Jag blev igångsatt när jag födde mitt första barn och det tog 12 timmar innan lilla flickan tittade ut.
Det verkar som om jag kommer att bli igångsatt också vid denna graviditet (i så fall blir det nästa vecka).
Ni som varit igångsatta både som först- och omföderskor, tycker ni att det gick snabbare den andra gången?
Spännande...jag har det precis som du.
Ska bli igångsatt på fredag och var det sist oxå...tog exakt 12 timmar från det att de satte in ballongeen.
Är oxå nyfiken?!
Hej P2007!
Vad spännande! Om jag blir igångsatt igen så tror jag det blir på fredag eller lördag. Så vi kommer förmodligen att föda samma dag ? roligt!
Hoppas någon med erfarenheter av detta kan hoppa in och svara på frågan.
:)
Lycka till!
Min syster födde sin första dotter född januari 05 med igångsättning och stimulerande dropp.
försökte sätta igång henne när hon väntade tvillingarna mars 08 men fick ge upp och avbryta efter ett par timmar och det inte hände någonting (hon var då i v 39+)
skulle då få snittas dagen därpå men vattnet gick på morgonen innan snittet och en timme senare var båda barnen ute.
1 timme & 20 min efter värkarna började...En mardröm..10 sec mellan värkarna i en timme. Tog hål på hinnorna 20.23 då var jag fem cm öppen. Gosse född 20.42
Anki85 ? oj, vad jobbigt det var för din syster med den misslyckade igångsättningen. Tur att hon fick slippa kejsarsnittet efter vattnet gått.
starlight in the night ? det var en blixtsnabb förlossning du hade. 10 sec mellan värkarna? Fy fan!
Hur orkade du? Hur gick det att andas? Jag tror jag skulle svimma...
Ja jag hade oxå en period vid förra förlossningen när jag inte hann hämta andan innan nästa värk kom....man såg en ny komma innan den innan gått ner på tabellen. Då gav jag upp och tog EDAn!
Nej då andra barnet inte var fixerat utan rörligt.
Tror inte det går att förutsäga. önskar det gick för man vill ju vara mentalt förberedd. jag brukar resonera konstigt " tänk positiv var negativ", och egnetligen menar jag inte att man ska vara negativ och spänna sig inför förlossningen för det ska ju vara underbart 
, men om man upplever den som smärtsam eller vill ha mer kontroll över själva förloppet än vad som är möjligt för en så är det som sagt bättre att vara beredd på det jobbigaste och så blir man istället glatt överraskad att det var inte så illa som man trodde 
Hoppas ni förstå vad jag menar...
Själv tog min 1 a förlossnign ca 9 timmar från att jag kom in på KK men drygt 22 timmar från första rikitga värken....
Och det var BF +5. , men med andra barnet kom pojken 16 dagar efter BFoch jag blev igångsatt. Då tog det två gele omgångar innan värkarna ens startade och sen när jag märkte att fan ta mig nu e det på G så tog det ändå 8 timmar innan ungen till sist ploppade ut, tack vare en gigantisk undersköterska som lade sig över min mange och tryckte ut den övergödde bebbe som låg i den
Alltså inte mkt smidigare trots att det var andra barnet....
...men självklart gör jag om det igen!!
Jag har fått veta att bebis är fixerad och ligger väldigt långt ner + att det borras en hel del på nätterna...bebis verkar verkligen förbereda sig så jag hoppas det blir en snabb igångsättning den här gången!
Nu är hon här!!
Lilla Elisia föddes efter en igångsättning fredagen den 20/3. Det tog allt som allt 7 timmar.
Som jag har oroat mig för denna dag...
Vi fick ju ett datum satt den 20 (BF 26/3) att vi skulle komma in och så blev det.
Klockan 7.30 ringde dom och sa att vi skulle vi vara på Huddinge kl.14.
Vi kom in, fick ett rum, träffade en barnmorska som gjorde en undersökning (åh vad jag hatar dessa vaginala undersökningar) och konstaterade att jag var ju inte ett dugg mogen !!!
Va? Tänkte vi.
Efter många byten av barnmorskor (kom tydligen in under en väldigt hektisk dag) och två timmar med CTG kom äntligen en läkare för att se om det gick att sätta in en bard (ballong) http://www.vardguiden.se/templates/Article.aspx?c=3257
och det gjorde det ju skönt nog. (klockan var nu ca.18)
Sen fick jag ligga ytterligare 2 timmar med CTG...kan säga att jag hade bra ont i kroppen efter ett tag efter allt liggande.
Bad att få komma upp och gå lite och vips så trillade barden ut efter bara två timmar liggandes!
(med dottern tog det 6 timmar och då var jag uppe och gick typ hela tiden)
Dom hade lite problem att ta hål på vattnet men efter några olika försök gick det äntligen (detta vid ca. 18.15) sen efter det började jag få lite onda samandragningar.
Vid 20 hade jag ont...kunde få tre kraftiga värkar på samma gång men fick därefter en ganska lång stunds vila innan nästa vända kom.
Barnmorskan jag hade satte aldrig värkdropp då hon tyckte att kroppen kunde få sköta det själv eftersom jag hade värkar...det är jag taksam över!
Till skillnad från sist så fick jag tid att andas mellan värkarna den här gången!
Men matt i kroppen efter en lång tid med dålig sömn, sorgen efter pappa, begravningen som var dagen innan så orkade jag bara inte.
Jag grät, det svartnade för ögonen och jag kallsvettades vid varje värk som bara blev kraftigare och höll i sig längre för varje gång så gav jag upp och bad om EDAn.
Var då öppen ca.6 cm, klockan var 22.15 ...jag orakade bara inte mer!
Narkosläkaren kom gaefter 15 minuter och medans han la lokalbedövningen började det trycka på...det var allt vi hann med....öppen mer än 10 cm och dax att börja krysta så det var bara att avbryta och köra, klockan var då 22.35.
20 minuter senare är lilla Elisia född!
Klockan 22.54.
Allt gick med andra ord snabbt och hur bra som helst bortsett från paniken att inte orka med...men det gjorde jag ju!