vad har pappan för rättigheter?

Pappan kan väl inte kräva att få närvara vid förlossning eller BM-besök om mamman inte vill. Det där får man reda ut sinsemellan.

Däremot efter förlossning så skriver mamman eller föräldrarna på om antingen ensam eller delad vårdnad, beroende på vad de kommit överens om. Även om mamman skulle få ensam vårdnad har pappan viss umgängesrätt. Och om föräldrarna inte är gifta ska även en faderskapsutredning göras, före eller efter förlossning.

Han har inte en ända rätighet fören han har skrivit på faderskaps erkännadet. Då får han umgänges rätt. Sen kan han ansöka om delad vårdnad men de måste finnas ett faderskaps papper. Sitter själv i tvist kring de nu så jag har kollat upp de hära. Ska till familje rätten imorgon och diskutera hans rättigheter... änumera. Lycka till Kram

sagorummet 3 skrev : "Han har inte en ända rätighet fören han har skrivit på faderskaps erkännadet. Då får han umgänges rätt."
- det får han inte! Däremot har barnet rätt till kontakt med båda sina föräldrar utifrån vad som är BARNETS BÄSTA. Och umgängesföräldern kan föra talan om detta i domstol (om föräldrarna inte själv kan komma överens) ....

"Sen kan han ansöka om delad vårdnad men de måste finnas ett faderskaps papper."
Självklart måste faderskpet vara bekräftat annars "finns" ju inte pappan officiellt. Den juridiska vårdnaden behöver han inte göra ngt åt. Den kommer att pratas om i samband med faderskapsbekräftelsen...

Innan barnet fötts, och till faderskapet bekräftats, har pappan inga rättigheter alls.

Därefter har han ytterst få rättigheter, men en väldigt viktig sådan, nämligen rätten att föra talan för sin sak i domstol, om det behövs.

Den rätten är det dock väldigt dumt av en pappa att använda innan han gjort så mycket han kan för att få saker och ting att fungera genom frivilliga överenskommelser med mamman.

Lika dumt är det naturligtvis om mamman motsätter sig alla pappans önskemål, då riskerar hon ju att pappan inte har några andra utvägar än rättsprocesser, vilket man bör se som sista utvägen när inget annat fungerar.

Det bästa är att föräldrarna/de blivande föräldrarna vänder sig till familjerätten som kan hjälpa dem båda att justera sina förväntningar, få en uppfattning om deras rättigheter och skyldigheter, barnets rättigheter och barnets behov, och i bästa fall få föräldrarna att lägga upp en rimlig plan för hur de ska göra med saker som umgänge etc.

Men att bekräfta faderskapet, hur går det till?

Blir pappan kallad för att få skriva på, är det nått vi båda ska närvara vid?
Får man som mamma veta att han skrivit på?

och umgänget ...

Ska pappan ha umgäne med ett spädbarn? hur går det till?

Min sits är att jag och fadern till barnet inte är det minste "vänner". han har den kontakt han vill ha. jag har inte med honom på BM besök på grund av otrygghet och dåliga känslor. (alltså att jag inte trivs i sällskapet och mår väldigt dåligt av honom)

Kontakta familjerätten i din kommun. Ring bara till kommunens växel och säg att du vill prata med någon sköter faderskapsutredningar. Sen berättar de precis hur det funkar. Det är ingenting att vara orolig över. Det är en väldigt enkel process.

Sen när det gäller umgänget så är det väldigt viktigt att barn och pappa tidigt får möjlighet att träffas. Ju tidigare de får möjlighet att påbörja anknytningen desto bättre kommer den att bli.

När det gäller små barn brukar man säga att de ska ha täta men ganska korta kontakter, dvs. åtminstone ett par gånger i veckan, och någon till några timmar per gång.

Jag förstår att det är jobbigt att spendera tid med pappan om du känner så inför honom, och under graviditeten så är det rent krasst så att du bestämmer allt och kan göra som du vill. Samtidigt kan det vara viktigt för barnet att pappan känner att han framgent kommer att få vara pappa, så en viss grad av tillmötesgående kan vara önskvärt. Kanske kan du gå själv, men maila honom den information som kan vara viktig för honom att veta - det är ju faktiskt hans barn också, så att han vill veta något är kanske inte så konstigt?

Efter förlossningen så har barnet egna rättigheter, vilket bland annat innefattar rätten att få tillgång till båda sina föräldrar.

Här är det jätteviktigt att ni hittar ett sätt som det går att genomföra utan att det sliter för mycket på er. Pappan tycker knappast heller det är så roligt om stämningen mellan er är spänd.

