Mitt barn - ett "bokstavsbarn" ??

Inga fler än jag?

Vad är "bokstavsbarn"??

Damp, Adhd ...

Aha, men det är ju så väldigt vanligt. Dessutom finns det så mycket kunskap, hjälp och mediciner så inte tror jag att han blir stämplad. Min faster till exempel fick diagnosen ADHD först som vuxen, och hon blev så lättad när hon fick den, fick liksom förklaring på vissa problem hon haft. Att få en diagnos är ju nästan bara positivt, för först då kan man hjälpa symptomen. Hoppas ändå att allt går bra och att ditt barn mår bra :) kram

jag har bokstavsbarn i förskoleåldern... son med svår ADHD. Han fick sin diagnos för 2,5 år sen.
Jag förstår hur du känner, att du är ledsen. Viktigt att man får prata och bearbeta den sorgen som man känner av att ha ett barn som är annorlunda. Men med tiden lär man sig acceptera och tillslut så kan man (förhoppningsvis) känna att livet inte är som man tänkt sig men det är ganska bra ändå.
Att få diagnos ser inte jag som att man stämplar barnen. Jag ser det som att man öppnar en dörr till en bättre framtid för barnet. Med en diagnos kommer allt stöd och hjälp som barnet behöver för att tex. klara skolan. Det ger också bättre förståelse. Både för barnet själv att lära sig leva med det och för omgivningen som ska lära sig bemöta barnet på ett sätt som gör att barnet mår bra. En diagnos innebär också att man kan ställa realistiska förväntningar och krav på barnet utifrån vilket funktionshinder man har.
Vi har enbart blivit hjälpta av att få diagnos.
Vet i allafall hur det känns att ha barn som ska utredas. Försök tänka att även om din son ska utredas och ev. kommer att få diagnos så är han samma pojk som innan. Han kommer alltid att vara din älskling och han blir inte "sjukare" för att hans svårigheter får ett namn. Får han ingen diagnos utan att utredningen inte visar något alls, ja då är det ju jättebra. Men då är allt kollat för säkerhets skull. Håller tummarna för att det ska vara bra allt och det inte finns nån diagnos.

Min son har Adhd, och det är något han/man lär sig leva med.
Jag brukar säga att det är mycket lättare när han fått en diagnos och kunna få hjälp och stöd än att inte veta.

Vår pojke, fyller 9 år i oktober, har ADHD & Tourette - doktorn sa att det beror på att han är född 2 månader för tidigt så det är inte alltid det är ärftligt.
Han är väldigt smart & intelligent (dessa barn är det)

Det behöver INTE vara ngt negativt att ha ett "bokstavsbarn" - har man fått en diagnos så kan man arbeta utifrån det och hjälpa sitt barn på bästa sätt.
Vår pojke är otroligt charmig - det har många sagt (ja, jag vet - SKRYT )
och han är oxå väldigt intelligent - på vissa saker ligger han på en 11-årings nivå

va?? lägg av

Jag har ingen koll på hur studierna ser ut, så man kan ju lika gärna fråga, om det finns insatta människor här i tråden. Men det är ju inte fasligt orimligt? Vilka människor vi är bestäms väl av vår genetik och den kommer ju direkt från föräldrarnas arvsmassa.

Ganska naturlig fråga tyckte jag. Man vill ju inte skaffa barn med någon som har för mkt ärftliga sjukdomar och liknande i familjen t ex.

gör man rätt i att äkta nån med diabetes?? gör man rätt i att äkta nån med astma?? gör man rätt i att äkta nån som har övervikt?? Gör man rätt i att äkta nån som har cancer i släkten? Gör man rätt i att äkta någon vars morfar var alkoholist?? Bedöm själv... med ditt tankesätt så skulle nog alla förbli ogifta för det finns nog inte en enda släkt där varenda en är helt frisk. Har du en fläckfri släkt utan en enda ärflig åkomma??