Hur tar du emot en komplimang?

Jag brukar le och säga tack. Det värsta jag vet är om man blir överröst med komplimanger och bara för att vara lika gullig tillbaka säger man samma sak till personen ifråga...detta gör att den egna komplimangen antingen låter påhittad, eller att man försöker överträffa den andre i att ge komplimanger....usch. Det låter verkligen falskt när man säger "det samma" till någon som just gett en komplimang- även om det kommer från hjärtat.
Folk som inte kan ta komplimanger gör mig tokig, hade en ytlig bekant under universitetstiden som var mästare på att dissa sig själv. Hade hon uppsatt hår och man såg att hon lagt ned tid på det- ja, då dissade hon sig själv så hårt om man sa att det var fint- typ "-eh, det här ser ju inte klok ut, jag är ju skitful, tjock, finnig och tråkig". VARJE gång. Jag slutade efter några tappra försök till att ge komplimanger- klarade inte av hennes smutskastning av sig själv.

Jag brukar numer svara ett glattt och tacksamt Tack när jag får en komplimang. Dock så har jag lagt till mig en ovana (?) att förklara varför jag blev glad över att höra komplimangen. Typ: Vad fin du är i håret! Varpå jag svarar: Åh, tack, vad snällt. Det behövde jag verkligen höra, det var så jobbigt i morse när jag insåg att balsamet var slut och bla bla bla...

Ganska knäppt tycker jag själv, men det är ju så svårt att hejda sig.

MINI25:
Jag hade nog testat med nåt i stil med "Hej, ***! Du är visserligen skitful, tjock, finnig och tråkig idag med, men du har verkligen lyckats med håret!"



(Om det var en människa som kunde fatta piken, förstås.)

Det är jätteroligt att ge komplimanger till personer som verkligen uppskattar det. Man riktigt ser hur dom skiner upp.
Jag är själv sådan som blir jätteglad om någon ger mig en fin komplimang. Men den måste vara ärligt menad och sagd på rätt sätt.
Om någon säger;
"Men Gud, vad du har gått ned i vikt" kan ju istället betyda att man ser sliten och sjuk ut.
Det måste ligga något positivt i komplimangen för att den ska kunnas glädjas.

Danbala:

Då hade hon nog sagt " jag vet"- och sen hatat sig själv ännu mer.
Alltså NOLL humor. Till skillnad från MIG!

MINI25:
Attans. Jobbigt med såna människor.

Här har vi en som har jättesvårt att ta emot komplimanger ! , ser ofta det som nått negativt istället , tänk om man kunde tagit det på rätt sätt o typ bara svarat TACK men det sitter långt in !
Får nog jobba på detta tror jag hehe.

säger nog oftast "tycker du?" eller "tack.....men..."
ett tack med viss tveksamhet, o en tydlig markering att jag inte själv tycker likadant..

kände igen mig i det där med presenter som Pejgan skrev! sååå typiskt mig!!

Med ett enkelt "tack".

Om jag tycker det är en komplimang - kommentarer om mitt utseende från främlingar betackar jag mig för, dock! Då tackas inte, bara ett nonchalant "jaha" oftast.

Hahaha jag är likadan pallas,kan inte vara tyst och ska hitta nåt negativt men jag tror att jag blivit bättre på det och har börjat säga Tack med ett halvt leende.
Man är ju knäpp

Förut var jag precis som du TS
Jag hittade alltid fel i allting.. och det kan jag fortfarande göra..
Men eftersom jag står på scen så pass ofta så kan jag inte göra så
när okända folk (skillnad på vänner) kommer fram efter en föreställning
och ger mig komplimanger och berömmer mig.

Hihi.. det skulle vara dumt jue

Jag har faktiskt lärt mig att säga "Tack!" när någon ger mig en komplimang. Det händer ju inte alltför ofta, så det gäller att suga i sig, haha... . Igår fick jag världens komplimang av en kontakt i jobbet. Jag blev helt ställd, men svaret blev "Det var värst! Tack så mycket!". Så nuförtiden sköter jag mig ganska bra. Jag har varit betydligt sämre på att ta komplimanger.

Jag säger självklart tack!

Mina kompisar o jag övar på varnandra med att säga tack.. låter töntigt men ACK så nördvändigt. Jag brukar tänka på att det kräver en ansträgning från den människan som ger en kompimang... han/hon kanske länge samlat mod till att ge beröm och så får man en snäsig kommentar tillbaka.. det är ju faktiskt ganska respektlöst..

ha ha.. stavar som en kratta men NÖRDVÄNDIGT passade ju nästan in ...!

Stort TACK! .........tagit många år men nu sitter det!

Har väldigt svårt för att ta komplimanger. Tror att folk driver med mig och gör sig lustiga sedan bakom min rygg osv. En gammal ful ovana sedan skoltiden...

Men jag ger gärna komplimanger till folk som jag känner eller främmande människor om det är något som de gör, har på sig, har i sitt hem osv som jag tycker om. Varför inte?

Åke Vilse: Jag känner igen mig i dina farhågor, men själv skulle jag aldrig ge en komplimang om något som jag inte verkligen tycker ska komplimangeras (kan man säga så?) så jag tror att de flesta tänker som jag och då är ju alla komplimanger man får äkta!