Jag "slog " min 3 åring!

Men ärligt!!! Hur hysteriska är ni i här inne egentligen!? Inte anmäler personalen för att barnet säger så en gång? Dessutom märks det ju på ett barn på andra sätt om det far illa i hemmet..... Man får höra grymt mycket från barnamunnar i den åldern, ska man verkligen tro på allt? Sen om ett barn kommer upprepade gånger och berättar, och beroende på hur de berättar osv, så ska man NATURLIGTVIS anmäla.

Jag har gett min son en örfil en gång, en reflexmässig handling. Jag mådde jättedåligt efteråt och jag vet inte vem av oss två som blev mest chockad. Men när han sparkade mig rakt i ansiktet tog min instinkt över. Det har aldrig hänt innan, och kommer aldrig att hända igen. Inte är jag en dålig mamma, inte behöver jag proffessionell hjälp för det! Snälla nån...

När jag lämnade min treåring på förskolan för fyra år sedan och jag höll på att klä av honom i hallen säger han helt plötsligt "mamma, jag tycker inte om när du slår mig". Jag har aldrig slagit honom och blev jättechockad och skamsen över att han sa så. Ingen utom jag hörde honom, men ändå. Det kan ha varit något han sett på tv, eller drömt eller hört om.... eller vad som helst. Men det var verkligen taget ur luften. Skulle personalen ha anmält det då om de hört det?

Och med tanke på många av svaren här inne så huserar det ett gäng praktmorsor som aldrig höjer rösten eller säger något opedagogiskt till sina barn, och det tror jag inte ett smack om. Ett annat alternativ är att de är barnlösa eller inte har haft ett barn i trotsåldern. Man har svårt att föreställa sig att den söta lilla ettåringen som bara ler en dag kommer att förvandlas till ett monster ibland.

TS: Du är inte en dålig mamma för att du slagit till ditt barn en gång. Jag försvarar inte händelsen på något sätt, men det kan hända den bästa. En gång, ingen gång. Två gånger, en vana. Och att vara gravid på detta är inte lätt. Krama din dotter en extra gång och prata om att det aldrig är okej för mammor eller pappor eller någon annan att slå barn, men förstora inte upp dagens händelse för mycket. Din dotter kanske då lägger in mer i handlingen än vad det egentligen var.

Många kramar till dig!

Jag har inte på något sätt sagt att det TS gjorde var okej.... och att jag varit hårhänt mot mitt barn har du ingen aning om heller, du bara gör antaganden. Vad jag försöker säga är att barn har en förmåga att säga väldigt många konstiga saker... en väninnas dotter sa till henne att hon fick presenter av pappa när hon låg jämte honom i sängen!!?! Vad hon menade var att pappa legat i sängen och hållt henne sällskap medan hon väntade på att resten av familjen skulle komma in och gratta henne på hennes födeledag. Det kan bli så fel ibland.

Och jag tror inte på den som säger att de aldrig höjt rösten till sina barn eller aldrig gjort något annat förbjudet. Jag kanske inte alltid har varit den mest pedagogiska föräldern i alla lägen av olika anledningar. Men jag har trygga och glada barn och som är väldigt säkra i sig själva, och de vet att de har en mamma som älskar dem och de älskar mig också. Så döm inte andra för att vi inte är bäst och perfekta, för det betvivlar jag att ni inte är heller, även om ni kanske aldrig höjer rösten för mycket eller tar i era barn för hårt. Och att man någon gång gått över gränsen betyder inte att man behöver hjälp, man kanske själv ska kliva ner från de höga hästarna. Vi skickar inte kramar till höger och vänster för att klappa varandra på axeln när vi gjort något fel, vi ser att vi är mänskliga helt enkelt och gör ibland misstag, hur förbjudet det än är.