CP-prinsar och prinsessors skryt och infotråd nr 12!
Tack för inbjudan! Jag hänger på här då, nu har ju vår son en väldigt liten skada, men dock (förmodligen, inte fått diagnos än) en cp-skada!
Det jag tycker är mest jobbigt är reaktionen från hans farmor. Vi har inte så mycket kontakt utan träffas mest på högtider, om ens då.. Det är en lång historia....
Men efter att Theos pappa berättade för henne igår om hans hjärnskada så ringde hon upp mig och mer eller mindre lät som att hade vi lyssnat på henne och gått tidigare så hade det blivit bra. "Jag har ju tjatat på er att ni skulle kolla upp hans ben" ( jo tack jag vet...) jag säger, en aning för surt att vi har ju kollat upp det, jag bad om det själv när vi skulle bli utskrivna från neo, men läkaren tyckte inte att det var nåt... Jag tror att jag redan hade förstått hur det var och redan har gått vidare, medan för henne kom allt som en chock.... Dessutom ringer hon upp min man och beklagar sig och var så ledsen för hur jag hade låtit i telefonen... Mmmm stackars henne..... Jag är uppväxt med en syster som föddes med en grav hjärnskada och bara blev 12 så "denna värld" är inte främmande för mig på något vis, men jag vet att det är otroligt skrämmande för många andra...
Egentligen borde jag inte ta åt mig alls, det har jag vant mig att inte göra när det gäller henne... men hon kan inte påstå att jag inte gjort nåt!!!!! Sen fick jag missfall i måndags och det gör ju inte att man är världens mest pedagogiska och orkar prata med henne....
Suck, ja det var skönt att få skriva av sig lite iaf!!
