bli gravida. Men för varje månad som går så känns det tyngre och tyngre. Försöker tänka positivt och tar en dag i taget nu.

    Tack!


    Delicia skrev 2009-03-11 17:25:20 följande:
    Då förstår jag. Det var så jag kände också. Försök att inte ta ut några misslyckade försök i förskott bara. Jag vet att det är svårt och man all rätt att vara ledsen men försök att se det positiva i att ni nu får några riktigt, riktigt bra chanser (med reservation för att jag inte vet vad anledningen till IVF:en är då förstås) till en graviditet. Den läkaren som behandlade mig gav oss 50 procents chans (ålder+det fel som jag lider av) till graviditet och det är ju betydligt mer än vid ett vanligt försök. Lycka till!
  • Annisens81
    Lilloppan skrev 2009-03-11 21:10:12 följande:
    Go'kväll.. jag lägger till er i favoriter.. är så trött att jag orkar itne läsa kalrt alla kommentarer... Är själv i en sits där jag är livrädd för IVF.. skriver av mig mer imorrn. Natti natt.
Svar på tråden Hur orka?!!