Känner mig hemsk, hyser agg mot de som blir gravida innan mig

här har vi en till som tänker som dej ts! ohh man känner sej verkligen som en hemsk person.. världens värsta..

Vi har försökt lääänge nu att få till det, utan resultat..
Har också tre bekanta runt omkring som jag verkligen missunnar att bli föräldrar igen!.. "de är oplanderade o oj då, en till bebis va ju inte vår avsikt" ( eller så säger dem bara så ) Och jag blir så ledsen, typ de skulle precis separera eller att de har ett dåligt förhållande, sen ett par tycker jag inte alls borde skaffa fler barn för de har redan 2 ouppfostrade ungar!!

Jag och min sambo älskar ju varandra villkorslöst! har ett toppenförhållande med grymt mycket närhet och kärlek och jag VET att vi skulle bli perfekta föräldrar!.. varför kan inte vi lyckas någongång!?

Snyft...

Helt normalt att känna som ni gör.
Hoppas verkligen att ni också får ett plus snart.
massor av kramar till er

Jag förstår hur du känner.

Själv har jag supersuperdåligt samvete för att jag själv blev gravid så lätt och var tvungen att göra abort. VARFÖR kunde inte nån annan fått bli gravid istället för mig?!?!

Och dessutom att gnälla efter bara ett par månader känns som ett hån mot oss som försökt länge! det kan ta tid att kroppen bli normal efter piller stopp.

Vi försökte över 3 år innan vi lyckades,har dessutom ett antal MF i bagaget så till viss del kan jag förstå dig.. Många av mina vänner och bekanta blev gravida under de åren men jag blev glad för deras skull men saknaden blev så påtaglig för vår del...

Men jag skulle aldigt missunna någon annan en garvidtet eller ett barn för det,det blir ju inte lättare för oss för att fler lider..

Önskar er lycka till (efter ett p-pillerstopp kan man räkna med att försöka upp till 1 år innan man bör börja oroa sig)..

blir ju arg när folk talarom för en vad man ska känna o inte känna.. att vi som "bara" försökt ett halvår eller ett par månader. för oss är det det den längsta och mest påfrestande perioden vi genomgått...
jag blev gravid på andra försöket men fick missfall, o sen dess har det inte blivit nåt.

jag känner precis som ts, min arbetsplats tycks vara rena babyfabriken, nu med 4 magar. av 40 anställda (kvinnor och män). alltså 10 procent av alla mina kolleger är gravida och då är ungefär 15 st i barnafödande ålder. dessutom har vi en som blir gravid stup i kvarten mot sin vilja trots att hon försökt med otaliga p-medel.

såklart jag hatar det!!!! jag är verkligen glad för deras skull men i slutändan tänker man i första hand på sig själv, det är fullt mänskligt!!!

jag är däremot uppriktigt glad för er som kan glädjas åt andra, det är verkligen fint men jag tycker det hade varit ännu finare att respektera oss som inte är starka nog. klart jag aldrig skulle visa något öppet, eller önska någon missfall eller något som sårar. mina känslor håller jag för mig själv. eller så förklarar jag varför jag känner som jag gör. min barnmorska är verkligen bäst. hennes råd var: "hata dina kolleger i smyg så mycket du vill!!! bara inte så dom hör eller förstår det!! det viktiga för dig nu e att du mår bra. om det så krävs så ut med alla känslor bara!!"

ta hand om dig ts, och anonym (missunsam) vi kämpar tillsammans och låter oss smyghata lite!!

Tycker inte alls att det är konstigt att du blir bitter. Det har man rätt att vara tycker jag. Bara man inte visar det öppet och börjar spy galla över dem som har blivit gravid.

Jag håller tummarna för att du ska på ett +!

NU plussar vi snart allihopa!

43+ ,inga barn och ingen käraste ,lider med er som fortfarande inte lyckats bli gravida ännu .För mig är det försent och jag kommer adlrig bli mamma .Vill inte strö salt i såren men var glad att ni åtminstone har varann ,funkar det inte efter något år är ni berättigade hjälp .Håller alla tummar för att ni ska få ert plus .

