Någon som har ODD-barn (Trotssyndrom) ?

Cilmi: Jag tror att den sk oro-anmälan till soc helt enkelt bara är ett sätt att skynda på avlastningen. Tycker inte det finns någonting som tyder på att de skulle vilja ta sonen ifrån dig. Du har ju själv agerat och begärt stödfamilj/avlastning och det som hände nu senast är ju bara pga att sonen inte fått medicin som han uppenbarligen behöver - en medicin som dessutom många barn i hans situation får och som man kan undra varför han inte fått tidigare?

Tack för dom värmande orden! Jag vet ju att jag är en bra mamma och läkaren sa ju faktiskt att det var för att skynda på det hela.
Medicinen drog ut på tiden pga psykologen på bup inte fick skriva ut den - utan det var bups läkare som skulle göra och henne skulle vi få träffa sist av allt, någon gång nu i juni pga hon var så fullbokad.

Pratade med skolan igår också och dom sa ju också att det var för att skynda på.
Ibland har man bara själv så himla svårt att be om hjälp och faktiskt erkänna att
man behöver hjälp!

Läste här ovan att någon undrade om ODD barn har lugnare perioder... Min son är lite så att han 'pyser över' konstant - dock är han så att är han lugn i skolan så har jag ett elände hemma. Är han lugn hemma så 'pyser' han över i skolan..
Så helt 'bra' är han aldrig.
Ibland känns det som att man fortfarande går och väntar på att det berömda 3-års-trotset aldrig tar slut.

Som jag kan se på honom nu när han fått medicineringen så hjälper den fantastiskt!
Han har ju många diagnoser men skillnaderna jag ser är att han är inte ens i närheten av dom frustrations-utbrott han kunde få tidigare. Han går att resonera med utan att han får spader. Och största skillnaden av dom alla är att han är tyst!
Det låter kanske illa, men han är verbalt hyperaktiv och i vanliga fall låter han konstant! Han brukade låta (oavsett om han bara pratade för sig själv eller satt och sjöng, gormade, vrålade osv) så lät han ALLTID och OAVBRUTET.
Men nu helt plötsligt är han tyst...
Det är verkligen sådär att man 'hör' tystnaden...*s*

Och så är det som att han får en dos med tålamod i medicinen också, för han blir inte så frustrerad att han slår sönder allt i hans närhet när han blir frustrerad, utan klarar av att ta det rätt lugnt och sansat.
Jag är supernöjd!

Tänkte fråga också... är det någon som har erfarenhet av Ritalin och viktnedgång?
Jag vet att många går ner i vikt av Conserta, men är det samma med Ritalin?

Hej! Jag har en son med ADHD och Trotssyndrom.Läste nånstans här på fl att ODD är diagnosen from hell.... Kan inte annat än hålla med....Min son är 8 år i år. Kan oxå varmt rekommendera boken explosiva barn!

Vår son äter ritalin 40 mg, han e överviktig men sen vi satte in medicin så äter han inte lika stora mängder som förut, och då åt han som en vuxen karl så vi fick alltid bromsa honom. Han har inte gått ner så mkt i vikt, men han har inte ökat heller, så det e ju bra!Men han har vuxit på längden.
Han har ätit medicin sen Januari, började med 20 mg som har ökats successivt.

Isöndags bestämde jag och min man att vi provar att vara utan medicin på helgen, vi tycker han blir för inåtbunden och vill helst vara på sitt rum. Vi skulle "bara" på middag till min mamma.... Oj oj vilken skillnad det var på honom!! Då fick vi se vilken enorm effekt medicinen har, han var överallt och ingenstans. Och middagen hos mina föräldrar var allt annat än lugnt! Min mamma sa när vi skulle åka hem: "det här gör ni inte om och låter honom vara utan medicin!!" Och då älskar min mamma honom! Men han var så jobbig så det går inte beskriva och man undrar ju hur han mådde!

Känner igen min son så mkt i det ni andra har beskrivit om era barn! De flesta har ju hört talats om ADHD men jag tror nästan ingen har hört talas om ODD! Men skönt att veta att det finns fler som har det som vi även fast man önskar att ingen behövde ha det så! Kram på er!

Oj vad jag håller med i att ODD är 'diagnosen from hell'!!
Av alla besvär min son har så är det faktiskt ODD:n som är det mest framträdande och det som är jobbigast av allt att hantera..

ADD och Asperger i all sin ära, men det finns nog inget som tar på mina krafter så
mycket som hans trotsande, hans provocerande, hans griniga humör och allt som hör till odd:n...

Han fick börja med Ritalin 20mg men det kanske ökas senare, vi har inte kommit så långt ännu. Hur vet man om man behöver öka doseringen?
Jag tycker ju ha sett stora skillnader redan nu, så dom kanske inte tycker att det behövs högre dos?

