När mobbares föräldrar inte lyssnar, vad gör man då??

Tack för era svar. Lite uppdatering ska ni få. En annan familj i samma område hjälper mig nu med detta och de har flertalet gåger sagt till föräldrarna till den elaka tjejen att de måste ta tag i detta. Allt de och jag får till svar är att flickan är ju inte frisk. De vi vet är att hon går i särskola och pga det ska hon tydligen få göra hur hon vill mot andra barn. Nu har min dotter börjat leka med andra barn här ute och får sakta men säkert tillbaka sitt självförtroendet men sen kommer det något från ungen i fråga som förstör allt. Jag hoppas att det håller i sig detta nu så hon får må bra. Men om det inte gör det tänker jag inte ge upp, någon ändring MÅSTE det bli.

Var är lärarna? Ni har väl tagit upp det hela med dem så att de får lov att hålla koll på det hela?

Jag hade bett att få komma hem till de andra föräldrarna/eller bjudit hem dem och pratat i lugn och ro och beskrivit situationen och hur dåligt dottern mår av detta.

Kommunikation mellan föräldrar tror jag är viktigt.

Vill inte de andra föräldrarna göra något åt detta så får man släppa det snälla snacket och visa att man inte tolerar sådant här skit.

CloudBerry the 1st skrev 2009-06-11 13:53:26 följande:

CloudBerry the 1st skrev 2009-06-11 13:51:46 följande:

Kanske inte det allra bästa, men kanske skulle dra igång smålögner ni då... att den flickan säger si å så om andra barn, så dom får sig en tankeställare.... inte den allara bästa metoden, men när flickans föräldrar inte hjälper till å tar itu med detta.

Hej! Jag tycker att det är för jävligt att din dotter blir mobbad och att föräldrarna inte lyssnar, men vad du än gör så skjut inte mobbaren som en annan person gjorde när hans son med downs blev mobbad

Samtala med föräldrar och barn är nog det bästa, men tyvärr funkar det sällan. Barnet som mobbar fortsätter oftast ändå. Av erfarenhet vet jag att det som är mest effektivt för att få slut på mobbning är att engagera barn som är större och starkare än den som mobbar. Kan man få dom att bli emot mobbarens uppförande och beskydda den som blir utsatt så behövs oftast inte så mycket mer. Barn lyssnar oftast till större barn som dom ser upp till. Säger dom ifrån så är det ofta mer effektivt än tusen föräldrar som talar om vad som är rätt och fel. 

 

Tråden är gammal.

Hur har det gått TS?

Hejsan.
Visst kan ni få uppdatering.
Det som hände var att allt blev värre, mycket värre. Den tjejen som den andra tjejen snackade med började också snacka och gjorde allt 100gånger värre och var rent ut sagt grym mot min dotter, Jag kom från affären en dag när barnen var ute och åkte pulka , när jag närmar mig backen hör jag tjejen säga högt och tydligt: Den som leker med ------ måste ju vara dum i huvudet, ser jag någon vara med henne så ska den få stryk. 2 meter bakom henne står min dotter vilket tjejen i fråga vet. Denna tjejens föräldar går inte heller att prata med, vilket jag gjorde en gång och fick till svar att hon har AdHd och därför har hon ett sånt beteende. Nu vet jag att inte ALLA föräldrar med barn med adhd eller liknande använder det som anledning men i dessa två familjer får barnen göra precis hur som helst mot andra pga at de har just adhd. Känns som dessa barn kommer kunna hamna riktigt snett i livet om allt accepteras av föräldrarna.

Det har efter detta kommit en ny familj till området. Jag skrev i tråden om att min dotter lekte med dottern i den familjen och började få tillbaka självförtroendet men så blev det inte. Även där kom tjejen in och sa att man inte skulle leka med min dotter.

Att min dotter har lyckats ta sig igenom detta är jag förvånad över. Hon leker med andra barn som inte bor i samma område som oss utan söker sig till de som bor lite längre bort. Visst märker jag att det finns osäkerhet i henne när hon leker med någon, för hon säger ofta att hon hoppas att de som retar henne inte ska få veta vilka hon leker med för då kommer de förstöra det.
Två av dessa familjer har flyttat men en finns kvar och så länge de bor kvar så kommer nog osäkerheten alltid finnas i min dotter.

blev själv mobbad i skolan. en kille knäade mig i magen så att en lärare fick åka till vårdcentralen med mig. där skrattade läkaren och läraren och sa att pojkar är pojkar..inte särskilt roligt att höra.
flickor kan va minst lika grymma. jag lider med din dotter TS.

hade jag varit i samma situation och det inte hjälpt att prata med föräldrarna så hade jag ringt socialtjänsten jag med. gäller det mina barn blir jag en tiger. ingen ska någonsin ge sig på dom utan att det blir konsekvenser för dom!!!

Det har varit upp och ner sedan jag skapade denna tråd, men det har visat sig att mobbningen även har pågått i skolan. Detta kom fram i mars då en pojke misshandlade min dotter i skolan. Har varit många procedurer men dottern fick nu byta skola för att kunna känna sig trygg och den "gamla" skolan 'är anmäld till Skolinspektionen pga alla de brister de haft i sitt arbete mot kränkningen av min dotter.

Halleda, stackars barn! Och stackars föräldrar.... Vi vägrade byta skola - fick istället skolan att ta sitt ansvar. Det var inte lätt! Det man kan göra är att polisanmäla de barn som slår och hotar. Men, jag vet att det  inte är lätt. Min upplevelse av mobbningen av vår son är att de flesta av skolpersonalen vill barnens bästa och är glada för all hjälp och tips de får. Föräldrarna till de som mobbar har i de flesta fall varit bra att prata med - men det finns alltid rötägg, de som blundar och undrar varför jag ringer och berättar vad deras barn har gjort. Har tagit ett djupt andetag efter dessa samtal och insett att jag inte kan förändra dem - bara lära mig av samtalet med de och gå vidare.

Alla ska kunna känna sig trygga - alltid! Man ska aldrig tolerera att någon kränker en, inte med ord eller handlingar. Fysiskt eller psykiskt. 

Hoppas att din dotter mår bra idag och blir en stark och självsäker kvinna. Det viktigaste är att man känner att föräldrarna står bakom en och gör allt för att man ska må bra!

låt aldrig någon mobba dina barn.................................slå dem om d behövs.....psykisk teror e inte på min lista 

Att barn kan vara så grymma, hur fan uppfostrar man barnen nu för tiden? Och att använda att dom har adhd som en ursäkt är ju bara stört. Jag skulle aldrig acceptera om mitt framtida barn mobba nån och inte heller om mitt framtida barn blev mobbat. 

Jag var med om en liknande situation för ett par år sedan. Det enda jag kunde komma på var att använda hela-handen-taktik och med milda hot förklara vad som skulle komma att ske om situationen inte löstes och när den inte gjorde det strama upp hoten med verklighet tills det hela ordnade sig.

Tänk som en världspolitisk händelse och sättet dramatiken trappas upp.

1. Samtal med lärare och naturligtvis med det utsatta barnet.
(Väntan på att läraren ska ta kontakt med barnets föräldrar)
2. Samtal med barn och föräldrar.
3. Samtal på fritiden med barn och föräldrar via telefon.
4. Fortsatta samtal genom hembesök, telefon och skola.

Nu är min avkomma inte tacksamma offer för mobbing, men hade de varit det så hade jag väl tyvärr fått inse att jag hade gjort någonting fel. Det är inte fel att uppfostra starka barn, överlevare, men det är fel och grymt att skydda sina barn så till den gräns att de inte har något inbyggt försvar mot dylika angrepp.