• Anonym (Ledsen :-()

    Mitt barn - ett "bokstavsbarn" ??

    Är sååå ledsen och nere!
    Har en underbar son som går i förskolan och de sista veckorna har det kommit fram att kanske han är ett "bokstavsbarn". Har inte fått någon diagnos (än ?), men en del saker är lite oroväckande.

    Min son passar inte  in i "samhällets mall" för hur långt man ska ha kommit i sin utveckling och han har alltid gått sina egen väg.

    Det skär i mitt hjärta och jag älskar min son över allt annat och vill han ju allt väl här i livet, men just nu känner jag mig som en väldigt liten förälder. Liten och rädd!

    Vill inte att min son ska bli stämplad som "bokstavsbarnet" och att han ska få negativ uppmärksamhet pga detta.


    Du som är förälder med ett sk "Bokstavsbarn", kan du dela med dig av dina erfarenheter?


    (Jag är anonym eftersom en diagnos inte att satt (ännu?) och jag vill inte därför "hänga ut" mitt barn, innan jag vet säkert hur det ligger till... )

  • Svar på tråden Mitt barn - ett "bokstavsbarn" ??
  • Anonym (Ledsen :-()

    Inga fler än jag?

  • Anonym (Ledsen :-()

    Damp, Adhd ...

  • enannan

    Aha, men det är ju så väldigt vanligt. Dessutom finns det så mycket kunskap, hjälp och mediciner så inte tror jag att han blir stämplad. Min faster till exempel fick diagnosen ADHD först som vuxen, och hon blev så lättad när hon fick den, fick liksom förklaring på vissa problem hon haft. Att få en diagnos är ju nästan bara positivt, för först då kan man hjälpa symptomen. Hoppas ändå att allt går bra och att ditt barn mår bra :) kram

  • ludenben

    jag har bokstavsbarn i förskoleåldern... son med svår ADHD. Han fick sin diagnos för 2,5 år sen.
    Jag förstår hur du känner, att du är ledsen. Viktigt att man får prata och bearbeta den sorgen som man känner av att ha ett barn som är annorlunda. Men med tiden lär man sig acceptera och tillslut så kan man (förhoppningsvis) känna att livet inte är som man tänkt sig men det är ganska bra ändå.
    Att få diagnos ser inte jag som att man stämplar barnen. Jag ser det som att man öppnar en dörr till en bättre framtid för barnet. Med en diagnos kommer allt stöd och hjälp som barnet behöver för att tex. klara skolan. Det ger också bättre förståelse. Både för barnet själv att lära sig leva med det och för omgivningen som ska lära sig bemöta barnet på ett sätt som gör att barnet mår bra. En diagnos innebär också att man kan ställa realistiska förväntningar och krav på barnet utifrån vilket funktionshinder man har.
    Vi har enbart blivit hjälpta av att få diagnos.
    Vet i allafall hur det känns att ha barn som ska utredas. Försök tänka att även om din son ska utredas och ev. kommer att få diagnos så är han samma pojk som innan. Han kommer alltid att vara din älskling och han blir inte "sjukare" för att hans svårigheter får ett namn. Får han ingen diagnos utan att utredningen inte visar något alls, ja då är det ju jättebra. Men då är allt kollat för säkerhets skull. Håller tummarna för att det ska vara bra allt och det inte finns nån diagnos.


    Nu har våran Elias kommit 24/2-09
  • Lycka80

    Min son har Adhd, och det är något han/man lär sig leva med.
    Jag brukar säga att det är mycket lättare när han fått en diagnos och kunna få hjälp och stöd än att inte veta.

  • Dessie

    Vår pojke, fyller 9 år i oktober, har ADHD & Tourette - doktorn sa att det beror på att han är född 2 månader för tidigt så det är inte alltid det är ärftligt.
    Han är väldigt smart & intelligent (dessa barn är det)

    Det behöver INTE vara ngt negativt att ha ett "bokstavsbarn" - har man fått en diagnos så kan man arbeta utifrån det och hjälpa sitt barn på bästa sätt.
    Vår pojke är otroligt charmig - det har många sagt (ja, jag vet - SKRYT )
    och han är oxå väldigt intelligent - på vissa saker ligger han på en 11-årings nivå

  • ludenben
    leffeK skrev 2009-04-02 18:20:56 följande:
    Vet någon hur det eventuellt ser ut med ärftlighet av dessa drag? Gör man klokt i att låta bli att äkta någon med en sådan diagnos eller sådant i familjen?
    va?? lägg av
    Nu har våran Elias kommit 24/2-09
  • leffeK
    ludenben skrev 2009-04-02 18:28:45 följande:
    va?? lägg av
    Jag har ingen koll på hur studierna ser ut, så man kan ju lika gärna fråga, om det finns insatta människor här i tråden. Men det är ju inte fasligt orimligt? Vilka människor vi är bestäms väl av vår genetik och den kommer ju direkt från föräldrarnas arvsmassa.

    Ganska naturlig fråga tyckte jag. Man vill ju inte skaffa barn med någon som har för mkt ärftliga sjukdomar och liknande i familjen t ex.
  • ludenben
    leffeK skrev 2009-04-02 18:45:23 följande:
    Jag har ingen koll på hur studierna ser ut, så man kan ju lika gärna fråga, om det finns insatta människor här i tråden. Men det är ju inte fasligt orimligt? Vilka människor vi är bestäms väl av vår genetik och den kommer ju direkt från föräldrarnas arvsmassa. Ganska naturlig fråga tyckte jag. Man vill ju inte skaffa barn med någon som har för mkt ärftliga sjukdomar och liknande i familjen t ex.
    gör man rätt i att äkta nån med diabetes?? gör man rätt i att äkta nån med astma?? gör man rätt i att äkta nån som har övervikt?? Gör man rätt i att äkta nån som har cancer i släkten? Gör man rätt i att äkta någon vars morfar var alkoholist?? Bedöm själv... med ditt tankesätt så skulle nog alla förbli ogifta för det finns nog inte en enda släkt där varenda en är helt frisk. Har du en fläckfri släkt utan en enda ärflig åkomma??
    Nu har våran Elias kommit 24/2-09
Svar på tråden Mitt barn - ett "bokstavsbarn" ??