Jag tycker verkligen ni ska börja med att kontakta familjerätten och börja med ett samarbetssamtal, och så får ni kanske hjälp att lägga upp en plan. Det kommer att kännas mycket enklare och bättre för er alla, mamma, pappa och barn, när det finns en förutsägbarhet och en överenskommelse omkring hur ni ska göra.

Vi åkte till kommunhuset och skrev på papperet gemensamt att det var min man som var pappa till vårt barn (vi var inte gifta när sonen föddes). Jag kommer dock inte ihåg om jag skrev på faderskapspappret också eller om det bara var den gemensamma vårdnaden jag skrev på. Om du vägrar skriva på gemensamvårdnad kan han inte tvinga dig till det vad jag vet. (om han inte hotar dig då vill säga. Det är många som struntar i att ha gemensamvårdnad av barnet/barn tills mamman tagit ut all föräldrapenning för om dom inte har gemensamvårdnad har mamman rätt till dom 60 dagarna som annars alltid är pappans).

Vi åkte till kommunhuset och skrev på papperet gemensamt att det var min man som var pappa till vårt barn (vi var inte gifta när sonen föddes). Jag kommer dock inte ihåg om jag skrev på faderskapspappret också eller om det bara var den gemensamma vårdnaden jag skrev på. Om du vägrar skriva på gemensamvårdnad kan han inte tvinga dig till det vad jag vet. (om han inte hotar dig då vill säga. Det är många som struntar i att ha gemensamvårdnad av barnet/barn tills mamman tagit ut all föräldrapenning för om dom inte har gemensamvårdnad har mamman rätt till dom 60 dagarna som annars alltid är pappans).

Jag vill ha ensam vårdnad på grund av att vi inte direkt kan samarbeta nu och jag ser ingen ljus punkt i det i framtiden heller. Tycker vi kan ta upp den disskutionen då dagen kommer när vi ska välja dagisplats och såna saker som kan vara aktuellt för barnet att vara nära oss båda.

För att berätta om pappan så är han ostabil. Han vänder alltid kappan efter viden. Om hans vänner åker till usa, åker han dit han med. Med eller utan pengar.. Han är tyvärr inte pålitlig.

Fick ett mess av honom tidigare idag (eftersom han inte ringer) skrev han "jag har en ny flickvän, hon ska vara mamma till mitt barn"

Han ligger på en tvåårings nivå gällande detta. Han vill ha kontroll . han harett enormt kontrollbehov. Han kunde inte kontrollera mig, därför vill han att jag ska få så lite möjlighet att få det som jag vill ha det.

Han tog illa vid sej när jag sa att jag inte vill att han ska närvara på besöken samt kanske förlossningen. Men jag mår inte bra av honom, hans skrik och arga ord och bråk med mej tär på mej. Jag får jobbiga och långa sammandragningar varje gång vi pratar då min kropp går upp i varv och jag känner mej obekväm. Och det är bara I HANS SÄLLSKAP.

Jag ser en framtid där vi kan vara vänner och ha ett bra flyt, men inte idag. Och jag vågar inte ge honom hela kakan så jag sett så många gånger förr att han gör som han vill. Han slåss om han behöver för att trycka ner andra om det inte går hans väg.

Han ska bekräfta faderskapet, absolut. Det tycker jag med.
men behöver jag närvara?

Lotta,

Jag har varit i den situation som pappan är. Att du har en jobbig situation förstår jag, men det är faktiskt en nästintill lika jobbig situation att vara i pappans sits.

I såna lägen kommer inte folks bästa sidor fram, så det gör att ni båda två tänker sämre om varandra än vad som egentligen är befogat utifrån ert "normala" jag.

Att han vill närvara på förlossningen och BM-besöken är nog inte för att han vill trilskas med dig, utan helt enkelt för att han faktiskt försöker förbereda sig för att bli pappa. Det är ju hans barn också.

Jag hoppas att du orkar tänka och agera på ett balanserat och omdömesgillt sätt, så att han får rimlig information och kan känna någon grad av delaktighet, samtidigt som du gör det du måste för att få en trygg och lugn graviditet och förlossning.

Skulle ni t.ex. inte kunna göra så att du går på alla besök själv, men att du sedan mailar en sammanfattning om vad som sagts (du väljer ju själv om du vill utelämna någon privat detalj)

Förlossningen tycker jag du ska bestämma helt själv över, skit i vad han tycker, det är inte han som föder. Däremot är det bra om han får komma och se och träffa barnet så snabbt som möjligt, och att du helst låter det komma före besök från andra släktingar och anhöriga.

Skälet till att tänka så är att barnet kommer att ha två personer som är viktigare än alla andra i sitt liv, och det är dig som mamma och han som pappa, och det är klokt om man kan följa den prioriteringen i sina beslut.