Preemisar i skolan

Dessutom spelar det väl ingen roll om hans problem är orsakade av en hjärnblödning om den i sin tur är orsakad av att han föddes för tidigt! När barn föds för tidigt är det nämligen vanligt att de får hjärnblödningar pga av att de just föddes för tidigt.
Om jag då säger att hans problem är orsakade av hans prematurfödsel så är det ju det oavsett om han hade hjärnblödning eller inte, om den uppstod pga att han föddes för tidigt.

För att fortsätta i ämnet hade han också öppetstående ductus, vilket läkarna tror är pga att han föddes för tidigt. Detta gjorde att han inte orkade mycket första året i sitt liv och blev lite sen motoriskt.
Ductus orsakades alltså av att han föddes för tidigt, alltså var han sen motoriskt för att han föddes för tidigt.
Det går liksom inte att komma ifrån.

De har sagt att man ska informera skolpersonal om läget eftersom det kan vara bra för dem att veta.
Naturligtvis talar man om själva problematiken först och mest, det är ju där man sätter in insatserna.
Men du hävdar ju att han inte kan ha problem av att vara född för tidigt?!

Var har du läst att jag påstått att de som föds prematurt inte får några bekymmer? Vad jag har skrivit är att det inte är en "big deal" att födas i v.32, det är att födas rätt "sent" ändå när man talar om prematura födelser. Det finns en indelning; "För tidigt född?
Med för tidigt född, prematur, menas barn som är födda före 37:e graviditetsveckan. Det nyfödda barnet väger då ofta mindre än 2500 gram. Ungefär 5 % av alla barn som föds i Sverige föds för tidigt. Man brukar dela in barnen efter grad av prematuritet:

För tidigt född, född vecka 33-36, detta är det vanligaste när det gäller för tidigt födda, PT (Pre Term)
Mycket för tidigt född, födda vecka 29-32, utgör ca 0,8 % av de levande födda barnen, VPT (Very Pre Term)
Extremt för tidigt födda utgör endast 0,3 %, ca 300 barn/år, och omfattar barn som fötts vecka 23-28, EPT (Extremely Pre Term)
Denna indelning är efter mognadsvecka, man kan även dela in barnet efter dess födelsevikt:

Låg födelsevikt, födelsevikt under 2500 gram, LBW (Low Birth Weight)
Mycket låg födelsevikt, under 1500 gram, VLBW (Very Low Birth Weight)
Extremt låg födelsevikt, under 1000 gram, ELBW (Extremely Low Birth Weight)"

Från sidan fortidigtfodda.webs.com/

Det var det jag menade med ingen "big deal", de allra flesta födda i v.32 och senare har inga problem och behöver inte korrigeras alls efter 2 års ålder, men det finns ju alltid undantag.

Har de inte stängt din sons ductus? Vår son opererades när han var 26 v. och vägde 612 g, det är en otroligt vanlig förekomst bland de barn som föds extremt tidigt, ju senare de föds desto ovanligare då ductus oftast stänger sig kring v.30 i magen.

Och visst stämmer det att de har outvecklade hjärnor, därför skyddas de ofta numera från intryck så mycket som möjligt "nidcap" när de ligger i kuvösen, men de intrycken leder inte till att man får motoriska svårigheter, vilket du beskriver att din son har, de intrycken kan få till koncekvens att barnen bla får adhd eller damp, inte nedsatt rörlighet, det är ju något helt annat som inverkar på sånt.

Jag tror att du hör det du vill höra från det som läkarna säger, för du läser det du själv vill ur mina inlägg.

Ductus stängs inte i magen, utan efter födseln såvitt jag vet.

Botebotrollen; hittade en jättebra länk om just detta; www.pda.se/parents/swedish/page2/page2.html

men det verkar som att mitt minne från fyra år tillbaka vacklar, för jag har för mig att läkarna i Uppsala sa att barnens ductus ska stänga sig i magen kring v.30, har de inte gjort det får de medicin först, vilket sonen fick, och sedan opereras det om medicinen inte hjälper. Hittar dock inte infon om att det ska stänga sig i magen.

Min sons ductus stängde sig självt vid 2½ års ålder, innan gjordes inget. Jag vet att detta är mycket mer ovanligt när man föds senare, men som jag skrivit så var han väldigt outvecklad för sin ålder. Detta vet man inte orsaken till, jag var bara sjuk i ett par dagar så det beror inte på det.
Nidcap infördes efter min sons födelse, detta vet jag eftersom jag deltog vid en konferans med de ledande forskarna och läkare i ämnet. Jag blev inbjuden av Föräldraföreningen för för tidigt födda barn i Sthlm. På den konferansen diskuterade man att införa just Nidcap.

