IVF i mars fortsätter...

Epa: Jag HAR njutit av dagens frukost med ytterligare ett test i handen. Och det var ett starkare plus idag, men det är fortfarande rätt svagt.

Jag har faktiskt känt på mig det här i en hel vecka. I lördags kväll när jag såg den lilla blödningen och hade haft så galet ömma bröstvårtor i några dagar, så sa jag: "Jaha, grattis. Du är gravid." Men att TRO det och låta ett negativt test överbevisa att man hade fel är ju inte så himla roligt, därför är det extra skoj att magkänslan faktiskt stämde.

Dock börjar jag nu bli lite nojig. Brösten gör inte lika ont idag och jag har mer molvärk. Dock inga blödningar. Så nu behöver jag lite kommentarer som: "Nej men Anna, ingen fara - mina symptom gick också upp och ner. Det är helt normalt."

Mulan: Follow me!!!

Anna - Det är faktiskt sant, symptomen grå FAKTISKT upp och ned! Det är som om de försvinner när man fått sitt positiva besked, kroppen lägger dem på hyllan när de inte behövs mer, så var det iallafall för mig. När jag gjorde VUL i v.8 hade jag INGA symptom alls, men det tickade ett hjärta på skärmen! KRAM på dig!

Tack Epa. Det värmer i mitt hjärta.

I morgon har jag BIM. Så det är en viktig milstolpe att passera. Nästa viktiga milstolpe blir på onsdag, för då hade jag mitt första missfall. Och sen ska vi vänta ytterligare en vecka tills vi är i v6+nåt. Därefter kan jag kanske slappna av lite mer. Kanske. Kanske inte.

Jaja. Jag ska FÖRSÖKA att ta en dag i taget, men det är inte helt lätt.

Anna, Grattis!!!
Nu håller jag alla tummar och tår så hårt som det bara gååår..

Slappna av är inte det lättaste och det gör man inte i första taget.. Men varje dag som går är en dag närmare! Så glad för er, nu SKA det bara gå!

Ang symptomen så är dem bara upp och ned, hit och dit hela tiden så oroa dig inte för det.. Konstigt är så det ska vara

Kram

Anna: Åhh, jag blir lite rörd när jag läser om dina svärfäräldrar. Så glada de blev
så skönt att se ett ett starkare plus idag, bara som bevis igen på att det är precis som det ska. Och de där symptomen som ju kommer och går hela tiden.
Och jaa, detta ska hålla hela vägen!

tjihooooooooooooooooooooo!!!!
vilka nyheter anna-stort grattis!!
du e ju rolig som testade redan för ett par dgr sen.... du kan iallafall konsten att skapa cliff-hangers
och jag kan säga att det där med symptom- jag hade ju absolut inte ett endaste fram till v12, så bara att du haft lite gör ju dig "mer" gravid än vad jag var, och se hur bra det gick för mig...
vi testade ju på RD11 och åkte samma kväll till både min mamma och hans föräldrar för att berätta, vi ansåg att om det skulle bli MF skulle vi ändå berätta det för dem, då roligare att få glädjas med dem så tidig i grav. dina svärföräldrar måste ju blivit jätteglada och hedrade!

mulan- grattis till ruveriet, trist med ena ägget, men det gör ju inget nu när du ska lyckas på denna gång!!

