• Maria303

    Vad krävs det för att få starta med behandlingar eller provrörsbefrukting egentligen?

    Vi försöker oss på ett andra barn nu, så jag ska väl inte klaga på att det tar sån tid, när jag faktiskt vet att jag borde kunna bli gravid igen. Men sist tog det oss ett år, och nu har vi snart försökt i ett år...

    Vi har genomgått en utredning som visade att det inte var några större "fel", utan att vi var friska osv, och som bevis på detta så har vi ju ett barn.

    Men jag vet att många andra är i samma sits, att det kanske gick ännu fortare att få första barnet men att det sedan liksom låst sig, så nu funderar jag alltså på vad som är nästa steg.

    Vad händer egentligen, genomgår man en utredning till, och om den då visar samma resultat, fortsätter man bara försöka, eller får man någon slags behandling av något slag, kanske hormoner, eller provrörsbefruktning?

    Jag är ny på detta, så det vore schysst med lite svar från er som genomgår hela processen. Vare sig ni har barn eller inte.

  • Svar på tråden Vad krävs det för att få starta med behandlingar eller provrörsbefrukting egentligen?
  • Maria303

    Som sagt jag skulle verkligen vilja veta hur det hela funkar, vad gör man efter man genomgått en utredning?

  • Turbomamma

    Maria303: Antar att ni inte behöver utredas igen om ni redan är utredda. Eftersom ni redan har ett barn kommer ni antagligen att få bekosta ev IVF-behandling själva så det enklaste är väl att du vänder dig till någon privatklinik och hör vad de säger. Lycka till!

  • Ellia

    Jag tror det är olika på olika ställen, men har också hört att om man fått barn på naturlig väg innan så får man bekosta ivf (eller vad det är som bedöms behövas) själva, kan dock säkert se lite olika ut beroende på orsak. Behandling verkar variera väldigt också- för oss kör de ivf eftersom de inte hittat några fel och det ger bäst resultat.
    Prata med dem ni gjorde utredning hos sist så får du nog bäst besked. Lycka till!

  • Pimpinellan

    Man får aldrig gratis IVF för syskonförsök om det inte är med en ny man. Utredning har man dock rätt till. Även om man gjort en innan så behövs en nu för mycket kan ju ha ändrats. Enklast är att ringa en privat fertilitetsklinik direkt.

  • Noncuro

    Det bästa infromation och svar du kan få om du går på någon av fertilitetsklinikens hemsida Titta på KS hemsida där har de information om behandling eller går in på Carl von Linné eller Sophiehemmet. Vart som helst. De har bra hemsidor.

  • Roxter

    Fast ivf är ju verkligen inte det första man tar till med. Det finns ju många andra behandlingar som är mycket mindre omfattande och också billigare. Hormonstimulering för ägglossning, insemination t.ex.

  • Mirren

    Maria303: Det finns ett kort och koncist svar på din fråga om vad som krävs, nämligen: pengar. Går du till en privatklinik (kan rekommendera IVF Falun) så har jag svårt att tro att de kommer neka till ett provrörsförsök ifall ni är villiga att betala. Hormonstimulering hjälper inte om man inte har ett diagnostiserat fel på ÄL och insemination är öht inte särskilt effektivt. Personligen kan jag bara se ett enda skäl till att överväga att göra något annat än IVF och det är om man har etiska betänkligheter (om man inte har ont om just pengar förstås).  

  • Roxter

    Mirren: fast nu var det ju inte fel på nån av dem. Och varför finns då insemination om det inte funkar?

    Sorry ts, nu ska jag lämna din tråd och hoppas att du hittar svaret du söker. Jag skulle nog fråga en klinik direkt om vad de rek.

  • Mirren

    Projekt Agda: Jag tror att det finns delade uppfattningar om huruvida insemination fungerar eller inte. Min fertilitetsexpert sa att det var mycket liten skillnad mellan inseminationsförsök och egna försök vad gällde statistik, och avrådde oss från detta. Vi valde då att strunta i insemination. Jag inser att jag kanske uttryckte mig lite drastiskt, och medvetet provocerande, men jag har själv kastat bort ett år av mitt liv på helt fruktlösa hormonkurer (framförallt Pergo) trots att det inte var något fel på min ägglossning. (Man måste alltid fråga sig "why fix it if it ain't broke" tycker jag). För mig var IVF en befrielse. Sedan får man ju inte glömma heller att Pergo inte är några sockerpiller. Många mår fruktansvärt dåligt av det (däribland jag).

    Jag kan nog personligen tycka att det inte är så dumt att vänta och försöka några månader själv innan man tar till hjälp, men har full förståelse att man inte vill det om man har en tidigare historia av ofrivillig barnlöshet. Och bara för att man inte hittat några fel innebär det inte att det inte finns några fel - blir man inte gravid på ett år så är det något som är fel. Jag tror man får gå tillbaka till sig själv och fråga sig vad man tycker är jobbigast - att försöka själv och kanske inte lyckas eller att få hjälp och kanske misslyckas. På en månad när vi försökte bli gravida med ett syskon så kastade jag nästan tillbaka i känslan jag hade innan vi fick vår son. Då visste jag trots allt att jag bara behövde vänta i tre månader på tid för ett syskonförsök. (Jag ammade och man får inte ha gjort det på tre månader för att få göra IVF). Månaden efter att jag slutat amma blev jag gravid nästan spontant. Det för övrigt ett bra tips till TS att du ska räkna bort tiden som du ammat från den tid ni försökt få syskon. Det må vara hänt att superfertila personer blir gravida när de ammar, men generellt är oddsen så låga att åtminstone IVF Falun säger att det är lönlöst att försöka om man fortfarande gör det.


    Jag försvinner också nu, ville bara kasta in en brandfackla och väcka lite tankar. Önskar Maria all lycka i försök för syskon.   

Svar på tråden Vad krävs det för att få starta med behandlingar eller provrörsbefrukting egentligen?