varför?

Mitt råd är att du ska sluta läsa dessa proportionerligt få trådar som gör dig så upprörd. Det är uppenbart att du mår dåligt av dem och att ämnet står dig för nära. Varför plågar du dig? Kanske ska du istället om du nu har ett intresse för styv/bonusproblematik istället ägna dig åt den uppsjö av trådar som handlar om styv/bonusvardagen. Denna vardag är ofta problemfylld när man väljer att skriva om den på ett öppet forum, men det är många som känner sig hjälpta av att kunna ventilera och få respons från andra med erfarenhet av liknande situationer.

Om du är helt saklig har du väl själv kommit fram till att styvföräldrar inte har något juridiskt ansvar för partnerns barn. Det är ju väldigt tydligt att det ligger till så vid en separation mellan föräldern och styvföräldern och även när en av dessa dör. Däremot finns ett sekundärt ekonomiskt ansvar gentemot styvbarn om det finns gemensamma barn för att säkerställa att barn under samma tak åtnjuter likartad standad, men barn försörjs av vårdnadshavarna som också har det övergripande ansvaret för barnen på övriga plan än det ekonomiska. Många blandar ihop ett emotionellt och ekonomiskt ansvar, som att en styvförälder som inte lever med sin partners barn som om de vore gemensamma både ekonomiskt och generellt ansvarsmässigt är okänslig och ogillar barnet.

Sedan ska man visst hjälpa varandra om man lever tillsammans tycker jag. Hur mycket en styvförälder ska hjälpa sin partner med dennes barn får man komma överens om inom förhållandet. Inget är givet. Situationen kan se så olika ut i olika familjer. Problemet är när de vuxna har olika åsikter. Men det är ju ett problem inom alla förhållanden och inte förbehållet förhållanden där det finns barn sedan tidigare. Det kan vara svårt att tråckla ihop vardagen och kännas oerhört irriterande när det är partnerns ex, den andre föräldern, som vill ruta in någon annan än sig själv "för barnens skull". Rent krasst kan man säga att om man vill ha 100% kontroll på sina barn får man låta bli att separera. Det ingår i seperationskittet att bli deltidsförälder på heltid och om man inte kunde styra upp mannen inom förhållandet är det väl inte rimligt att tro att man ska kunna styra upp både honom och hans nya med fjärrkontroll. Sedan finns det givetvis par som borde låta sig styras upp, framförallt föräldern, men det visste man väl när man separerade och kanske t.o.m var anledningen till separationen.

Det kände jag inte till. Då blir det höga dagisavgifter sammantaget om det är 4 personers inkomster i 2 hushåll som ska räknas samman.

Om du har som krav att din man ska älska dina barn lika mycket som era gemensamma så får jag hoppas att han gör det eller aldrig berättar sanningen om han inte gör det. Jag själv har full förståelse för att man kan känna olika för egna och andras barn även om det med åren kan närma sig.

Jag vill inte ge mig in i diskussioner om vems ansvar det är att "fixa" "pest och pinabarn", hur man ska gå tillväga och vilket språkbruk som är acceptabelt när man skriver på nätet om barn som du beskriver på detta sätt. Jag hör till dem med en mycket hög toleranströskel för hur styvmammor väljer att uttrycka sig på ett styvförälderforum där barnen inte hör. Jag ser också att en del sitter på dubbla stolar och reagerar känslomässigt som om de själva är barnet vars uppförande har kritiserats fast de svarar på inlägget i egenskap av vuxen. Det kan bli trassligt och fel.

Även jag svarar i dessa trådar som en vuxen med erfarenhet i ämnet, och jag vet att känner man så starkt att bonusbarnen är i vägen att man kallar dem för otrevliga saker på nätet så är det ändå så att man kan vara helt neutral och snäll mot barnen.

Visserligen känner barn fort av sinnesstämningar, men den som har rasat av sig sin sinnesstämning på nätet har med stor sannolikhet inte den sinnesstämningen att förmedla irl.

Dessutom får man inte blanda ihop det folk säger med det folk gör och inte heller nätet och den psykologin som styr kommunikationen här med den kommunikation man har öga mot öga med människor man har en vardagsrelation till.

Du och jag har olika syn på människor som säger hemska saker. Jag utgår från att det är goda människor som skriker rätt ut för att de befinner sig i ett trängt läge och inte orkar längre/just nu. Du verkar utgå från att det är onda människor som visar sina rätta färger. Vi har helt enkelt olika glasögon på oss när vi läser. Och det är viktigt för balansens skull att det kommer fram att man ser olika på saken.

Du kan aldrig vara säker på att det inte är så. Och det säger jag inte för att vara elak. Jag är bara frikopplad. Det kanske t.o.m är anledningen till att vissa konflikter blåser över i ditt hem innan du märkt att de finns - svindlande tanke.

Om du tycker det är hemskt med vad styvmammor kan säga om styvbarn på fl ska du då rakt hålla dig från att läsa vad en del barn och ungdomar säger på "sina" forum om både styvföräldrar och föräldrar när de blir lack på dem. Ju äldre de blir desto bättre formulerar de sig på gott och ont...

Acceptera att folk klagar eller välj vad du läser, för din egen skull. Det sätt du kommer in på din egen styvmamma visar att du inte är riktigt färdig där. Tänk också på mekanismerna som styr internetkommunikation. Hade du berättat det du berättade för Gremlin om din egen bakgrund om ni hade träffats med samma inledning som här? Koppla det till hur andra i andra ärenden brassar på...Du kan inte uppfostra internet. Folk kommer att klaga på det som är jobbigt, även när det som är jobbigt är (andras) barn.

