Jag "slog " min 3 åring!

Jag vet precis hur du känner dig. Å jag kan inte kalla detta misshandel heller.

Har inte läst alla inlägg men såvitt jag förstår så skapade det en het debatt.
Jag har vid flera tillfällen tagit tag hårt i min dotters arm när hon varit extremt trotsig eller gjort något riktigt dumt. Är det också misshandel? I så fall bevittnar jag misshandlar i butiker, på stan och hemma hos folk var och varannan dag! Jag har även vid något tillfälle gett henne en dask på armen, handen eller benet när hon slagit eller bitit mig. Å detta gör inte mer ont eller är mer skadligt än att ta tag i armen t.ex.
Och då förstår hon att det hon gör också gör ont på mig!
I bland tappar man som förälder stora delar av tålamodet och jag tycker att det inte är så väldigt farligt om det råkar hända någon gång såvida det inte är så att man verkligen slår, misshandlar sitt barn! Upprepade slag eller blåmärken!

Misshandel är när man ger sitt barn stryk
När man ger örfilar hit och dit
När man daskar till barnet eller använder våld regelbundet i vardagen
När man tappar kontrollen totalt
När man genom att daska till, ta tag eller slå barnet har det som bestraffningsmetod
När man orsakar skador på barnet

Det finns så mycket en förälder ska göra och inte ska göra, får göra och inte får göra.
Det finns även mycket saker som barn ska göra och inte ska göra, får göra och inte får göra. Och alla har vi olika åsikter!

Där jag bor ser jag t.ex ofta små barn som springer själva över gator, leker ensamma på lekplatsen o.s.v. Om min dotter rusar ut över en väg eller smiter till lekparken ensam så får hon en sträng tillsägelse och förmodligen ett hårt grepp i armen som leder henne tillbaks hem eller in på trottoaren! Är jag en dålig mamma då för att jag tar tag hårt i mitt barn!?

Kanske får min dotter ont i armen ett tag? Kanske får jag dåligt samvete? Men hon lär sig vad som är acceptabelt och jag kan med gott samvete säga att jag gör det för att jag älskar henne och att jag är rädd om henne!

Eller är det de mammorna som riskerar att barnen blir ihjälkörda, våldtagna eller bortrövade som är dåliga föräldrar?? Föräldrar som låter sina barn leka med farliga leksaker så de kan skada sig, hoppa studsmatta utan skyddsnät så de kan bryta både nacke och armar, cykla utan hjälm och riskera hjärnskador, låter barnen slå varandra utan att ingripa, struntar i barnens hälsa och inte har råd att köpa mediciner, slarvar med tandborstning så barnen får tandvärk eller behöver plågas med borrande i tänderna, ger dem godis och fel kost i massor så de får hjärtatack innan de fyller 30........ vad är värst? En dask på armen eller detta?

Nu kanske jag gled ifrån händelsens innehåll i detta inlägg.... hon daskade till sitt barn på armen för att hon trotsade och för att det var tidspressat. Såklart man inte får slå sitt barn. Men jag antar att det kan ligga fler mor-dotter-konflikter bakom denna morgons händelse. Att detta var droppen som fick bägaren att rinna över. Att tålamodet hade nått bristningsgränsen. Inte försvarsbart på något vis men heller inte varken ovanligt, olagligt eller skadligt!! Men självklart kan man ju som mamma tala om för barnet att man ångrar sig, att man ber om förlåtelse, förklara varför mamma blev så arg, förlara varför det är viktigt att man inte krånglar på morgonen os.v.

Såklart pratar barn.... hon kände sig säkert jättechockad och ledsen över mammans utbrott. Men jag tror att personalen på dagis också kan se skillnad på misshandel och en liten dask på armen oavsett hur barnets historia låter! Ångesten sveper över en med full kraft. Men ingen människa är felfri!

Såklart ska man försöka undvika sånthär. bättre att smälla igen en dörr, kasta en tallrik i golvet, muta, hota eller gapa och skälla lite för att få ut sina aggresioner. Men detta är tyvär sånt som kan hända vem som helst, och det är skillnad på slag och slag!!

Men snälla ... lägg ner!
En dask på fingrarna eller ett hårt tag om armen på ett barn är ingen misshandel.... å inte olagligt! Jag har också hört både BVC-sköterska och polis bekräfta detta!

Varför klanka ner på någon som redan har ångest över en liten händelse då frustrationen tog överhand! Läs tidningarna för H-vete så förstår ni att detta bara är bagateller! Å så vill jag lyckönska dig....du perfekta paragrafryttare!

Såklart är det inte rätt att slå sina barn.... å självklart ska man inte försvara sådant. Men alla har ju olika brister och bara för att man inte slår sina barn kanske man gör andra saker som sätter sjupa spår eller riskerar barnens välmående, psyke eller risk för skador. Jag fick en och annan dask i rumpan när jag var liten... å visst är det inte okej. Dock glömt och förlåtet för längesen...säkert redan kvällen efter. Däremot kan jag fortfarande må dåligt över de tillfällen jag hörde mina föräldrar bråka, såg min pappa slå min mamma, såg min pappa berusad vilket resulterat i att jag än idag har jättesvårt för onyktra människor. Jag har också djupa spår efter en gång då min mamma förnedrade mig inför en kompis och talade om något jag gjort.  Jag reagerade starkt över att vissa kompisar fick ränna ute sent på kvällarna i unga år, cykla utan cykelhjälm, leka farliga lekar m.m. Vet föräldrar som aldrig aktiverar sina barn, leker med sina barn, kramar sina barn, barn som får vara vakna själva tills föräldrarna behagar gå upp sent på förmiddagen, det finns barn som inte får ordentligt med mat, får gå i smutsiga kläder eller blir retade för de aldrig har fina kläder.
Idag ser man dessa stora blå studsmattor i trädgårdarna och jag undrar ofta hur en "bra förälder" kan låta sina barn hoppa utan skyddsnät. Varför utsätta sina barn för risker, obehagliga upplevelser,  förnedringar m.m.
Med andra ord... det finns SÅÅÅÅ mycket som avgör ifall en förälder är bra eller dålig.
Man ska inte slå sina barn... å det kanske du inte gör, aldrig gjort eller kommer göra! Men för den delen är du säkert inte perfekt förälder. Och dina brister kan sätta sjupare spår och jobbigare barndomsminnen än en liten dask på armen! Tänk lite innan ni skriver. Det finns många detaljer i en föräldra-roll som borde totalförbjudas, saker som barn kan må riktigt dåligt utav! En dask på armen är förmodligen glömd och förlåten efter ett dygn (såvida det inte sker igen) Men en alkoholiserad förälder, en förälder som inte ger sig tid till att se till att barnet mår bra, trivs, föräldrar som bråkar inför barnen eller ligger och sover hela dagarna, aldrig ger barnen en kram o.s.v kanske sätter minnen för livet. Har jag fel!?!?