Vi som har svårt att bli gravida i Västerås - 11:e tråden

Jisses.... När jag skulle gå in och skriva i tråden nu ikväll fick jag så smått panik. Jag hade inte sett ditt mail, Rammisen, och jag letade som en tok och undrade om jag skulle bli tvungen att starta upp tråd nr 11 själv, om alla var upptagna av påsken ;). Gud så skönt att jag, mitt blindstyre, till sist såg att jag hade fått mail i inboxen.

Jezzie: GRATTIS!!!! Vilken grej. Det är ju en sådan utgång som vi alla säkert hoppas på lite i smyg, att det bara... poff.... ska lösa sig av sig självt! Underbart!

Linny: Äntligen!! Nu hoppas vi att era försök den här månaden ska leda till det bästa! Tänk att det ska ta så lång tid!

Rammisen: Jag säger som Dahlia, en dag ska vi alla ha vårt egna lilla mirakel. En av mina bästa vänner påminner mig ofta och säger "det handlar inte om OM ni får barn, utan NÄR, ni kommer ju att ha barn, ni VILL ju ha barn". Så är det... men väntan är ju smått outhärdligt emellanåt. Tur att det finns bra dagar också.

Här hemma har vi nu satt igång med puregonet igen. Igår, när vi skulle ta första, så kändes det verkligen som att det VAR 4 månader sen sist, men idag kändes det som normalt igen, som att det är det vi gör här hemma på kvällen - alltid. Min sambo vred pennan till 100 IE igår och sa det vi båda tänkte "det känns helt sjukt det här". Det var ju med 92 IE som jag blev överstimulerad sist. MEN, det var inte så farligt, jag tror det var 7 äggblåsor på gång då, efter 4 dagar bara. Nu blir det 5 dagar innan vi kommer till Johan. Men, det är ju bara bra om det är så då, 5-7 st. Jättebra. Jag måste liksom påminna mig själv om att det ju var äl-sprutan som ställde till med själva överstimuleringen sist...... och den är ajg skapligt rädd för kan jag ju säga. Det kändes iaf otroligt hoppfullt igår och jag tror att jag tom klämde ur mig "nu jävlar ska det bli något av den här gången"....för så känns det ju!

I morgon fyller jag år, då kommer hela min och hela min sambos familj. Det innebär att min storasyster, som är gravid, kommer. Jag ser fram emot att träffa henne faktiskt. Just nu känns det helt ok att läget är som läget är. Jag hoppas känslan är den samma efter i morgon.

Lycka till nu Linny!

Vi har besök hos JOhan i morn, efter 5 dagar av 100 IE. Jag hoppas, hoppas verkligen att det fungerat.

Jezzie: Å jag hoppas verkligen att det inte var ett mf! Jag säger som Dahlia, ring Ferten med det samma i morn!!

Tack för alla lyckönskningar idag, vad skulle jag göra utan er?

Först, innan jag drar dagens resultat: Jezzie: gud vad trist att mötas av den attityden. Jag tycker också att du ska ringa KK om det händer något mer. Är det värt att ta ett nytt grav test inom ett par dagar, eller fungerar det inte så? Jag som aldrig varit gravid har ingen riktig koll på hur det fungerar med utslagen på testerna efter ett ev mf. Jag hoppas verkligen att det inte var ett mf och att du ska få komma in för koll på KK så fort det går, om det är det du vill, när du vill.

Jag var hos Johan idag och guess what? Inget klart resultat! slemhinnan hade växt, vilket han tog för ett resultat på gång i alla fall, men jag är skeptisk. Jag har ju faktiskt varit med om att slemhinnan varit bra, men inget har hänt förut. Johan var väldigt tydlig med att vi inte får hoppas FÖR mycket på att få gå igenom ÄP och allt denna gång, att det faktiskt KAN bli så att det inte blir något för att jag är så svår att stimulera. MEN han var också tydlig med att han fortfarande tror att det kan gå, men att allt är för att bespara mig allt ont vid en ev överstim. Han sa att jag tillhör den grupp som är svårast att stimulera (no shit! det har jag inte märkt!) Jag bara suckar.... för det är väl KLART att jag är DET. Varför, varför??