Jag förstår verkligen era känslor!

det bästa tipset jag kan ge är att sluta försöka.. tolka mig rätt nu. alla hårda ansträngningar och hela tiden tänket "måste/vill verligen bli gravid" gör det många gånger det svårare. haka inte upp hela livet på det, utan försök ta det med ro och låt naturen sköta det i sin takt. för att ni ska förstå mig rätt hur jag menar ger jag exempel..

jag vet ett par som lönlöst försökte och kämpade i 10år utan resultat. när de sen till slut gav upp så kom plusset.
likadant finns det många som kämpat i år och sen gett upp och i stället då sattsat på adoption och sen efter det fått plus..

men det är ju lätt att säga "sluta anstränga er så mkt".. vill man har barn så finns ju tankarna där hela tiden såklart.. men detta var bara en tanke jag ville dela med er.. jag håller tummarna för er! lycka till

Tror inte alls att det hjälper att sluta försöka, men jag förstår vad inlägg 11 menar, men uppriktigt sagt är det lättare att skriva de där raderna är att genomföra i verkligheten!

Jag tycker att det är helt okej att ni har känslor och att ni är medvetna om det och att ni hanterar dem på ett okej sätt!

Själv försöker jag nu bli gravid med ett andra barn och min storasyster försöker bli gravid med sitt första hon har försökt sedan i oktober och jag började själv i förra månaden . Nu har jag farhågor för att jag skulle bli gravid innan henne eftersom det faktiskt är hennes tur att bli gravid först. Visst är det en löjlig tanke men ändå, man kan inte rå för hur man känner.

Jag hoppas att ni snart allihop får pluss på stickan så att jag slipper sitta här med dåligt samvete om jag skulle bli gravid på nästa försök

Jag är precis likadan själv. Har försökt i 8 år nu, flera missfall och fertilitetsbehandlingar....
Blir sa arg och ledsen när alla runtom mej får till det utom vi. Syskon, vänner, alla går med tjockmagar känns det som.

Jag ahr blivit oerhört deprimerad flera gånger under dom här åren och försökt ta livet av mej.

Hatar att tex gå på Ikea och se alla jävla lyckliga barnfamiljer och deras stora magar. MEn jag då? ska aldrig JAG få uppleva det?

Känns faktiskt jobbigt att barnlöshets forumet ligger på ett sånt här familjeforum, man går ju in och tvångsläser om morgonillamående, foglossning, göra egen barnmat, lillans första ord osv även fast man mår skit av det...

Anonym (bitterfitta) skrev 2009-03-22 12:08:09 följande:

försökte länge med mitt ex.. sen skaffade jag en ny och ha försökt i 1,5år! ska börja utredning efter sommaren..
och ja känner som du..
haft massa vänner som blev gravida och min bästis som ja skulle skaffa samtidigt som är nu gravid med nr 3..
ja klarade inte att vara nära alla magara och småbarn, så ja flyttade..
även min mamma blev gravid och fick en pojk för 3år sedan, vart då skit sur..
vill inte ha sysko utan vill skaffa egna..!!
tog ett bra tag att bli som vanligt igen..
i sep va ja väldigt nere och allt var bara skit!!
va händer jo min mamma ringer skit glad och säger att hon är gravid.. (nr 10)
ja visste inte vars jag skulle ta vägen!
hon började tjata om att hon aldrig få barnbarn av mig..
de va droppen!!
berättade då att ja försöker å försöker utan resultat..
hur reagerade hon, jo skrattade och sa vill du ha min bäbis?

hon fattar inte alls hur jag känner!!
de va sista gången ja pratade med henne..

Har aldrig känt som du TS då jag har lätt för att bli gravid men har full förståelse för dina känslor! Det finns inget som är onormalt att känna så var arg du! Håller tummar och tår för att en liten bebis snarast flyttar in i din mage.

Kram!

Anonym (jag med..) skrev 2009-03-22 12:22:05 följande:

Anonym (#3) skrev 2009-03-22 12:33:34 följande:

Anonym (Vix) skrev 2009-03-21 13:28:18 följande: