Jag "slog " min 3 åring!

ring du! du kommer garanterat må bättre efteråt!!!!

jag tycker att du gör en för stor grej av detta, tycker inte alls att man måste söka hjälp för att man brister i tålmodet en enda gång, det gör nog även den bäste ibland......
visst nu är flickan bara 3 år, men det är så jäkla mkt man som förälder inte får göra, men barn de får beter sig hur faan som helst...om du bara visste , hur barnen i skolan beter sig, just för att föräldrana är livrädda för att ta tag i sina barn å säga till på skarpen, detta just för att det är ett sånt ståhej om att minsta lilla man ta tag i sitt barn så ska man söka hjälp eller barnen ska tas ifrån en....jag tycker som sagt absolut inte att man ska slå sina barn men det kan vara väldigt tålamods krävande att ha barn ibland..

Är verkligen ingen person som varken gillar att ljuga eller kan det. Det bästa hade nog varit att jag sa som det är. Men jag är rädd för konsekvenserna. Många tycker nu att jag borde ha tänkt på det innan (jag vet), men..................

en fråga bara.....
har du barn själv?

nej , jag tycker verkligen inte att du ska ringa, känns som det kan bli mkt större grej av det, än var det är

?
Svar: Inte för att bortförklara eller liknande men som gravid blir man väldigt känslig och mer irriterad av hormonförändringar i kroppen, och dessutom tröttare i vilket fall som helst så gjorde jag fel, jag är medveten om det. Och förlåt att man inte är en perfekt förälder som många här verkar och påstår sig vara.

Det var jag som skrev det här rådet med att ställa inleda samtalet med: "hur har X haft det på dagis idag? Vi har nämligen haft en jobbig morgon"...och jag vidhåller att du inte ska ta det här via telefon utan isåfall gå tidigare från jobbet så att du i lugn och ro kan hämta och passa på att ta ett snack med ngn i personalen tex med den pedagogen som flicka sa till att "mamma slår mig". Det är vad jag som pedagog hade tyckt varit klokast av en förälder att göra. Jag vill inte ta ett sådant samtal via telefon.

jag tycker du ska ringa! inte för att ta upp "slaget" utan mer för att kolla av läget och fråga hur tjejen har det! se sen vart samtalet leder

Då hon sa att hon var ledsen och att mamma slår mig till fröken, var jag precis i andra rummet på väg ut när jag hörde det. Så fröken vet nog inte att jag hörde henne säga men kan ändå ta till det som behöver göras i det här fallet.

men du känner väl själv vad du vill göra? klarar du att gå hela dagen och avvakta? lyssna inte för mycket på vad alla säger här utan gå på din egna känsla