ego- har haft ett litet helvete sista veckan... började ju för snart 4v sen när min kära svägerska kom över med sina 2 barn, (2 & 5år) vi hade sagt att det var helt ok att komma med "dagisbarn" så länge de var helt friska, han var då 10v.
jajemen, hon sa de var helt friska. in kommer en snorig unge och en hostig !
2 dgr senare blev han hostig&förkyld. det har funkat ok, men varit pissjobbigt på nätterna då han bara snoras=inrte kan amma. dagarna dock har han varit bra.
men så i söndags blev han sämre, och vi fick en akuttid. han hade otroligt lågt värde på ngn andningsmaskin, de sa han hade jättesvårt att andas. fick en himla massa mediciner, både flytande och i gas som han fick andas in (vi var 3 pers som fick hålla i honom, han skrek så)
infektionen hade satt sig i luftrören, så nu går vi på ngt medicinschema i 3v, vi har en sån mask hemma nu som vi ger honom den i. han hatar den och det är ett helvete 4ggr/dag.
han skriker om man inte håller honom hela tiden, sover gör han mellan 2330-0530 och däremellan mammar jag honom 3ggr. har sovit 1-3 timmar per natt nu i 7dygn, håller på att bli tokig! är så arg på att hon kom över med barnen,...vad det kostade oss...
så-ville bara skriva av mig lite. känns bättre redan
kram!

Vad TRÖTT jag kan bli på folk! Själv kan jag bli redigt (göteborgskt ord för rejält) irriterad på folk som bjuder hem till middag och när man kommer dit (senast för två veckor sen) så är det första de säger: "Ja den lilla (2 år) vaknade med feber i morse och den stora (9 år) har varit sjuk ett par dagar med feber men nu är det bara lite feber och hosta kvar." 

Men hallå!? Vad sägs om att ringa och säga: "Ja, tyvärr barnen är lite sjuka, men vi kanske kan träffas nästa helg istället?"

Sen stod 9-åringen och hostade och snörvlade rakt i mitt ansikte hela kvällen. Jag höll på att koka upp: "Ge fan i att hosta på mig, jag har ett embryo i magen...!!!!!" Men det kan man ju inte gärna säga.

Än värre är det när man tar hem rena infektionshärdar (som ditt besök Timoa) till nyblivna föräldrar. Hur är man funtad? Usch, så arg jag hade blivit.

Hur som helst. Tack för att du gillar mina cliff-hangers!

Har varit illamående till och från hela dagen idag, så jag känner mig ganska lugn på att det just nu är PRECIS som det ska vara. Tack för era lugnande ord, de hjälper också till mer än ni tror.

Kram!

Det var inte ens två veckor sen, det var förra lördagen... tiden går fort när man har roligt.

Hur som helst:

Glenda:

Ja, det var roligt att han blev så rörd svärfar. Det är en man som ALDRIG med betoning på ALDRIG visar känslor. Han skryter dessutom med att han är så oberörd inför allting (hur det nu kan vara något att skryta om, men jaja 40-talister är ju som de är). Så när vi hade berättat, då började det med svärmor som sa: "Oj ja, det händer verkligen grejer i familjen åsså-ett-efternamn-som-vi-inte-alls-heter!"

Haha, hon blev så chockad så hon hittade på ett eget namn. Svärfar däremot sa inte ett knyst, han var tvungen att gå ifrån bordet och fixa med nåt i källaren (hum hum hum - undanflykt) och sen när han kom upp igen efter en bra stund (fortfarande inte återhämtad) så kramas han och så säger jag: "Vad är det?" (underförstått 'som har hänt' ungefär som när barn slår sig) "Nej, nej, ingenting, jag blir ju bara så himla ledsen." Och han den store, starke karln menade förstås att han blev så glad att han blev rörd till tårar. Och sen försvann han igen in i köket lika fort för pipa, DET kan man inte göra offentligt. 

Haha. De är roliga i alla fall...

 

Anna- Vad kul att dom blev så glada! Klart man ska berätta när man känner att man vill berätta, min mamma fick veta redan samma dag som jag plussade!
Och symptomen går upp och ner hela tiden! Förutom när det eländiga illamåendet sätter igång på riktigt, då stannar det fan kvar!

Timoa- Fy vad irriterande när folk inte fattar att man inte vill att sin lilla bebis ska bli sjuk! Åh vad arg man kan bli på sånt, stackars lille Alexander som är så sjuk, förstår att det måste vara jättejobbigt..