När tar det slut?
Hej!
Håller med vad "alla andra" också skrivit.
För oss har det varit en omtumlande tid, även efter att vi kom hem från sjukhuset. Först var det ju syrgasen, och när A efter ett par veckor blev av med den, så kunde vi ändå inte riktigt glädjas.
Men man FÅR vara ledsen, och det är helt naturligt. Innerst inne så är jag ju så otroligt glad över att det gått så bra för vår skrutt (född i v.27+6) men jag har så himla mycket jag sörjer.
Jag fick aldrig känna mig riktigt gravid, idag känns det många gånger som att jag inte varit det över huvud taget. Jag som såg fram emot att få ha en stor mage!
Jag hade ju inte ens riktigt hunnit förstå det fantastiska att vi skulle bli föräldrar innan han kom.
Sen fungerade det inte att amma, en ny sorg. Vi kan inte vara ute bland folk, eller umgås med folk hur som hslt på grund av infektionsrisken. Ännu en sorg.
Och sedan den dagliga tanken: tänk om han blir sämre.
En dag blev han det och vi fick ligga inne ett par dagar för hans förkylning som han hade.
Jag tänkte precis som du, NÄR TAR DET SLUT!! Jag vill bara ha en vardag, där det egentligen inte händer någonting.
I måndags blev vår skrutt 6 mån(3 korr) och nu har vi äntligen börjat komma in i en "normal" situation. Dagarna flyter på och man blir tryggare och tryggare i att han faktiskt mår bra!
Låt det ta den tid det tar för ER, och låt släkt och vänner hjälpa er. Tillåt dig att vara ledsen och lyssna inte på folk som säger annat. Det är ju ett jätte trauma ni gått igenom! Njut av vardagen och försök fokusera på det positiva, även om det många gånger är lättare dagt än gjort. Och försök få sova ordentligt så ofta du kan!
Kram!
