Städade klädkammaren härhemma och stod länge med min brudklänning i handen.....funderade över om den är något man behåller eller säljer. Jag ska ju inte ha den fler gånger på mig och då kan jag ju lika gärna sälja den, men samtidigt är det ju väldigt mkt minne i den och då vill jag ju behålla den för den sakens skull.
Vad tycker ni/vad har ni gjort med era klänningar?? *nyfiken*
I sommar är det 5 år sedan jag gifte mig, jag har sparat min klänning - som ett minne.. el om min ev dotter el svärdotter vill ha den...
4 år sen nu, jag har sparat min.
Min mor har kvar sin, vill ärva ner den. (En otroligt vacker och hemmasydd klänning. Väldigt vacker.. Inte min smak dock, den är vit.)
De andras i generationer vet jag inte hur det står till med.
Min? Ja min kommer jag att köpa en provdocka till, eller göra en efter min egen kropp. Så skall den få hänga på den tills den får något för sig..
Men jag har sytt min så att den skall vara speciell och brukbar även efteråt. För att på så vis.. ja ni förstår. "Vilken fin klänning. Tack, det är min brudklänning. Näe!"
Så gör jag..
Min klänning är skräddarsydd och handbroderad, skulle aldrig sälja den. Jag älskar min klänning och även om jag, så klart, aldrig kommer att använda den igen så vill jag ha kvar den.
Rent praktiskt var det ju större anledning att spara brudklänningarna förr när de användes som finkläder efter bröllopet, men själv är jag en hamster som aldrig gör mig av med någonting som helst 
Jag fick låna min mormors när jag spelade teater i skolan Den var svart, som modet var när hon gifte sig på 20-talet innan de vita klänningarna slagit igenom.
Jag har kvar min, fast det är ju bara 2 år sedan vi gifte oss... och jag kommer ha kvar den ett tag till, man vet ju inte om man kanske får en dotter någon gång....
Min brudklänning kommer jag aldrig att sälja. Den har en kompis till mig sytt upp. Och jag gifte mig i feb-94. Jag tänkte spara den till min dotter om hon vill ha den.. Annars ska jag spara den ändå.... Det är lite kul att ha en brudklänning som ingen annan har....
Jag är ett undantag...jag sålde min knappt ett halvår efter bröllopet. Hade ingen bra förvaring till den, och så är den ju förevigad på en massa kort, så jag kaninte säga att jag ångrar mig
Jag skulle aldrig sälja min brudklänning. Den är ett minne, och kanske nåt kommande generationer skulle gilla att få se/ärva.
Jag har kvar min.. Den hänger visserligen längst in i vår klädkammare men jag tänkte spara den utifall att min dotter kommer vilja ha den den dagen hon gifter sig..
Men jag vet ännu inte ens om hon kommer att få min kroppsbyggnad då hon bara är 1 månad gammal....
Men den är ett fint minne av en av de vackraste dagar i ens liv...
De andra "Vackra dagarna" är ju när ens barn föds..
Jag har kvar min, antagligen mest för att den är ganska skräddarsydd så det är nog inte så lätt att hitta nån annan som passar i den utan att göra om rätt mycket. Kanske vill mitt barn ha den nån gång, annars får den samla damm 
Jag sparar min, som minne och ifall ev dotter eller svärdotter vill ha den sen
Jag kommer att försöka sälja min. Dels för att jag behöver pengarna och dels för att jag har svårt att tro att modet kommer att se likadant ut när min eventuella dotter, (som jag inte ens vet om jag får), blir gammal nog att gifta sig.
Min mamma sparade sin klänning till oss döttrar men ingen av oss kan använda den hur mycket vi än skulle vilja. (Fast det vill vi inte)
Köpte en jättefin grönskimrande skräddarsydd balklänning i Tyskland för 10 år sedan, jag använde den en gång, och min syster lånade den när hon tog studenten. Sedan hängde den på en galge, och nu när jag tog fram den upptäckte jag att den har blekts och fått som små fläckar. Så skimret finns kvar men inte den gröna färgen som var ovanpå liksom... Det var alltså bara att slänga. Synd jag inte sålde den istället...
Om jag gifter mig blir det en klänning jag kan använda till andra tillfällen också, något som man kan ta bort från klänningen och lägga till beroende på tillfälle ... eller enkel med broderier och pärlor...
Min mamma sydde min brudklänning, skulle aldrig sälja den men däremot kan jag tänka mej att låna ut den om det är någon tjej som kan ha den som den är, den är i strl 48+ och det är ju lite svårt att hitta klänning i den strl.
Min hänger i ett genomskinligt fodral utanpå garderobsdörren, jag älskar att se den där varje dag. Det är lite mer än 2 år sen vi gifte oss.
Tänkte sälja min men kan visst inte skiljas från den. Den är ju lila så kanske får jag möjlighet att bära den någon fler gång. (hoppas på inbjudan från hovet eller likande *ironi*)
Min mammas klänning finns kvar men tyvärr fick man slänga mormors när den dök upp för några år sedan för den hade möglat.
Min mormor har sin kvar (gifte sig typ 1940) Hon var jättesmal då hon gifte sig och dessutom är den färgad lila, för hon skulle på bröllop efter sitt eget. Har tusen små knappar i ryggen och lång ärm, hög i halsen. Inget jag skulle vilja ha även om den vore vit.
Min mamma sparade sin. Den var i jättefint tyg, bomullsbrokad, ganska kraftigt bomullstyg så den föll fint. Hon sydde den själv. Också ganska hög i halsen och långa ärmar som är smala längst ner. När jag tog studenten för 4 år sedan sprättade vi sönder den och sydde mig en läcker studentklänning för tyget, en kort empiremodell.
Till sommaren gifter jag mig. Önskar nu att vi hade sparat mammas klänning och sytt om den till en brudklänning... Köpte min klänning på internetauktion på tradera. Tyvärr kunde jag inte ha den när den väl kom, fick inte ens på mig den. Var empiremodell och jag fick den inte över bysten, den satt fast under armarna. Men nu har jag gått ner 10 kg och får på mig den! Och den sitter ganska snyggt! Sitter nog ännu bättre om ett par kg till! Och dessutom mår jag bättre nu och orkar mer.
Och efter den 24 juli ska jag sälja den vidare! Tror inte att den kommer kännas modern för mina barn att ha och inte heller för mina barnbarn. Jag ska istället låta fler få ha min underbara klänning!
Jag har redan satt ut en annons på min Den finns ju förevigad på en massa kort och jag tvivlar på att OM jag får en dotter ngn gång att hon vill ha samma klänning, modet är nog inte detsamma då.
Hade mammas kläning på vårt bröllop som min pappa sydde åt henne och som han sedan sydde om för att passa mig. (Lite knäckande att vara tjockare än ens mor var gravid, men ändå). Jag kommer att spara den. Vore roligt om min dotter en dag vill ha den , men det är ju något hon själv kommer att bestämma den dagen det blir aktuellt...