Pappan till mitt barn vill plötsligt gå från 25% umgänge till 50% och jag vill inte det eftersom barnet är van att bo mest hos mig och klart uttryckt att h*n inte vill vara mer hos pappan. Vi har inget skriftligt avtal. Hur gör man? Kan jag vägra?
En överenskommelse förutsätter alltid att man är överens är ni inte det blir det inget nytt avtal.... och ingen kan tvinga den andre till något! Däremot kan det väl vara läge att gå tillsammans till familjerätten på samarbetssamtal eftersom "leva i en konflikt" ju kan bli riktigt illa för barnet....
Tack,
vi ska till familjerätten om två veckor, det är därför han plötsligt "kräver" att hon nu ska bo mer hos honom. Antagligen för att det ska se bättre ut inför samarbetsamtalet.
Konflikt är hemskt, men vad ska man göra när man vill det bästa för sitt barn... Suck.
Jag tror också att det kan vara bra i ett sånt här läge att försöka vara lite flexibel i sitt tänkande.
Kanske är det så att han vill ha mer tid med barnet, och kanske ni kan hitta några andra alternativ som gör det möjligt utan att ändra boendet till 50/50 ?
Kan det vara ett alternativ med en övernattning till i veckan/varannan vecka? Kan det finnas dags- eller kvällsaktiviteter som barnet nu gör med dig, som han skulle kunna göra? Är det möjligt med extra umgänge vid vissa helger/speciella tillfällen etc?
Nu kanske du menar att det bästa för barnet är att ha det precis som ni har det idag, och då kanske du måste ta konflikten, men innan man låser sig vid det tror jag alltid att det är bra att försöka tänka lite utanför ramarna och se om det finns några andra lösningar än bara just de två alternativ som ni just idag ser som de enda alternativen.
Det finns i vart fall inget att förlora på att försöka tänka på alternativ. Ingen annan än tingsrätten kan tvinga er som föräldrar till något ni inte vill.
Min fråga: Hur mycket kan man säga nej och på vilka premisser innan det blir så kallat umgängessabotage?
Oavsett om det finns ett avtal eller inte har vårdnadshavaren en skyldighet att aktivt verka för barnets kontakt med umgängesföräldern.
Det finns inget brott som heter "umgängessabotage" det är bara en praktisk benämning på beteendet hos de föräldrar som aktivt motarbetar umgänge, och i vissa fall är så passiva att effekten blir att umgänget blir omöjligt.
Det går inte att exakt säga var gränsen går för när tingsrätten börjar anse att vårdnadshavaren missköter sin plikt att verka för barnets kontakt med den andre föräldern, det är en bedömningsfråga, som domstolen får avgöra från den samlade bilden.
Vilka konsekvenser umgängessabotage får kan man heller inte säga så exakt. Det kan bli tal om vitesföreläggande, dvs. att boendeföräldern får betala "böter" varje gång h*n inte lämnar ut barnet för umgänge, och i fall där den andre föräldern är en lämplig vårdnadshavare kan vårdnaden flyttas över.
Anonym (hur) skrev 2009-03-30 09:57:20 följande:
Anonym (hmm) skrev 2009-03-30 12:26:31 följande:
Barnet är sex år. Jag har redan gått med på en ökning av umgänget en gång. En liten tjej som älskar sin pappa men inte mår så bra av hans levnadssituation och sätt at hantera vardagen och många gånger har uttryckt att hon gärna träffar pappa, men helst hemma hos oss, och helst inte sova över. Jag har alltid uppmuntrat hennes umgänge med honom, men det känns svårt ibland när hon så tydligt markerar vad hon känner. Jag vill absolut att hon ska ha ett fortsatt umgänge, och ett bra umgänge, men månar om hennes trygga punkt,,,