Låg självkänsla och noll självförtroende.
När jag var liten så va jag alltid den blyga, tysta lilla tjejen som hamnade i ett hörn. Jag hamnade sen i ett destruktivt förhållande med en pojkvän som dagligen kränkte och misshandlade (psykiskt & fysiskt) mig under ca 4-5 års tid. Han hade problem med droger. Det gick så långt så han fick mig att själv tro att jag inte var värd något, sov t.o.m. på golvet ibland när jag var själv hemma och lessen, för jag tyckte jag va "värd det"/inte värd nåt bättre??!! Idag inser jag hur sjukt det verkligen var. Men sina känslor kan man inte rå för. Jag trodde, att om vi gjorde slut så skulle jag aldrig få någon annan, för det var ingen som ville ha mig. Jag hamnade i en djup depression och funderade t.o.m. på hur det skulle va att hoppa framför tunnelbanan flera gånger i veckan. Men ändå gjorde jag det aldrig - för det var inte värt för en killes skull.
Mina vänner, som jag hade umgåtts med i flera år övergav mig, slutade fråga om jag ville hitta på saker, bjöd inte in mig till deras fester, ringde inte och de enda jag hade kvar var min barndomsvän och 2 killkompisar. Min barndomsvän bodde inte ens i samma stad som mig så vi träffades bara då och då. Kan säga att det var en riktigt jobbig period, att ha noll och jobba sig uppåt igen. Men skam den som ger sig. Jag började jobba med mig själv, läste Psykologi A på Komvux och fick förståelse för hur jag själv fungerade, varför jag kände som jag kände i vissa situationer och varför jag tänkte som jag tänkte. Fortsatte jobba med mig själv, läste böcker, umgicks med de få vänner jag faktiskt hade kvar och fick via dem nya kontakter och hamnade i helt nya umgängeskretsar. Kom bort från mitt ex och hans umgängeskretsar & från mina gamla. Struntade i mina gamla vänner som hade övergett mig... Vad ska man med såna till? Började plugga på en folkhögskola där det var massa jippon hela tiden - och man ibland var tvungen att stå på scen framför alla andra (min största skräck) och va med i olika danser/sånger/.
Allt detta har stärkt mig oerhört mycket. Har aldrig varit hos nån kurator/psykolog då jag inte ansett mig höra hemma där. Tog mig ur en djup depression själv, utan läkare, mediciner, psykologer - men det var svårt och jag mådde oerhört dåligt i ca 1 års tid, varje dag var en plåga och jag fick tvinga mig själv att göra vardagliga saker som att äta, duscha, orka ta mig till jobbet. Idag inser jag värdet av mig själv, jag vet vad jag vill ha, har fått nya vänner som ställer upp i vått och torrt och dag som natt. Vill här nedan rekommendera dig ett antal böcker från mitt egna lilla bibliotek:
Dave Pelzer - "Att hjälpa sig själv"
Böcker jag verkligen skulle rekommendera dig är:
Mia Törnblom "Självkänsla nu" & "Mera självkänsla". I hennes första bok finns det jättemånga bra övningar, bl.a. må-bra-bok som jag själv använder mig av än idag de perioder jag hamnar i nån svacka.
Kay Pollack "Att välja glädje"
Ingalill Roos "Energitjuvar"
Anders Engquist "Att växa som vuxen"
Nu blev det här långt, men jag hoppas att jag har kunnat hjälpa dig åtminstone lite grann och jag önskar dig mycket lycka på vägen!