Sen abort - efter vecka 21

Dessutom: det finns barn som fötts i v.22 och som överlevt så ska man göra abort så sent måste man antingen först döda barnet innan det kommer ut eller riskera att det lever när det föds och ta livet av det sen. Har ju hänt förr. I USA hugger de av huvet på helt fullgångna bebisar inne i livmodern så de föds döda. Minns inte vad metoden heter,men det kanske är samma som detta par ska göra?

Man för upp en minigiljotin upp i livmodern.

Jo, det är helt sant och ingen skröna! Tack o lov inte i alla stater,men några. Abort av vilket skäl som helst till v40. Har varit uppe i högsta instans at det ska förbjudas,men ännu inte gått igenom. Dessutom: abort innebär alltid lemlästande av fostrets kropp såvida det inte är en tidig abort. Tycker gott och väl man kan visa alla blivande mammor hur foster egentligen ser ut och hur abort egentligen går till.

Då skulle jag vilja ha en länk till den källan För kikar man på gällande abortlagstiftning- som varierar mellan de olika delstaterna- så tillåter man inte abort efter viabilitet.Det vill säga är fostret livsdugligt så tillåts inte abort.Däremot kan du få avbryta en graviditet om fostret inte är livsdugligt.Det gör man däremot inte genom att halshugga fostren utan man sätter igång ett värkarbete precis på samma sätt som när du sätter igång en förlossning.Det är ju viktigt att faktiskt hålla sig till fakta.

Ja är det så att fostret är så svårt skadat att det inte kan anses vara livsdugligt t.ex saknar delar av hjärnan eller andra vitala organ så får man avbryta när som helst i graviditeten.

Kanske kan vara sa att USA har samma bestämmelser och det är det som misssupfattats som fri abort till v. 40.Vet att det hänt förut pa forumet gällande Frankrike.

Men hon som skall göra abort bor ju inte i Sverige, så lagarna behöver ju inte se ut som dem gör här

Jo tyvärr är det nog möjligt om man är riktigt ihärdig och håller låda, vet dock inte hur då jag aldrig gjort abort och behövt talat för mig..

Tyvärr kan jag bara hålla med er. Min väninnas syn på det hela är helt oförståelig!Hon är hemma nu igen efter aborten och hon är väldigt lugn. Säger mest, "jag mår bra" "det gick fort, den var ju så liten" "vi får försöka igen om 6 mån".Jag törs inte fråga om hon ens tittade på sitt barn.Det hela är väldigt tragiskt tycker jag.På vårt jobb har hon helt enkelt sagt att hon fått missfall. Där står jag och vet sanningen, men kan inte säga nåt utan ska bara nicka och beklaga instämmande.

Hon ska säga att barnet var så sjukt att hon förlorade det.Jag önskar att jag inte visste sanningen. Nu blir ju jag med på lögnen...