Utredning efter upprepade missfall osv... Del 10

Hm det verkar inte vara lätt att tolka din "handstil" heller Bettan . Men all ära till dig att du startade en ny tråd, Gud vad jag kände mig ensam igår.

A80, aaaaahhhhh, tänk som tiden går, det käns inte alls så länge sedan som du vågade handla en liten pyjamas till ert tyckande härtat. Så modigt. Och snart är det dags att sätta lilla pyjamas på en liten baby. Jag beundrar att du orkar städa med stor mage.

BP grattis för dina 200 dagar. Nu när jag tänker på senaste månaderna det käns inte alls så länge sedan sm du var orolig för sprutorna....

Oh mama, så dumt med bihålerna. Själv sitter jag här hemma med jätte ont. Det räckte ju med bara en vårdag och en promenad utan mössan så kom det onda tillbaka. Jag har klarat mig i många månader utan skiten (ursäkta franskan!) men nu är den tillbaka. Hoppas jag klarar mig utan antibiotika.
Sory det blev ego, det här, jag tänkte faktsikt trösta dig. Grattis för lyckade hjärtljud. Ljuvmusk---drömmer....

Spirit, jag har testat fram och tillbaka i 6 månader men senaste 2 månader har jag tagit 1T så snart mensen var över, prednisolon 10 mg utan avbrott, och progesteron ca 5 dagar efter positiv ÄL sticka.

Jag pratade med dr B idag och det verkar att min TNF-alfa har gått upp drån 4,5 til 8,7. Jag vet att den kan skifta men jag lämande provet under all behanding. Hur som han rekommenderade att jag forsätter med samma behandling. Min man fick antibiotika från honom. Synd att det dröjde mer än 1 månad att någon insåg att det inte är dumt att även han behandlas preventivt.

O vad spännande a 80....

grattis Hella 73! åh så härligt!

Min TNF-alfa gick från 4,8 till 8,7 pg/mL och jag trodde att det var högt och att referensen är: mindre än 4. Men igår fick jag labbsvar från Karolinska där det stod: referensintervall mindre än 12 pg/ml.

Fattar ingenting. Trodde att man har ändrat ref. intervall men sedan letade och leatde och det var inte lätt att hitta vad normall värde är men på några ställe har var det 8 på andra 12.

Väl, väl jag är inne på månad 3 med prednisolon iaf och 8:e månad med T ... Här kör vi med preventivt för fullt... båda manen och jag. hoppas det tar sig någon gång!

PS// Idag var jag på en fin SPA LYX BEHANDLING 2,5 timmar. Åhhhhhhh vad sönt det var. ... Sedan träffade jag min älskling och vi åt vi en dyr lunch med massa kolhydrater (läs kakbuffe!). Ah livet har några bra sidor iaf.

Men vad tråkigt att höra Sissela. JAg undrar också när började du med Fragmin och prednisolon.
Det finns inte mycket att säga men skickar mina tankar til dig. Kram.

Hej!
Sitter här och funderar vem ska jag skriva först till, Sissela, A80, LillaD????

A80 Uh, så dramatsikt. För 10 åe sedan låg min syster på förlossningen på US och födde sitt tredje barn. Förloppet var lik din och jag var närvarande. Igår firade vi honom och jag tänkte på dig. Grattis til dottern och hoppas du återhämtar dig fort. 

LillaD Du sköna människa, tack att du frågar, ja jag jaggar min ÄL nu, trots på smygg då min man vill att vi ska bara slappna av och låta bli tänka. Det finns ju mycket i det han säger men hur gör man när det käns att hela mit liv avgörs på stickorna. Hoppas ditt illamående kommer tillbaka. Hoppas du inte tycker jag är elak, jag vill att du ska må bra rarring! Och vi som har råkat ut för mf/ma mår br aav att må illa. Eller hur!

