varför?

Fast det är ganska många som suckar och stönar över sina biologiska barn här på fl också...

Jag tror att bakom de flesta "jag avskyr mina bonusar"-inlägg finns en längre och mer nyanserad historia än den du ser. Man börjar inte tycka det är jobbigt "bara för att". Det BLIR jobbigt när en biomamma inte släpper taget, när biopappan lämpar över ansvar, när man som "nybörjarförälder" förväntas ha samma tålamod och förståelse som en biologisk flerbarnförälder, man blir slagpåse i bittra fighter mellan föräldrar som inte har släppt det förflutna. Osv osv.
Man kan "tänka sig" hur det kommer att bli hur mycket som helst, men det blir sällan så ändå. Har man dessutom inte barn själv sedan innan, så är det bara best guess som gäller, och det kan vara långt från verkligheten om man har otur.
Jag tror att ganska få av dessa "onda onda människor" är så onda egentligen utan mår fruktansvärt dåligt och behöver hjälp med att hitta sin plats i familjen.

Jaha ok

En biomamma går med på att bonusmamman gör sånt för barnen, en annan blir vansinnig och tycker bonusmamma ska hålla sig borta. Vilket är rätt?
Det LÅTER enkelt att säga "tänk på det innan", men det är fler åsikter och tankar än just bonusmammans som kan göra situationen ohållbar.

Nej, jag har inte heller sagt att det är ok.
Vad jag efterlyser är en lite mer nyanserad syn på saken. Både från biomammor och bonusmammor.
Det är inte lätt att göra alla nöjda som bonusmamma.
Är jag för snäll, blir jag en pushover som körs över, är jag inte det så är jag en ond ond människa. Försöker jag bete mig som en förälder så "ska jag fan inte tro att jag är nån jävla mamma". Man ska finnas till hands, men inte vara i vägen, man ska ställa upp men inte ställa krav.
Nej, det är jättefel att hata barnen pga det, men precis som bittra svartsjuka biomammor eller lata oempatiska biopappor, så är bonusmammor bara människor också. Och att skriva av sig här på fl är inte samma sak som att dagligen misshandla sina bonusbarn.

Jag är skitglad för att min mans ex är storsint nog att kunna säga till mig att hon är jätteglad att just JAG finns här för hennes barn varannan vecka. Trots att jag misslyckas ibland, trots att mitt tålamod kanske tar slut lite snabbare än en bioförälders, trots att jag älskar mitt barn mer än hennes. För hon VET att jag gör mitt bästa och hon begär inte mer av mig än av sig själv. Hon är ju bara mamma, inte perfekt.