Han trodde iaf inte på en höjning av IE före fredag då vi ska tillbaka, men blodprovet fick avgöra. Åsa skulle enbart ringa om jag behövde höjda dosen. Men, se här plockade Åsa pluspoäng hos mig idag, för hon ringde hur som helst senare. Blodprovet visade ett normalt resultat, fast som att jag skulle ha börjat en onsdag med sprutorna, sa hon (jag tyckte det var underligt... vi började på en torsdag och jag tolkade henne som att blodprovet visade ett resultat som att vi hade börjat en dag senare, dvs fredag.... jag funderar starkt på att det var så hon menade, allt annat är ologiskt, eller) Hon sa i alla fall att det var ändå ganska positivt och att hon ville ringa och berätta det för mig.

JOhan sa att det inte gick att avgöra än om det blir någon tripp till Uppsala i nästa vecka än, men på fredag borde vi veta.

Jag känner verkligen att det var bergochdalbana idag och vet inte vad jag ska tänka och tro, bäst är kanske att varken tänka eller tro något alls!?

Dahlia: Ja, alltså, det Åsa sa var ju att mitt blodprov visade ett resultat som att jag skulle ha börjat i onsdags, men i jämförelse med vul-resultatet så låter det vettigare om hon menade att jag skulle ha börjat i fredags för det resultatet, som att det liksom var ett svagare resultat än väntat. Irriterande att jag inte uppfattade krocken när jag pratade med henne istället. Nu får vi ju såklart se på fredag istället. Men, samtidigt så tar jag Johans typ oro på allvar..... han sa ju faktiskt att detta kanske inte ens blir något försök. Inget skulle göra mig mer besviken, men jag måste nog ställa in mig på det helt enkelt.

Linny: Jag tror att slemhinnan var på 7 mm nu, men som sagt jag har varit med om många gånger då den "varit så himla fin" och så har det ändå inte varit någon aktivitet i äggstockarna ändå. Jag litar inte på det där alls! Jag tror att Johan höjer dosen om inget hänt på fredag, men jag vet heller inte säkert. Han pratade ju också om att det kanske inte skulle bli något alls. Men, om dt är något på gång, enligt E2-provet, så kan man ju tycka att antingen en höjning eller längre tid skulle vara lämpligt. Det kändes ju inte så positivt när han sa att jag tillhörde den gruppen som var svårast att stimulera. Okej att alla vill vara lite speciella, men fasen inte på DET sättet, att det bara ska krångla. Jag tycker det är jobbigt att inte veta hur nästa vecka ser ut, men å andra sidan så vet jag ju på fredag och jag håller på och avprogrammerar min hjärna från ÄP nästa vecka.
Jag tror också på någon form av äl-blödning. Vad annars kan det vara så här nära äl egentligen? Kroppen är bra skum ändå... När jag åt p-pillerna nu så blödde jag flera gånger, så där lite bara. Jag frågade Johan fast sam samtidigt att "det är väl heeelt normalt antar jag" och det sa han att det var.

Jag tycker jag känner saker i äggstockarna, men jag gissar att det bara är skenkänslor... jag kan ju inte precis -känna-äggblåsorna växa där inne ;)

Rammisen: jo... när man kommit SÅ långt så kan jag ju tänka mig att de känns. Gudarna ska veta att jag kände av mina äggstockar i december när de var så gigantiskt stora som apelsiner! Men, med tanke på att största äggblåsa igår var på 7 mm, så är det ju ytterst tveksamt att jag känner av något idag, då de i bästa fall kan ha växt och blivit 9 mm, men detta endast i bästa fall.

Hörni... vi har stött på eventuella problem här hemma. OM vi nu ska på ÄP och ET, (om eller när kan man ju säga) dvs. Jag är nämligen den enda med körkort i vår lilla familj, och jag kommer ju ihåg att man inte FÅR vara den som kör efter ÄP, men hur är det med ET? Helst vill jag inte ens köra, men jag vet inte hur vi ska lösa detta när den dagen kommer ens.
Hur ligger det till, ni som vet? Och inte bara vad man får, utan var ärliga - hur känner man sig?

tack alla för svar. Jag VET att jag känner av något, till och med så jag grimaserade här förut. Men, men, det kan ju verkligen vara ingenting i alla fall. Det är ju så mycket som händer i kroppen och en sak jag fått lära mig är ju att tarmarna ofta ligger i närheten av äggstockarna, så det där är det lätt att missta sig på, även om jag nog tycker att jag kan känna skillnad. Det är bara att vänta och se då...

Kanske, om vi nu kommer så långt, så kan jag köra vid ET-vändan. Problemet är ju att sambon inte har körkort ens *morr*.

Tack. som alltid. :D