Jag "slog " min 3 åring!

Jag läste nyss en bok om en person, en man, som blev allvarligt misshandlad som barn. Han blev misshandlad med slag och sparkar, förnedrad, han blev sexuellt utnjyttjad och sexuellt förnedrad av sin far. Trots att han tvingades se på då hans far knullade med grisar, trots att pappan tvingade honom dricka hans systers piss, kissade honom själv i munnen och trots att fadern hade analsex med honom bland mycket mycket mer grymheter så var den värsta tanken pojken kunde tänka sig att flytta ifrån sin familj. Det var värre för honom än att vara hemma i det liv han levde. Han kunde inte med tanken på att vara ifrån sina systrar och sin mamma och det liv han kände till och trots allt så älskade han fortfarande sin pappa.

Det jag beskriver är ett fall av mycket grov barnmisshandel och även där sett genom barnet ögon så skulle barnet inte alls vilja flytta till en annan familj.

Att sedan komma och säga att TS barn borde tas ifrån henne för att mamman gett en dask på armen låter riktigt löjligt enligt mig. Jag skulle knappt ens kalla det för misshandel. Visst, man skall inte daska till barn men vad jag menar är att det finns personer som till och med menar att det är misshandel då folk tar tag i deras barn armar och håller det på plats, även om det är frågan om att barnet tänkt gå över en bilväg. Tycker det är löjligt och att energin borde läggas på de fall där det verkligen behövs.

Jag kan inte säga att det är okej att daska barn men slinker det ut en gång och man ångrar det som TS gör så kommer barnet sannolikt inte lida permanenta livslånga skador utav det. Börjar det hända fler gånger tycker jag att TS först och främst söker hjälp för att handskas med föräldrarollen. Fungerar inte det och barnet börjar få daskar titt som tätt är det dags att byta boende.

Visst är det synd om barnet om det blivit daskat i armen men att prata om att byta boendet för en sådan engångsföreteelse som det verkar som i TS fall låter inte som någon smart idé. Och då är det barnet jag tänker på.

Ah, nej. Så skall det ju definitivt inte vara! Att slå ska aldrig ses som okej. Det är inte okej. Men händer det en gång och det är ett misstag, en engångsföreteelse där föräldern verkligen inser allvaret i det hela och känner sig genomrutten då ser jag inte att barnet är i fel händer om jag säger så. För barnet skulle det vara värre att ryckas upp från sina rötter och flyttas till ett nytt hem med nya föräldrar. Det skulle vara förödande för barnet. Så länge barn inte misshandlas regelbundet i sina hem så tror jag inte att de får men för livet. Men ett men för livet kan det bli ifall barnet omplaceras.

Jag ser det lite som så, en gång ingen gång. Självklart är det ju beroende på fall till fall. Finns väl de som slagit till sitt barn så hårt så det dött så där håller inte regeln måttet men just som i fall som TS beskriver kan jag inte säga att jag tror barnet har det dåligt i sin familj och behöver omplacering.

Och barnet skall omhändertas av myndigheterna?

Då verkar du mest bara hysa agg mot barnmisshandeln i sig och inte tänka på de enskilda fallen och de enskilda barnen.

I TS fall, det man får fram här så är det tydligt att man inte tänker på barnet ifall man menar att det skulle vara bäst för henne att omplaceras. Man vill ju måna om barnen och deras psyken. En dask på armen en gång i livet då man var i 5 års åldern kontra att rivas från sin familj och allt som är tryggt till att placeras i ett nytt hem med nya föräldrar och eventuella syskon.

Det viktigaste är väl att se till barnets väl i första hand innan man skriker barnmisshandlare hoppas soc får höra om det här!

Jag ser inte alls det här ur perspektivet kränkande. Jag värderar hur skadat barnet riskerar bli. Ett löst slag är definitivt mindre farligt än ett hårt. Ett hårt riskerar skada barnet rent fysiskt och troligen skadar det också mer rent psykiskt. Kränkande däremot är båda handlingarna. Men jag kan säga att jag kränker mina barn dagligen. Inte får de välja att skippa borsta tänderna om de vill, de får inte välja själv när det är läggdags, de får inte busa i sängarna då de skall sova. Jag bestämmer mycket i det här hemmet och många gånger får de ett nej. Det är också kränkande. För att uppfostras så måste barn enligt mig i vissa avseenden kränkas. Vuxna kränks också. Det finns folk som anser sig ha rätt att bryta mot lagar och regler men deras rättigheter kan bli indragna till påföljd. Det är också en kränkning enligt dom, så upplever dom det.

Jag ser inte alls att TS tids nog kommer hamna på soc. När ajg var liten luggades jag ibland, en gång fick jag smisk på rumpan också. Mamma och pappa hamnade inte på soc. Vissa mänskor daskar rent instinktivt till sitt barn en gång och inser direkt sitt misstag, gör inte om det. Varför skulle en sådan person hamna på soc?

Och nej, jag tror inte alls att TS barn skulle bli omhändertaget av myndigheterna för en sådan här sak. Jag har frågat de som anser att barnet BORDE bli omhändertaget hur de riktigt resonerar. För barnets väl ser inte jag att man tänker på då i första hand. Det ser mer ut som om man vill hämnas på den mamma som lade finger på sin dotter.

Det kan säkert finnas missuppfattningar. Jag själv har inte läst hela tråden utan såg någon skriva om omplacering och svarade därefter.