Jag hoppas jättemycket att min son ska gå ner i vikt av medicinen... Jag hade hoppats på Conserta då jag läst här att många rasade i vikt av det men Ritalin var tydligen den här läkarens favorit att skriva ut.

Min son har ju även för låg produktion av sköldkörtelhormon som reglerar ämnesomsättning en så han la ju på sig massor innan jag slog larm om det och dom kom fram till det... sen har vi fetma i släkten så det tycks ha drabbat honom också.
Jättejobbigt att erkänna men jag mår så dåligt av hans övervikt..
Inte bara att det är jobbigt att hitta kläder som passar (framförallt byxor och vintertid är ju ett rent hel**te), men också för att man tycker att folk stirrar osv..

I och med alla diagnoser och att han måste ha sånt inrutat liv så är det svårt att aktivera honom också... Har försökt men allt utöver skola & fritids är mer än han
mäktar med utan att bryta ihop totalt.
Som ensamstående är det också svårt att få tiden att räcka till med heltidsjobb och att alltid laga smal-mat osv.. Det ständigt dåliga samvetet finns ju också alltid med en...=(

Han har iaf fått lite mindre aptit och jag har försökt blivit mkt hårdare med mat och sånt nu - iofs lite lättare nu när vi är sjukskrivna och man har lite mer tid och ork..
Hoppas verkligen att han börjar gå ner i vikt.. Han har iofs aldrig varit någon storätare på så vis, men har god aptit och är aldrig kräsen. En liten tröst iaf att han äter nästan vad som helst utan klagomål. *s*

Har ni andra vårdbidrag för era barn?
Jag har ansökt men väntar fortfarande på att utredningen från bup ska bli klar så jag kan komplettera med den.
Hur mycket har ni andra fått med barn som har liknande diagnoser?
Min handläggare sa att det brukar ligga mellan 1/4 och 1/2 bidrag. Hoppas verkligen att jag iaf kommer upp i 1/2 vårdbidrag..

Jag funderar i vilken ålder era barn var när ni/barnomsorgen/skola först började misstänka att era barns betende var "något extra" ?
Har själv en son på snart tre år o jag som mamma har vid några periodvis tyckt att sonens uppträdande inte var "normalt".
När jag delat min oro med sambon har han inte velat hålla med utan tyckt att detta är normalt betende för en livlig o busig treåring.
Har lugnat mig med det o inte gjort något mera åt "problemet" tills nyligen då dagis kallade in för ett extra möte med oss föräldrar för att de ville ha vårt godkännande för att få göra en observation på honom.
Vi gick givetvis med på det o vid utvärderingen av observationen så rekomenderade special pedagogen att vi skulle kontakta bvc för vidare utredning.

Vet att sonen är mitt inne i en naturlig trottsålder, men tycker mig ändå kunna se vissa likheter med saker som ni beskriver hos era barn....bla intelligensen o den fysiska "tidigheten".

Så åter till min fråga.....hur gamla var era barn när ni började misstänka att era barns beteende var "avvikande"?

Min grabb var stissig och frustrerad redan i magen och det blev inte bättre av att komma ut ur den Nu när han är 15 har han ialla fall lugnat ner sig betydligt.

Lappstockholmska: Jag började nog misstänka om vår son vid 3-4 års åldern. Innan det tänkte man bara att "ska han aldrig lära sig" eller " han e ju inte så gammal". Men sen började man ju jämföra med andra barn i den åldern och hans 2.5 år äldre storebror.
När jag tänker tillbaka på honom som spädbarn så skiljer han sig även där i sitt beteende mot sina 2 andra syskon. Visst, alla barn är unik och man ska inte jämföra, men ändå! Som förälder tror jag man känner att det är nåt som inte stämmer!

Cilmi: Vår son började äta ritalin 20 mg i januari, efter 90 tabletter fick han höjt till 30 mg och i maj fick han höjt till 40 mg.

Hej igen allihopa!

Ville bara berätta att jag har fått till en utredning med BVC den är nästan klar och vi ska ha möte den 10e juni för överflyttning till BUP!
Känns så härligt att någon börjar ta en på allvar!!

Vimsen: Hur gick det till när er son fick sina diagnoser o hur gammal var han då? Hur tidigt kan man överhuvudtaget ställa diagnoser av denna typ?
Vi hade vår första träff med BVC i går o hon skulle remittera till deras barnpsykolog.
Jag känner mig så kluven, på ett sätt känns det bra att vi verkar bli tagna på allvar o att jag får min känsla av att det är något som inte stämmer bekräftad. Å andra sidan så känner jag lite av en panik känsla, "vad har vi startat nu" "vad har vi dragit igång" Känns som att jag bara skulle vilja göra allt ogjort o stoppa huvudet i sanden....