Han kan inte erkänna att han kan ha fel!!

Varför har min sambo så svårt för att erkänna att han har fel eller att han har gjort fel?
T.ex om vi har blivit osams pga av att han gjort något dumt eller sagt något dumt som sårar mig så ska han alltid vända på det så att det i slutändan är mitt fel och att det är jag som ska säga förlåt för att allt ska bli bra. Igår så råkade han välta en grej som jag ställt på golvet vilket gjorde att det blev hack i golvet. Detta blev då helt plötsligt mitt fel för att jag ställt grejen på golvet. Och han hade inget ansvar alls. Jag sa att det va bådas fel lika mycket men det höll han inte med. Utan det va bara mitt fel. Sa till honom att han har svårt för att erkänna att han också kan ha fel/göra fel. "Vet inte hur man gör för jag har aldrig fel" säger han då. Låter kanske som ett löjligt exempel men när han inte ens kan erkänna något så litet så kan han ju absolut inte erkänna något större.

En annan sak som jag stör mig otroligt mycket på är att han inte vill prata. När vi blir osams så vill jag att vi ska prata om det och berätta för varandra vad det är som gör oss arga och vad man känner osv....men han blir bara tyst. "Skitsamma"...."Nä...Det är inget" är typiska uttryck som han jämt säger när vi blir osams (vilket konstigt nog nästan alltid sker när vi ska gå och lägga oss, så får vi somna osams istället). När vi träffades så va han absolut inte så. I hans familj så smyger man inte med vad man känner utan tycker man nån betér sig illa så säger man det direkt och sen är det bra med det. Tillskillnad från min familj där man muttrar och kan va osams i flera dagar pga av att ingen säger något. Därför tyckte jag det va en sån skön fläkt att komma in i hans familj. Men som sagt, nu har han helt lagt av med att berätta vad han känner.

Vet inte riktigt vad jag ville komma fram till, men är det nån som känner igen sig eller som har nån bra lösning på hur jag ska få honom att kunna prata och kunna erkänna att även han kan ha fel ibland?