Bonusdotter

Det där verkar inte riktigt "sunt", att flickan bara föredrar vuxnas sällskap - för hon är ett barn. Och även om hon agerar "vuxet" så är det bara ett rollspel, något hon har lärt sig. Jag förstår din frustration. Pappan borde ta tag i detta - för det är ju inte bra för flickan att inte ha jämnåriga kamrater och att inte göra saker/ha aktiviteter relevanta för åldern.
Jag tycker att pappan ska kontakta skolpsykologen eller BUP för att få hjälp med det här. Och sedan kanske ni kan "pusha" ut henne, på ett positivt sätt i någon aktivitet där det finns jämnåriga. Även om hon är motvillig till detta så är det faktiskt NI som är vuxna, hon som är barn.

Min enda tanke är "stackars lilla tjej" ....
NÄR ska hon få uppleva barndomen?? Tänk vad hon kommer sakna den o det sociala umgänget... nej, fy så tragiskt att man som förälder blir så ego att man använder sitt barn till att utvecklas till sin "kompis". Eftersom jag förstår att många kommer missförstå mig så måste jag väl tillägga att jag o min son är riktiga fina kompisar MEN han har ett socialt liv med sina kompisar som är bra mycket viktigare för sin utvekling än att "hänga" med mig hela dagarna...
Ska detta behöva förklaras för vuxna hur viktigt det sociala nätet är?

Jag förstår dig fullt att det är jobbigt för dig oxå! Har tyvärr inga tips mer än att dra tydliga gränser för vad som är ditt o dina kompisar...

Ja håller med.. När ska hon få känna på hur det är att få vara barn å leka.. Ansvar hör till vuxna... Kan inte vara sunt att få växa upp så fort som hon fått göra.. Har hennes mamma någonsin försökt att skaffa vänner i hennes egen ålder.. Ja menar det e ju inte ditt anvsar att fixa det..

Jag håller inte helt med er. Jag kan hålla med om att det kanske inte är helt nyttigt, men tycker ni drar lite för hårda växlar. Att dottern inte är förtjust i att bli bannlyst från köket för att mamman har sina vänner där är väl förståeligt, skulle det vara ok i omvänd situation?

Hon kanske föredrar vuxnas sällskap?

Känner oxå en tjej som ofta har hängt med föräldrarna och dess kompisar. Kan säga att idag som tonåring så klarar hon ingenting själv!! Hon är helt beroende av vuxna. Klarar inte ens att ta sig själv till en plats utan att en vuxen skjutsar. Naturligtvis handlar ju detta också om att hon aldrig behövt hjälpa till med något eller ta ansvar för nåt då hon alltid hängt med de vuxna.
Ett barn behöver en barndom för att kunna utvecklas!

Jag tycker inte att det låter speciellt sunt, jag har själv varit väldigt tydlig gentemot mina döttrar att när jag har väninnor eller andra vuxna på besök så får de helt enkelt göra andra saker och inte "mingla" med oss vuxna, jag har förklarat för dem att det inte alltid lämpar sig för dem att vistas i vuxnas sällskap då man ibland pratar om saker som barnen inte till fullo förstår och ibland händer det att barn missuppfattar saker och sedan återger det de har hört till andra vuxna med ganska så illavarslande konsekvenser. Jag tycker du ska förklara detta för BD och säga det att i ert hem så gäller detta och utan förbehåll, se till att få pappan att förstå detta också så ni kan stå enade mot dottern, låt henne tjura osv. Förklara för henne på ett övertydligt sätt att när du gör saker som lagar mat eller smsar så säg kort o gott jo men JAG gör så här hur det görs när du är hos din mamma bryr jag mig inte om men så här gör JAG och det funkar utmärkt när inte du är här och det funkar utmärkt även när du är här. Gå inte in i några långa diskussioner utan förklara och lämna sedan ämnet, vill hon trots allt diskutera så får hon göra det med sin mamma där det uppenbarligen är accepterat.

TS, jag har kompisar som har en dotter som är precis som du beskriver din bonusdotter. Hon är alltid med de vuxna även om det finns barn i hennes ålder med. Nu är hon ju 14 och börjar närma sig vuxen, men hon har varit likadan ända sen hon var liten. Hennes mamma uppmuntrar henne också till att hänga med vuxna istället för jämnåriga.

Jag har slutat umgås med de här kompisarna för jag står inte ut med deras dotter som hela tiden lägger sig i vuxendiskussionerna och sedan kräver att alla ska prata om hennes tonårsproblem. Häromveckan mötte jag mamman nere på stan och då pratade mamman om att dottern inte har några kompisar i skolan och att det aldrig är någon kompis hemma hos dottern men att det bara var bra "för man behöver ju vila upp sig efter en hård skoldag". Jag var helt chockad så jag visste inte vad jag skulle svara! Hur i allsin dar kan man tycka att det är bra att ens barn inte har en endaste kompis??

Mina döttrar är 13 och 15 och går på samma skola som den här tjejen, men de har tröttnat på att bjuda hem henne eftersom hon bara försöker umgås med mig istället för med dem.

Jag tycker att du ska försöka få bonusdotterns föräldrar att ta tag i det här problemet så fort som möjligt. För hennes skull!

Är det bara jag som tycker synd om dottern? Och då inte för att hon "missar barndommen". Hon verkar ju jättenöjd och glad. Va hemskt att bli uppskickad på sitt rum när man har gäster! Jag skulle ha blivit jätteledsen om mina föräldrar gjort så.

Och många föräldrar har väl i trådar här beklagat sig över sina bonusbarn som INTE engagerar sig tillräckligt i sina nya syskon. Hon verkar ju jättegullig.

Och kontakta INTE bup! Inte undra på att det är så långa köer dit om man kontaktar för sånna här orsaker!

Om hon tycker om ansiktsmasker, låt henne göra det. ALLA tycker itne att det är kul med Barbie eller vad det nu är ni skulle tycka passa. Hon kanske inte är som du önskar men du för uppskatta de positiva delarna, som att hon är bra på att konversera, hjälper till, social, och koncentrera dig mindre på de sidora du tycker är negativa. Din egen inställning till det här kan nog göra underverk.

Anonym (humlan) skrev 2009-03-22 19:22:38 följande: