Hur är er relation efter 5-6 år?

Vi har varit tillsammans 6år i juni och vi älskar varandra, vi har en liten tjej på 8mån och jag tycker att vi blev starkare tillsammans efter att hon kom även om det är mindre tid till sex men vi myser varje kväll i soffan, pussar alltid varandra när vi går hemifrån och kommer hem men också annars och kramas. Vi säger ofta att vi älskar varandra och kanske inte har mängder med sex men det hade vi endast första årettror jag. Vi har det när vi känner för det. Sista tiden har jag varit sjuk, barnet sjukt, jobb, jag har varit hos mina föräldrar i en månad, så annat har också varit i vägen.

har ingen som helst lust till nått av det. men hur länge emellan går det då menar du känslomässigt? Vilka dumma frågor jag ställer va? Jag vet varken ut eller in i mitt förhållande nu, visst det har vart mycket för oss i alla år men vad jag känner har jag inte tänkt på förrän nu det sista halvåret.

Vi är inne på 12:e året tillsammans nu. Vi gifte oss efter 4 år. Visst har vi haft våra svackor... rejäla sådana också. Men vi har hållit ihop, rett ut saker o ting och vuxit med uppgiften.

Jag älskar min man mer än någonsin. Jag vet att han känner detsamma för mig.

Det häftigaste är nog att man utvecklas tillsammans och att vi har den respekten för varandras olikheter. Vi tycker inte lika i allt, men vi kan alltid kompromissa fram en lösning.

Vi kramas o pussas varje dag. "Jag älskar dig" är ofta förekommande precis som "Älskling", "Vännen" osv.

Jag har inget recept på ett lyckat äktenskap. Jag tror att det gäller att hitta rätt person att dela sitt liv med och sen får tiden utvisa om man växer ihop eller isär.

Ang. sex: Det har funnits tider i vårt liv då vi inte haft sex mer än 6-8 ggr på ett år... men numera så diffar det väldigt. Från 3 ggr/vecka till 1 ggr/mån.
Vi har det bra iaf.ö

Ändra sätt att tänka och testa om du känner likadant då som du gör nu. Tänk positivt och känn dig lycklig över vad du har..

Vi har snart varit tillsammans i 7 år och här lever passionen fortfarande. Allt går givetvis upp och ner, ibland är man mer "kär" än annars. Vi älskar varandra djupt och säger det till varandra dagligen. Sexlivet fungerar utmärkt eftersom det är något vi hela tiden jobbar på. Även när lusten har svackat har vi sett till att hitta tid för varandra för att undvika att glida ifrån intimiteten i förhållandet. Vi gifte oss förra sommaren och är fortfarande barnsligt förtjusta i att kalla varandra för "man" & "fru".
Vi har tre barn och givetvis gör det att tiden för bara oss är ganska liten men när vi känner att det har gått för lång tid ser vi till att skaffa barnvakt för en kväll på tu man hand.
Han är min absolut bäste vän och livet utan honom hade varit tomt grått och innehållslöst. Jag vet att jag har träffat rätt.

nej det är inte min första kärlek, tvärtom. Jag har varit förlovad 3 ggr och haft förhållande sen jag var 14 år nu är jag 35 år. Men jag tröttnar alltid efter några år då nyförälskelsen har lagt sig. jag hittar bara fel och brister på min partner. Jag är inte nöjd för jag sluter mig lite när känslorna svalnat.

Vi har varit tillsammans 7 år i sommar varav 5 som gifta.

Så just nu är vi inne i en period med ganska sällan sex av den enkla anledningen att vi är för trötta när vi lägger oss

jag vet, det är det jag är rädd för. jag är själv uppvuxen utan föräldrar och känslor för mig är att vara besatt nästan. och det är jag bara i början. sen tröttnar jag och blir uttråkad och hittar bara fel i den andra. så jag vet ju inte när jag träffar rätt man.

Jag tycker att det är märkligt att folk verkar tro att passion är något som bara finns eller så finns den inte. Min min värld sså är passionen något man får arbeta hårt för. Att inte låta vardagen ta över alla delar i ens liv, att komma ihåg att uppskatta den man älskar, skriva små lappar, överraska med ett varmt bad med levande ljus, klä upp sig lite extra och kanske köpa lite snygga underkläder, duka med finporslinet trots at man bara ska äta falukorv.Vi försöker alltid komma ihåg de där små sakerna som får den andra att känna sig speciell, gör man bara det så kommer kärleken och passionen av bara farten =)

men jag blockerar mig för sånt här. Det känns inte rätt även om tanken finns där. sånt gör jag bara i början sen är det bra med det.

Vi har otroligt roligt ihop, och är väldigt kära efter fem år tillsammans. Sex varierar så klart.. vi har varit med om sjukdom och andra hårda prövningar, då är inte sex det viktigaste. Vi vet dock att vi kan komma igen, och känner inget hot mot vår relation när den biten är vilande.

Hur känns det över lag? Ja.. Det känns som om jag aldrig någonsin skulle kunna tänka mig att leva utan min man. Vi är noga med att berätta sådant för varandra, så jag vet att han tycker samma sak om att leva med mig .

Pussas, kramas och sitter nära gör vi mycket. Jag tycker om att se på min man också. Ibland kan det kännas mer intimt att bara ligga nära varandra och se noga på varandras ansikten, än att ha sex. vi pratar mycket om längtan när vi är ifrn varandra på dagarna också. Vi längtar ihjäl oss efter att få träffas efter en arbetsdag!

vi har varit tsm i snart 6 år och gifta i fem till hösten. vi har ett barn på 1,5 år och jag är nygravid igen. bortsett från den här perioden med illamående och allt så mste jag säga att vi aldrig har haft några större svackor, tack Gud...

vi har kasnke haft perioder då vi tjafsat mkt pga städning, för lite tid och så men aldrig att det har varit i mer än några dagar.

visst är känslorna svagare under ngra perioder då man har mkt arbte, plugg och annat men i övrigt pirrar det fortfarande i magen när och kan ofta känna att detta är underbart, och att livet kunde vara så härligt. trodde aldrig att kärleken skulle kännas så här starkt även idag efter många år...jag vet att han älskar mig lika mycket och är fortfarande galen i mig...

usch blir bara deppig när jag läser hur andra har det. själv skäms jag nästan för min sambo, jag hittar fel i allt han gör och säger. hur han ser ut mm. Jag tänker hela tiden på förnyelse, men det lär väl bli samma sak i nästa förhållande med.

kanske måste bara helt enkelt sluta tänka på att du måste ha nytt ...se istället efter vad du älskar hos din sambo, varför du blev kär i honom och vad som kan göra dig lycklig och glad...be om hjälp från din sambo...

jag tror att du måste lösa detta inom dig själv, för som du själv säger..allt nytt blir gammalt...kanske kan du göra ngt roligt för...resa, gå på spa...

Håller helt med! Vi klär oss fina för varandra och tänder ljus till middagen flera gången i veckan. Det är naturligtvis en inställning som hjälper oss att ha kvar passionen. Man måste anstränga sig. Och man måste vilja!

Man ska du inte ta och fråga dig om det verkligen är rätt man att dela resten av ditt liv med då? Älskar du honom helt och fullt som han är?

Jag kan ibland känna som du trådskapare, men det handlar väldigt mycket om ens egna tankar och inställning. Jag och en vän brukar prata mycket om det här, och påminna varandra om varför vi föll för våra partners. Det är viktigt att tänka på vad man själv kan göra för att ändra hur läget är, prata med varandra, kommunicera. Naturligtvis finns det saker hos min partner som jag stör mig på, men när jag gör det försöker jag koncentrera mig på de positiva sakerna istället och att de överväger.

Samtidigt tycker jag inte att man ska vara kvar i ett förhållande om man är alltför missnöjd, det kan ju vara så att ni inte passar tillsammans, men jag tycker att du ska försöka att tänka positivt, och ändra situationen i första hand. Om det fortfarande känns meningslöst och att du inte trivs i förhållandet så kanske det inte är rätt.

Min mamma sa en gång till mig: "Det gäller att bestämma sig." Ger man sig sjutton på att ett förhållande ska funka så gör man allt för att se till att det blir så. Sen är det inte alltid att det går ändå, men då har man åtminstone gjort sitt bästa. När vi har svackor brukar jag tänka "ja, men jag måste vänta tills ... och är det fortfarande så här då så får jag göra något åt det". Sakerna får inte ligga för nära, som i morgon, men ska ändå vara något inom en överskådlig framtid, som ett delmål på vägen. Hitintills har det aldrig varit aktuellt när dagen väl har passerat.

Naturligtvis älskar jag min sambo, och även om vi inte pussas dagligen och jag inte har lika stort intimitetsbehov som han har så har vi lärt oss att leva tillsammans i bättre och sämre perioder. Just nu som gravida med första barnet har allt fått en nytändning och blivit en bra period, men jag kan känna igen mig i trådskaparens tankar och känslor.

Lycka till och hoppas du hittar rätt, oavsett om det blir med denna partner eller en annan. Men ge det en ärlig chans.