Nu får det vara nog!

Ja, alltså.. Självklart blir man ingen pappa (eller mamma heller för den delen) bara av att bidra med sina gener. En riktig pappa blir man av att göra pappasaker, och en riktig mamma blir man av att göra mammasaker. Så enkelt är det. Blodsband har ingenting att göra med det hela.....

En förälder är förälder.
Ett barn väljer inte förälder och en förälder väljer inte barn.

Att det sedan finns de som är mer eller mindre lämpliga som mamma och pappa (och då menar jag vad mamma och pappa innebär, familj som är släkt och satt barnet till världen gemensamt) är en annan sak.

Det finns många som fungerar SOM en mamma/pappa till barn då deras mamma och pappa inte kan uppfylla det krav som ändå sätts på en förälder men det gör dem inte till mamma och pappa för det.

Sedan att man för enkelhetens skull kan kalla den som fungerar som en förälder för förälder är naturligt ifall man infinner sig i de rollerna.

Men det förändrar ingenting genetiskt.
Jag anser att man är förälder ifall man är genetiskt knuten till ett barn såtillvida att det är ens spermier/ägg som producerat barnet.

Om jag dör vill jag inte att mitt barn ska tro att någon annan är mamma.
Men det får mer än gärna finnas någon som spelar den rollen som jag själv skulle gjort både i praktiken och känslomässigt ifall jag bara haft möjligheten.
Mitt barn hade gärna fått kalla kvinnan mamma, bara han inte skulle glömma vem som var mamma på riktigt.

Men vad jag menade var att man inte blir mamma BARA av att föda ett barn/bidra med sina gener, man måste faktiskt också bete sig som en förälder, annars är man ingen riktig förälder.

Som Tingsrätten sa när de gav vårdnaden om bonusen till min man: " ett barn har rätt till sina föräldrar men föräldrarna har inte alltid rätt till sina barn".
Soc brukar inte göra så mycket när åtminstonde den ena föräldern är bra. Skumt det där!