Hur tar du emot en komplimang?

hehe jag gör samma sak faktist...

Jo jag känner helt klart igen mig! Hade väldigt svårt att ta emot komplimanger förut. Nu för tiden försöker jag att tänka på att bara ta emot, säga tack och le och vara glad att någon uppskattar något hos mig. Men det har inte alltid varit så...handlar nog om dåligt självförtroende.

Jag säger tack med ett leende.
Jag tycker inte om när jag ger en komplimang å nån börjar ursäkta sig på något sätt.
Dessutom tycker jag det är extra kul att ge en till en kille. Dom är lixom inte så vana att få uppskattning för en skjorta eller så. Ofta är det säkert deras tjej som handlat och det kan väl va kul för henne att få det erkännandet via honom, för jag säger det inte flirtigt.
Jag tycker man ska visa sin uppskattning till omgivningen istället för att hitta fel.

Jag kan ju berätta en sak som hände i våras. Det har inte med komplimanger att göra men att man svarar Nä, jag behöver ingen hjälp osv när det är rätt uppenbart.
*
Min dotter är 5 år och på hennes dagis går en kille som är 2 år och jag har sett mamman ett par gånger på dagis och hälsat. Hon vet vem jag och min dotter är och man ser på henne att hon värkar jätteblyg. Jag ser henne lite då och då på dagarna och hon ser sliten ut...typ deprimerad eller så och värkar inte ha många vänner. Det är inte många som hälsar på henne av de andra dagismammorna men jag försöker heja och känna igen henne och barnet inte bara ignorera dem (har erfarnehet av en psykisk sjuk förälder själv)
*
Hur som helst så var det en vanlig dag. Det var inte ngt regn i luften eller så. Jag och dottern åkte bil till en kiosk och där inne mötte vi denna mamma med son, vi hejjade. Vi kom ut från kiosken samtidigt som den andra mamman, de hade tunna kläder på sig och sonen satt i en paraplyvagn. Grejjen var att nu hade det börjat störtregna helt plötsligt. Jag vet ju att de bor en bit bort och jag frågade då vi stod i dörruppningen om de skulle hem, jo de skulle de. Jag sa att de kunde få åka med oss i bilen så att de slapp bli blöta. det tar ca 8 -10 min att gå hem för dem. Men nä, det var ingen fara, de kunde gå. Jag sa att de regnar ju så mycket och de är inga problem för mig att jag skjusar hem dem. Nä, men jag kan gå, de går fort säger hon....och så började hon gå med barnet i vagnen...de fanns lixom inget skydd till barnet heller så han måste ha blivit dyblöt...De är väl klart som f*n att man inte vill att sitt barn blir så blöt men av någon anledning så sa hon nej,

Jag säger Tack...
Även om jag inte håller med om vad dem säger...

Och även om det är nån som förväntar sig samma sak tillbaka... T ex en onykter äcklig snubbe: ååå vad duuu äääär schöööt!
-"Tack!" Men han vill höra nåt helt annat som svar...

Jag försöker säga tack och bli glad men ibland slinker gamma dåliga beteenden igenom och man börjar försöka leta fel..

Något jag VET att jag är dålig på är att jag börjar ursäkta presenter innan folk ens öppnat dem.... VA??? Här har jag gått och letat den perfekta presenten och så börjar jag be om ursäkt??

Det beror på vad komplimangen är för. Känner jag att den är välgrundad så tackar jag glatt. Känns den falsk, eller jag faktiskt inte håller med, så säger jag emot. Men då menar jag inte bara utseendekomplimanger, utan även beröm för saker man gjort och så.

Det beror på vad komplimangen är för. Känner jag att den är välgrundad så tackar jag glatt. Känns den falsk, eller jag faktiskt inte håller med, så säger jag emot. Men då menar jag inte bara utseendekomplimanger, utan även beröm för saker man gjort och så.

Jag blir jätteglad och säger tack med ett leende. Sedan brukar jag "bjuda igen" med en komplimang tillbaka.

Jag pratade en gång med en icke svensk på tunnelbanan som sa att jag var mycket finare i blont hår, han hade tidigare sett mig på krogen med mörkt hår, han är bartender. Då började jag som vanligt att gnälla över den mörka utväxten...
Då sa han att det är typiskt svenska tjejer att aldrig bara ta en komplimang med ett leende och "tack".
Sen dess gör jag det alltid (nästan, ibland är det svårt, hehe), jag bara ler och säger "tack"! Dessutom försöker jag klämma in nåt fint själv tillbaka. Det är jättekul att ge komplimanger!