Ni med män som jobbar mycket...

tycker väll inte 50-55 tim/v är så himla mycket, det är så många som har andra partner på jobb på annan ort å bara ses på helger typ sen fredagkväll till sön eftermiddag.. i princip bara lör å halva söndagen...
eller jobb som man alltid finns på jour å typ jobbar alltid... å väldigt ofta hemmifrån..
Det gäller nog att ha kvalitets tid den tiden man har

däremot förstår jag att det inte känns vidare att du jobbar då han oftast kan vara ledig, skulle ha vart så för mig oxå typ bara möjlighet att arbeta helger men för att man då hinner träffas så lite typ inget alls, så har jag valt bort arbetet å prio familjen..

Nog har du väll massor med egentid när barnet sover å så?
inte hade jag heller lämnat till dagis/barnvackt en enda timme när barnet var så litet som ditt..

hur som hellst så är du ju uppenbart inte nöjd med din situation å då undrar man väll främst, vad bestämde ni å hur planerade ni när ni valde att skaffa barn? var meningen att han skulle jobba mindre sen men att det inte blev så eller?

ok att du tycker han jobbar mycket men om du kan jobba mindre eller ändra så ni är lediga samtidigt, (vilket du funderar på själva) så undrar man varför du inte gör det, låter ju som en protest enbart att inte göra det för att han inte går ner i tid för allt är hans fel.... å det är klart då åstakommer man ingen förändring..

alltså vad är det du mest vill, tillsammanstid eller egentid?? eller bara fritid...

jag menar inte vara elak utan enbart få dig att se å vrida på sakerna på olika sätt för att komma till en lösning å inte bara tycka synd om dig själva..