Vi gör det så bra.

Och vilka ger "oss" dåligt rykte då?

Vad menar du med att vissa ger oss dåligt rykte?

När jag läser "dåligt rykte" så dyker Malou-Stella från tv programmet unga mödrar upp i mitt lilla huvud. Varför vet jag inte, eller jo det gör jag.. Man kan väl inte lämna allt ansvar på ens mamma när man fött ett litet barn till världen? Och då menar jag precis allt ansvar! Det var ju precis som om Malou-Stella fått en lillebror ist för en son... Eller är det bara jag som är väldigt analyserande? =)

Tankarna går väldigt runt i huvudet just nu!

Fast Malou-Stellas mamma har också ett ansvar i det hela, att så enkelt bara ta över ansvaret är heller inte okej, inte bra för henne själv, dottern eller barnbarnet.

Men sen akn jag inte säga att hon ger en dåligt rykte för det! Alla är vi olika, vi lär oss olika och vi har olika bakgrunder! Alla gör säkert så gott de kan, mer eller mindre.

Ja, att bo hemma som tonåring och ha barn blir lätt förvirrande. Det vet jag om själv. I vissa stunder så beter man sig som en vanlig tonåring av gammal vana fast man samtidigt har ett väldigt stort ansvar. Jag tror att det är oerhört viktigt att flytta ut så fort som möjligt och starta sin egen familj.

Håller fullkomligt med dig! Malou-Stellas mamma måste ju sätta ner foten och visa klart och tydligt vad det är som gäller.

Okej! Jag har aldrig vetat själv hur det är att bo hemma och få barn. Jag hade nästan nyligen flyttat till en lgh. Men jag kan tro att om jag skulle bo kvar hade det blivit hus i helvete rent ut sagt om min mamma/pappa skulle vara på en varje dag!

Min mamma däremot fick en dotter när hon var 14 år. Hon bodde självfallet hemma då och det gick tydligen bra.. I något år iaf.. Tror jag=)

Jag bodde hemma i 1½ år och det gick för det mesta bra men min mamma ville väldigt gärna hjälpa till när jag inte kände mig pigg och det blev lätt att hon hjälpte till för mycket. Har nyligen flyttat hem igen och det har blivit likadant igen. Flyttar ut igenom om en vecka och det ska bli så skönt för oss alla!

Ja, det kan bli både positivt och negativt antar jag=) Men det är väl ganska skönt med en back up plan, att du vet att din mamma kan hjälpa dig om du behöver det? Eller det har gått mycket till överdrift? Förlåt, jag är ganska nyfiken..

Jasså, vart ska ni flytta? Vad skönt!!

Det är väldigt skönt att ha en mamma som vill hjälpa till men det är jobbigt om man bor i samma lägenhet helt enkelt, det blir för mycket och min mamma råkar ibland ta över lite för mycket eller hjälpa till mer än hon orkar vilket jag tycker är fel.

Jag och dottern flyttar till en liten 1,5a som ligger typ 5minuter från mina föräldrar här i Linköping. Skönt att ha dem nära men inte i rummet brevid liksom ;)

Det kommer nog att bli perfekt! Skönt ändån att ha ett eget. =)

Ser att ni pratar om unga föräldrar som bor hemma hos sina föräldrar. Tänkte bara säga att jag bor hemma hos mina föräldrar och har gjort det sen min dotter föddes, hon är 1,5 år nu. Allt fungerar jätte bra och det är hela tiden jag som tar ansvar osv. över min dotter.

Mina föräldrar var noga med att det är "jag" som är mamman och inte dom ska ta över min föräldraroll, vilket jag tycker är bra. Dom är mormor & morfar, erbjuder sig att sitta barnvakt osv. ibland. Men dom är inte på min dotter hela tiden, köper inte en massa saker till henne hela tiden osv. utan det är jag som uppfostrar henne.

Ville bara att ni och alla andra skulle veta att det finns folk som får det att fungera trots att dom fortfarande bor hemma. Det jag däremot är besviken på är att jag förmodligen inte kommer kunna flytta till egen bostad förrän jag är 21 år och min dotter 5 år, eftersom jag börjar studera gymnasiet i höst.

Dvs. mina föräldrar är försörjningsskyldiga till mig tills dess, så jag kan inte söka försörjningsstöd och kan inte heller arbeta under kvällar eftersom de inte finns dagis och jag är ensamstående. Men annars funkar det kanon bra!