Min sambo verkar inte gilla mina barn.

Presonligen har jag ingen erfarenhet av detta, men ska inte dina barns välmående alltid komma i första hand? Tycker det är dags att gå när till och med din dotter påpekar det till dig.. LYSSNA PÅ SIGNALERNA!!!

Hoppas allt löser sig för dig!!

Tänk på dina barn.
Personligen så skulle jag aldrig acceptera om min kille skulle göra så mot min son.
Prata med honom igen och säg som det är och hur du vill att han ska göra, ge honom en varning och slutar han inte så går du (om det nu är det du vill göra).

Nej, jag accepterar inte heller. Till på köpet har jag haft problem med barnens pappa. Han kan vara lite nertryckande mot barnen. Så jag sa det till min kille.."Att här kämpar för barnen när det gäller deras pappa, och så gör man inget åt det när det händer mitt framför näsan"Men allt är så smygande, precis som jag inbillar mig. När jag säger det åt honom säger han att så är det inte alls. Det är inte det att jag inte vill se, jag vill verkligen förstå vad som händer men det är svårt.. Men jag kanske borde se saken som den verkligen är?

Är din sambo trött, sliten och stressad av andra orsaker?

Det kan vara så att han tar ut negativa känslor över andra saker på barnen, istället för på den egentliga orsaken. Att han inte ger sig på dig beror på att du skulle bita tillbaka, bättre än barnen gör.

Hur som helst måste han bli uppmärksam på sitt eget beteende och sluta. Vad säger han när du säger åt honom? Förstår han verkligen vilket beteende du vänder dig emot?

Han säger bara att det inte är så att han behandlar barnen "illa". Men när jag tröttnar ordentligt, vilket har hänt ett par gånger, och säger att jag inte vill ha det så här. Säger att jag vill hellre göra slut ifall det ska vara så, då erkänner han sitt beteende och säger att han inte vill vara sån osv..

Atomatiskt när han är sån mot barnen så tar jag som mamma deras parti, det spelar nästan ingen roll vad det gäller. Jag försvarar dem alltid.. det blir nästan som ett maktspel, vi mot han, hur konstigt det än låter. Vill ju att han ska förstå och bättra sig. Känns som om jag inte orkar börja om och han har ju andra fina sidor.

Hej!
Jag har det exakt som dig - fast mitt barn är större (tror jag) 15 år.
Det är alltid gliringar och tråkiga kommentarer från min nya man.
Jag tar ofta upp det och ibland blir det bättre ett tag - men det kommer alltid igen. Vi tjafsar ofta om detta då han tycker mitt barn är alldeles för bortskämt/slött/arrogant/grinigt/ osv osv osv.
Jättejobbigt....

Kan inte vara lätt för honom om det alltid känns som att det du och barnen mot honom! Kan det inte vara där problemet ligger? Eller kan det vara så att ni i grund och botten har olika uppfattning om hur man uppfostrar barn? Jag tror att du och din sambo måste sätta er ner och bestämma vilka regler som ska gälla och hur man ska gå tillväga för att tillrättavisa barnen. Du måste inse att han är en del av er familj nu och att han också måste få vara delaktig i hur ni uppfostrar barnen. Har ni olika åsikter måste ni kompromissa. Har inte du och din sambo en enad front mot barnen så kommer det aldrig att fungera bra.

Visa honom formumet för styvföräldrar här på FL, eller så finns styvmorsviolen.se (som även är till för styvpappor) så kanske han kan få hjälp från andra styvföräldrar med sina problem. Han verkar ju älska barnen....och det är det ju inte alla styvföräldrar som gör, så det kanske är andra saker i er familjesituation som är de bakomliggande orsakerna.

Lycka till!

Anonym(Här med): Precis så är det här också. Känner igen mig så i det du skriver.

Em1: Jag vet inte om det har så mycket med uppfostran att göra. Ibland har jag trott att han är sotis på min dotter( och sonen, men inte lika mycket då han är äldre) när hon tar så mycket tid. Precis som om han ville ha mig för sig själv. Sen menar jag inte att vi bildar en pakt mot honom. Utan mer att han klagar och jag slänger tillbaka. Det är ju trots allt mina barn som är värda mer än livet självt. Självklart känns det, ibland som att han hellre skulle få hacka på mig istället för på bernen.

När barnen är hos sin pappa har vi det ju jättebra, så det är ibland som om dom är i vägen. Jag har pratat med honom nu ikväll, och han blev ledsen och orolig över vad som ska hända. Sen är han jättegullig mot barnen och dom suger såklart åt sig som svampar. Dom vill ju ha det av honom. När han pratade med dottern frågade jag honom varför han aldrig är intreserad annars.. Det vet han ju så klart inte..