Tack för det Nevadita. Vill inte heller tappa bort er andra.
Idag har jag tom molvärk och är jättetrött trots att mensen inte väntas förrän söndag/måndag. Hade jag ruvat hade det kännts positivt. Vet att jag kommer bli så besviken i helgen och inse att mirakel inte inträffar, bara att man efter alla dessa år inte känner sin kropp till 100%.
Hoppas det är 10 kanonägg i alla fall. Jag hoppas att mitt resultat förra gången med 5 folliklar hade med korta metoden att göra och inte åldern. Men man vet ju aldrig.
Nevadita: Lycka till idag.
Lycka till även ni som ligger i startgroparna eller är mitt uppe i en behandling.
Stina79: Jag känner så väl igen mig i dina tankar. Varför har många gånger varit mitt mest använda ord. Livet känns väldigt orättvist ibland. Vi turen att få en liten dotter efter fjärde försöket och hon är vår solstråle. Men vi har nu gjort 5 misslyckade syskonförsök och såklart kommer frågan Varför igen. Varför kan vi inte ha det lätt nån gång i livet?
Jag önskar dig alla lycka.
Hej tjejer
Jag har läst era inlägg om att skriva om sin graviditet här och jag kan hålla med båda sidor. När jag har mått dåligt så känns det såklart extra tungt att läsa om andra som lyckas. När ska det bli min tur? Händer det någonsin? Innerst inne är man ju glad för att andra faktisk lyckas, att det går att lyckas. Speciellt när det är någon man följt länge och som man har fått stöd ifrån i sin egen kamp. Men man orkar kanske inte påminnas om deras lycka hela tiden. Dessa kämpartrådar är så ett skönt ställe att fly till. Trådar där det dyker upp härliga pluss lite då och då men inte mer.
Å andra sidan vill jag gärna veta hur det går för er som lyckats. Nu finns ju en tråd för er och eftersom jag just nu mår bra så läser jag den och följer er där. Så jag har egentligen inte behov av att ni skriver här också. Men någon skrev att de inte orkade läsa gravidtråden men gärna ville ha lite statusuppdatering efter VUL mm.
Det viktigaste är att ingen som kämpar här inne ska känna att de inte orkar vara här för att ni som lyckats skriver om era graviditeter. Så om Skorpan tycker det är jobbigt så tycker jag vi ska respektera detta. Vi som vill kan istället följa er i den andra tråden. Jag hoppas dock att ni stannar kvar och stödjer oss i vår kamp. Ni om några vet vad vi går igenom.
Stina och Virriga V: Lycka till imorgon med ÄP och kontroll.
Skorpan: Vad härligt att kontrollen gick bra. Hoppas ni får två tillbaka nu när ni vill det. Men skulle de neka så är det för att embryot är av jättekanontoppkvalitet. Och det är ju inte så dumt.
Whoolet: Visst blir man irriterad när kroppen inte beter sig som vanligt. Jag hoppas med de andra att det inte var mensen utan något mer trevligt.
Själv fortsätter jag att vara skengravid, om nu inte ett mirakel har skett. Jag är väldigt trött, lite illamående, har spänd mage och molvärk. Ungefär som jag brukar känna mig när jag ruvar och tar progissar. Den rosa flytningen i söndags, en vecka efter ÄL, spär också på hoppet. Kroppen har lurat mig förr och jag försöker få mig själv att förstå att chansen till mirakel är minimal. Det kan vara förkänningar på den kommande mensen. Men ändå har jag svårt att tänka på något annat. Om jag vaknar på måndag och fortfarande inte har fått mens så kommer jag vara pirrigt nervös.
Kramar till er alla. Jag vill också att vi håller sams och att alla känner sig välkomna här. Vi har alla varit del av samma kamp.
Whoolet: Mensen borde komma i helgen. Den brukar vara punktlig. Mår illa idag och min mage är så stor och spänd så jag ser verkligen gravid ut. Skönt det är helg snart så att jag slipper dölja den på samma sätt. Dividerar med mig själv om jag ska testa i helgen eller ej. Om det nu skulle vara ett plus så är det ju trevligt att få det meddelandet i helgen. Men det vore säkert att utmana ödet att testa. Mensen skulle säkert komma någon timme senare och jag har ödslat ett test till. Får se hur det blir.
När jag blev gravid förra gången så uppmuntrade kliniken oss att komma och hälsa på med barnet. De vill väl gärna se "deras verk". Men vi åkte inte dit när hon var liten. Hon har dock varit med vid ett FET då hon och jag kom direkt hemifrån och maken slöt upp på kliniken. Känner mig dock lite besvärad jämte andra som sitter i väntrummet.
Någon frågade om man kände sig mer säker vid syskonförsök eftersom det har lyckats en gång innan. Efter fem misslyckade syskonförsök kan jag garantera er att man inte gör det. Just nu känns det ganska hopplöst. Man har ju tyvärr blivit några år äldre sen sist och det påverkar väl.
Igår kväll bestämde jag mig för att inte testa innan BIM och det håller jag på. Antingen kommer mensen eller så får jag uppleva spänningen med utebliven mens. Imorse blev det tre röda prickar på papperet, men sen inget mer. Men nu på kvällen kom det lite rosa. Så mensen kommer väl imorgon, punktlig som vanligt. Fattar inte hur kroppen kan luras så här. Om jag inte är gravid, varför har jag varit helt slut om kvällarna, varför har min mage varit uppsvälld i flera dagar innan BIM, och varför fick jag en rosa flytning en vecka efter ÄL. Fattar ingenting.
Skorpan: Du har mina tummar imorgon. 
Det har inte kommit någon mens idag som den brukar. Jag vet inte hur många gånger jag har varit och kollat. Inte ens några enstaka prickar eller rosa har synts till. Idag är det 14 dagar sen ÄL, så nu ökar pirret. Jag mår lite illa, magen spänner och molar och brösten spänner. Men jag vill ha ett plus när jag testar så jag väntar lite till.
Stina: Grattis till ett lyckat ÄP och att du ruvar. Embryona måste vara väldigt bra om de ska frysa dem. Har hört om någon klinik som har en 10-gradig skala och deras embryon måste vara 10-poängare för att frysas. Annars överlever de inte. Sen är ju frågan varför du inte fick två. Jag kommer inte ihåg hur många försök ni gjort men man måste nog ha gjort några stycken innan de överväger två. Det var först nu i syskonsvängen som två stycken blev aktuella för oss.
Lycka till
Ingen mens än i sikte. Hoppas....