Du kanske skulle bortse från din uppfostran sätta ord på dina känslor genom att säga lite elaka saker om henne nästa gång du är hos din terapeut. En samtalsterapeut har ju ändå hört det mesta förut. Det kan dessutom spara in på antalet sessioner du behöver totalt. Och när du märker hur mycket lättare det är att inte hålla inne med allt kanske du bättre förstår andra som rasar ut.

Det är tillåtet att inte vara trevlig jämt. Det är inte föräldrar heller.

Jag har aldrig sett en tråd där en styvmamma berättar att hon är grym, hemsk och vidrig mot sitt styvbarn. Mest är det en oförstående omgivning som summerar upp henne som det för att hon inte är beredd på att ge sin högra arm och njure för barnet. Jo, en föresten. Det var i höstas. Hon berättade att hon körde med subtil mobbning och kände sig rätt så klyftig - ett undantag och ingen regel.

De flesta som klagar på sina styvbarn har bara fått tuppjuck på barn som spelar ut föräldrarna mot varandra eller på situationen där barnet används som en bricka i spelet i en kamp mellan föräldrarna. Partnern hamnar i skottlinjen för att den inte har erfarenhet nog att förstå att det är ducka som gäller och inte försöka medla varken mellan föräldrar eller mellan föräldrar och barn. Man får vara rejält cementerad i sin roll innan man vid enstaka tillfällen kan ro det i land som styvförälder.

Vilken tråkig värld du ser, fylld av onda, vulgära människor som sjunker lågt. Varför är du här???

Jag tackar för mig.

Reality check: folk säger och gör dumma saker. Både irl och på nätet.

Din reality: om och om igen läser du grymma, hemska, vidriga trådar om onda styvföräldrar som mer eller mindre hatar sin partners barn.

Min reality: Jag ser så mycket mer än din reality. Bara för att jag inte håller med dig om att det är så vanligt med onda, grymma, vulgära styvmammor som hatar sina partners barn innebär det inte att jag tycker att en värld där människor säger och gör dumma saker är "roligare".

Jag tycker det är dags för dig att sluta se misär överallt. Den typen av trådar är ganska ovanliga och att de verkar fler för dig tror jag beror på att du läser in hat där det inte finns. Du är för insyltad i din egen historia för att se klart kring andra med styvfamiljsproblematik.

Du kan inte påverka ditt eget förflutet genom att försöka styra andra familjer i den riktning du själv hade velat haft i din familj. Acceptera att din styvmamma inte "tog sitt ansvar" och flyttade från din pappa för att du ville det eller att han inte kastade ut henne när det hade passat dig. Förvänta dig inte att andra familjer ska att lösa sina bekymmer på det sätt du hade velat att era hade löst sig.

Du kanske tycker jag är elak och dum som säger så här men jag tycker du ska sluta fokusera på din styvmamma och istället bli riktigt förbannad på din pappa. Om du släpper på det kanske det så småningom kan mynna ut i en ärlig diskussion med honom om hur ni hade det isf en låst position med indelningen i ond styvmamma/god pappa. Din styvmamma må vara Cruella de Ville men hon är INTE ytterst ansvarig för sin partners barn och om hon gjorde fel så var det för att din pappa tillät henne eller rent av stöttade henne i hennes agerande.

Något jag märker här på fl är att de mest intoleranta inläggen till styvmammor kommer efter vad det så småningom kryper fram från människor som själva inte kommit över sin uppväxt. Det bli så mycket projicering. Inte bra. Man kan inte bara se rött så fort det står förbannade jävla skitunge och veta att hon är precis som min styvmamma, förbannade jävla skitkärring - oavsett om man säger det högt eller inte;)

Egentligen tror jag det ofta ligger till så här: kvinnor med legitima problem tar upp dem här och hoppas på av trasiga vuxna styvbarn för att de eldat upp sig på andra "elaka trådar". Det finns väl inte en tråd skriven av en styvmamma hur än snäll och välformulerad som tar upp problem som inte möts av tråkiga kommentar från människor som anser sig se "mer bakom fasaden".

Det är ju en tolkningsfråga. Jag har aldrig sett någon skriva "jag tycker du gör fel, men jag tycker du ska fortsätta så".

Varför tar du upp henne då? Jag hade aldrig vetat att hon ens fanns eller att du går i terapi en gång i veckan om du inte hade valt att ta upp/fokusera på henne.

Jag vet att de finns, trådar med hatbudskap i trådstarten, men de är inte så vanliga som påstås. Betydligt fler är trådar av frustrerade kvinnor som möts av elaka, oförstående kommentater och att dessa trådar slutar i kaos - inte minst för den som redan hade ett kaos innan den startade tråden.

Jag tycker det råder en allmän intolerans mot styvmammor. Styvmammor måste flappa med vingarna innan de med allmänhetens godkännande kan tala om sina vardagsproblemsom helst ska handla om att de inte får träffa sina styvbarn ofta nog. Misstänksamheten mot stvmamman lurar ändå alltid i bakgrunden.

Jag har läst tråden. Vad som motiverar dig att säga än det ena än det andra är inte genomskinligt genom att läsa tråden.

Ja. Det var för att du valde det. Man är ju faktiskt inte förpliktigad att redogöra för sin bakgrund, och när man gör det trots att man själv tycker den är irrelevant i sammanhanget visar det att den trycker på rätt bra. Det är så jag ser det.