Sissela Känner mig så mycket i dig och dina inlägg. Att granska alla värde, fösöka komma åt alla duktiga läkare i världen, läsa om alla möjliga behandlingar och använda dem. Idag sitter jag här knappt ett steg längre än jag var i juni förra året. Jag har tusen frustrationer i mig och önskar bara kunna slappna av och bli gravid. men det verkar att jag har motarbetat min egen biologi genom alal ansträngningar. Mitt TSH har gått ner till 1.7 (det var 3,5). Läkarana (utom dr B) säger att det inte var illa förut heller. :-0 Jag är trött att vara min egen läkare, och trött på att trötta ut min man men alla goda råd om vitamner, kyllan, värmen... Jag har pratat med dr C. det är ju bara att ringa Rygshospitaletet och be bli kopplad till honom. Gick jätte bra, snababre och enklare än att ringa sin hemläkare. Men INGEN av läkarna (och jag bad minst 5 ) ville remitera mig til honom. Varför Danmark när vi har motsvarande vård i Sverige? Jag har inga kloka råd att säga till dig utom bara säga att jag vet precis vad du går igenom. Det är vägen man måste gå för att lugna sitt samvete. Troligen inget påvisbart fel kommer att visas någonsin och jag önskar dig bara att du inte bränner dig på all väntan och tiden som går. Kram.

Tack all för uppmuntran! Nu är det snart den lugna tiden över . En vecka till så börjar spänningen igen. UGH!

Poppy du MÅSTE ta en paus, en halv dag kanske. Boka in dig på en behandling, massage, kurbad, ansikiktsbehandling, unna dig en helgdag framför TV, med en bra film (TIPS: Vi såg "Stealing Beauty" igår), en halv dag utan några MÅSTE alltså. Även om det känns, "nej Gud hur ska jag ha tid för det", det kommer att kännas bra efteråt. Jag lovar. Ta ett steg ifrån jobbet så du komer att samla kraft att jobba ikapp och lite mer. Och så börja säga NEJ! Det lånar sig! Tänk på att din själ och kropp där en liten bäbis ska bo snart. Det är viktigare än någonting annat. (även jag försår stressen du befinnerdig i, själv är jag med ett ben där men försöker ta det lugnt!)

BP hoppas det kommer att gå bra 8 veckor till.

Lycka, Idun, BP, Iske när jag tänker på er, ser jag 4 gravida kvinnor på britsar som körs genom BB koridorerna av springande personal som tävlar att komma först till förlossningssal. Hi, hi, hi... Tur att det är några veckor mellan er!

Mikes bride... så kanske blir det med oss om 9 månader! MWB gör oss sällskap väl?

Lilla, Ah vilken klumpigt sätt att oroa dig. Det är ju bara växtvärk. Det måste ju kännas när bebis växer! Det känns när man är i första veckorna, och bara en smula växer där inne. Tänk på det ljudet från det sköna hjärtat och var positiv. Kram!

Mikes bride, är du säker? För, jag tror månad efter månad att jag har ÄL på vänstra sidan men icke det blir på högra!
Dessutom tänk på vad min dr H sa att den ena äggledaren kan slingra sig på andra sidan och snö ägget från motsatta äggstocken. Som sagt när det vill sig! Och när det vill sig så fick vi veta i kväll att min svägerska väntar deras två:a. Vad ska man säga, vill det sig så... Undrar om det blir vår tur någonsin.

Kan tyvärr inte påstå att sådana här nyheter gör att jag själv blir gladare- utom tvärtom. Jag kan inte längre andas av alla som sprutar barn runt om mig. 2 bäste väninnor, svägerska, 2 nära vänner, 2 på jobbet, tom en bekant som är lesbisk såg jag häromdan med stor mage. Hur gör man för att behålla lugnet?! Jag blir galen snart! Jag vill inte träffa dem! Jag orkar inte! Snart löser jag in mig och byter identitet till DND- så bara ni känner mig!