Hans koncentrationssvårigheter tror jag idag grundar sig i att hans hjärna (som säkert ändå skulle ha varit känslig) blev utsatt för intryck för tidigt. Hans andra problem orsakas av något i hjärnan, vad vet v i inte. Kanske en skada från fall, eller en gammal blödning. Inget syns på hjärntomografin i alla fall så vi kan bara gissa.

Idag är min son 12 år och under alla år har jag aldrig skyllt några av hans problem på att han varit född för tidigt. När han var 12 månader och inte ens kunde krypa sa jag bara till folk att han tog det i sin takt. När de andra barnen i 6-års verksamheten kunde hoppa på ett ben sa jag bara att han la sin energi på annat som tex språk. Efter flera möten med psykologer och läkare idag så har jag äntligen tagit till mig att han kan ha fått problem pga att han föddes för tidigt, och tro mig, det har inte varit lätt.

Jag kan också berätta att min son är extremt hypokondrisk och livrädd för att bli sjuk. Psykologen sa då att detta är väldigt vanligt bland för tidigt födda barn eller barn som varit sjuka i anslutning till förlossningen. Kroppen minns nämligen massor som inte hjärnan gör och barn som varit väldigt sjuka tidigt kan långt senare i livet bli väldigt rädda för att bli så sjuka igen.

Idag kan jag bara säga att ingen kan övertala mig att min son inte har problem som finns där pga att han föddes för tidigt.

Ductus stängs väl när barnet är 2-3 dagar gammalt?! Jag vet att det är de första dagarna i alla fall.

Nu förstår jag din situation mycket bättre, och jag ber om ursäckt för min hetskhet tidigare men under min sons liv har jag stött på så många föräldrar som skylt på att deras barn är prematura för än det ena än det andra, att jag triggar igång rätt lätt. Du har ju absolut ingen skyldighet att förklara något om din situation för mig, men jag tackar dig för att du tagit dig tid och gjort det, då jag lärt mig mer.

Vad gäller din sons situation hoppas jag innerligt att allt löser sig för det bästa för er, och att han kommer över sin skräck för sjukvården. Här tackar vi vår lyckliga stjärna att vår son har reagerat på precis motsatt sätt, han älskar sjukhus, läkare och sjuksköterskor, om han hör att någon gjort illa sig måste han se blodet, vilket i sig är lite freaky, men vi gissar att det har med hans bakgrund att göra, de inom vården säger detsamma.

Jag ber också om ursäkt för min trista attityd, men ´jag har fått kämpa så inom sjukvården med alla mina barn så jag är lite trött på att folk talar om för mig att de vet mer om mina barn än jag själv.
Just nu har det varit lite mycket med barnen, min son har bla haft ett öppet sår i 3 månader med flera stafylokock-infektioner som följd, detta för att läkarna inte lyssnade på min son när han sa vad som var fel.

Det värsta för min son är koncentrationen. Hans lärare säger att han inte hittar motivation, men det är fel. Han har hur mycket motivation som helst, men när han sitter där med många andra runt omkring sig kan han helt enkelt inte koncentrera sig. Så fort han får lite lugn och ro utför han storverk.
Han har tex hemspråk (engelska) en gång i veckan och där sitter han ensam med läraren. Läraren säger att han mycket sällan har stött på en så begåvad och ambitiös elev. Han hävdar att min son är bättre än många engelska barn på språket trots att han aldrig har bott utomlands.
Läraren har nu börjat försöka flytta ut min son i grupprum så att det inte ska bli så frustrerande för honom att inte kunna koncentrera sig.

Det andra problemet han har är det här med att skriva. Handstilen blir inte bättre med åren och han har också svårt att hålla sig på raden när han skriver. Alla lärare har under åren krävt att han ska öva mer och mer, det har han gjort och han har också gråtit och gråtit över att han inte kan skriva lika fint som alla andra.
Först nu i 5:an har folk börjat förstå att det inte handlat om slarv och ovilja, hans hand och öga verkar inte ha den kontakten som de bör ha. (detta är under utredning) För att göra livet ytterligare lite svårare så är han vänsterhänt och har aktivitet i höger hjärnhalva som styr vänsterhanden, detta försvårar nog allt tror man.

Jag sitter i möte med skolan hela tiden, men nu har det blivit trevligare möten sedan de har insett att ´han inte försöker jävlas med dem, han är helt enkelt så här och kan inte skriva bättre och kan inte koncentrera sig bättre i grupp.
Nu lägger de fokus på att hjälpa honom och då har hans attityd till skolan också ändrats.

Förlåt att mina inlägg blir som noveller, men det är ganska jobbigt att kämpa med och för sitt barn så länge. Han har varit så ledsen och förtvivlad och jag har inte vetat hur jag ska kunna hjälpa honom bättre.