Aprilmammor 2005, tråd 17

Grattis Jakob. Tänk, 6 år!
Måste fråga er som har 6-åringar - är det "lilla tonåren" för er? Det är väl bara jag som har en tjej va? Här är det hell just nu kan jag lova...
Men jag inser ju vad det är som tur är. Har idag bokat resa så jag och fröken ska åka ner och hälsa på M i GBG en weekend. Ska bli fantastiskt roligt, och jag tror det verkligen behövs lite ensamtid och uppmärksamhet för fröken (och att jag får träffa M är en grymt härlig bonus!)

*gäsp* Sovdags snart!

*kram*

Oj Emejo... Har du haft det så? Jag som trodde du var värsta übermamman som hade überbarn (och übermake) som alltid bara gjorde exakt så som det var tänkt.
Känns skönt att hör att även proffsen har det lite smådrygt emellanåt...



Nu ska vi montera säng, så tydligen blev det inte nån tidig kväll här. *gäsp*

tinna--> Varför jag undrar är för att jag hört nånstans att det brukar vara värre för flickor. Du som jobbat med underbaringarna, kan det på nåt sätt stämma?
Jaja. Snart är de 18 och kan flytta hemifrån. Internat kanske vore nåt iof... hmm

Jösses så skönt det är att sova i en ny säng. Fy så sunkiga sängar vi hade innan - vilken skillnad! Vi skulle bara köpa en stomme och en ny bäddmadrass igår, men så hade de 30% på alla sängar och då _är_ det svårt att låta bli.

Men, min vana trogen vaknade jag även idag strax efter 5 så det blev lite få timmars sömn. Sitter och väntar på att ett nytt album ska laddas upp. Det går _inte_ fort med mobilt bredband! Sen är det frukostdags.

emejo--> Jo, det verkar verkligen så!

Och jag erkänner mer än gärna att jag tycker det är asdrygt ibland när barnen ställer till det. Vi har verkligen inte bara solskensdagar här, och på nåt sätt tycker jag väl att det tillhör livet. Realist kanske? Eller en sämre människa - så kan det också vara.

Mina barn är inte bäst eller först på någonting, de är helt enkelt medel i det mesta, eller möjligtvis lite sena. Men det struntar jag fullkomligt i, för de är _mina_ barn och jag har ingen ambition att ha några superexperter.

men det känns skönt att veta att även solen, ibland men väldigt sällan, också har sina fläckar...

emejo--> Näe, det är klart. Jag älskar mina barn, och jag älskar min man. De är allt för mig. Men vi har inte _bara_ _endast_ och _enbart_ solskensdagar - och det står JAG för. Jag delar med mig av det mesta här, och livet, mitt liv - är inte bara solsken och frid och fröjd. Det är fantastiskt om folk har såna liv, men så ser inte min verklighet ut. Och på nåt sätt så känns det som att man kommer en person närmre om man får veta även sånt som inte är frid och fröjd. Då blir man mer än bara ytligt bekanta bara...

Klart man vill dela med sig av vad barnen lär sig, det gör även jag. Det är väl ändå därför vi har forumet? Men det är också ganske viktigt, tycker jag, att dela med sig av de jobbigare sakerna - för jag KAN inte tro att det finns barn och föräldrar som bara glider igenom.
Som SY skrev: då vet man vad man har att vänta.

Jag vill gärna bolla idéer och tankar om de dryga avsnitten i barnens historia, och det känns skönt att veta att det finns fler som går igenom samma sak. Men som det är nu så tar jag hellre det privat via sms eller msn, för det känns som att det bara är mina barn som hittar på hyss, har utvecklingsperioder (sk trots) och är allmänt dryga. Vet att det är fler som hellre tar det i andra forum än här i tråden vilket jag tycker är synd.
Jag skulle vilja ha en tråd där man kan berätta, få stöd och dela idéer om vad det än gäller...

Men. Jag kanske är ensam om det. Vad vet jag...

Det känns skönt att det inte är din ambition att framställa er så, för det är helt ärligt den uppfattningen jag fått.
Nog om detta. Nu har jag äntligen fått ur mig det iaf, har legat länge och är en av anledningarna till att jag haft ett längre uppehåll härifrån. Vill inte behöva känna att jag blir ignorerad eller att jag är den sämsta mamman ever utan jag vill kunna skriva om sånt som trycker mig. Jaja...

Bessie: Om du tänker efter så är det jag skrev om Valter det första på väldigt väldigt länge som jag skrivit. Självklart ska vi kunna skryta om våra barn, utan att be om ursäkt för det - men att bara skryta om sina barn och aldrig skriva om något annat, det tycker jag är lite småtråkigt. Jag vill _jättegärna_ veta vad alla barn gör för utvecklingssteg, men när man hela tiden får höra att vissa barn bara gör superframsteg och aldrig någonsin har något negativt för sig så börjar iaf jag undra.

Som sagt. Jag vill _jättegärna_ veta vad barnen har för sig. Men jag tycker också det är skoj att få höra om ER, om familjen, om vår utveckling. För det är väl inte bara barnens färdigheter som räknas i livet. Eller?
Det är lite som jag skrev förut till emejo - att om man bara berättar solskenshistorierna så blir det aldrig mer än ytligt bekanta. Kanske är ambitionen att bara ha den relationen för vissa, vad vet jag, men jag tycker det är tråkigt faktiskt!

Jag skriver allt det här utifrån mig, från mina känslor. Snart kommer jag börja jobba, och då jäklar, då lovar jag att ni slipper mitt analyserande. Promise!

NK--> tja... jag hoppas att du förstår hur jag menar. Men det är inte så att jag dikterar reglerna här, absolut inte. Berättar bara hur ajg känner.. Och du om någon vågar ju berätta om att du har en trotsig unge

Bessie: Förresten. Kan inte komma ner här i början av veckan. Har lovat syster att komma ner på torsdag, och jag har inte riktigt råd att åka två svängar... Akassa gör en inte rik direkt.

bessie: Näe... knappast. Me löv jo! Ska ju fota din mage snart *tar mig friheter* haha. Skulle vara superskoj att få göra det vid vattnet nånstans. *ser framför mig stenar, strand...*

emejo--> Nej, det var inte det som var meningen, du är en del av tråden precis som vem som helst annan! Alla har lika stor "rätt" att vara här, och jag har också "rätt" att berätta hur jag känner. Eller hur?
Jag ser dig absolut inte som nån översittare, jag bara efterlyste lite mänsklighet, att få veta mer om emejo. Jag har inte, som många andra har, träffat dig så jag kan inte tolka in annan än exakt de orden du skriver. Jag vet inte hur du beter dig mot dina barn irl, eller hur din och din mans ton är mot varandra. Det skrivna ordet är lurigt på det sättet...
Läser jag dink´s inlägg så ser jag framför mig den lilla älvliknande varelse hon är, eller om jag skriver med min M här på nätet så hör jag hans klingande Göteborska som han numera har. emejo-personen får jag ingen kläm på alls, för jag ser bara solsken. Förstår du hur jag menar?

Och med att ni ska slippa mitt analyserande menar jag att jag kommer få jobba häcken av mig i sommar med revision och allt Slippa undan mig, det gör ni inte!