Jag "slog " min 3 åring!

Skickar en KRAM till TS och var inte orolig så säger barnen ofta till personalen,
mina barn säger sånt fast jag inte slagit dem.

Är det en engångshändelse så ta det lungt.
Se till att du ber om förlåtelse o säger att det du gjorde var fel.

Känner du att det kan hända igen - be om hjälp!
Tips är att vända dej till kyrkan, de kan ta bättre tillvara det positiva i din och ditt barns relation än tex soc eller annat...

Och som sagt stor KRAM till både dej o ditt barn!

det var normalt vardaglid situation! du är Mamma! det gör inte att vara med syr ansikte hela tiden  och be om ursäkt. Jag trot att det var hård läxa för dig, du ska inte glömma detta, men ditt barn ska se tusen gånger sin söta MAMMA!

mvh  trevliga helger!!!!

Tillåt mej skratta över alla moraltanter som är här.... ha ha ha ha.

Säger inte att det är rätt att slå barn överhuvudtaget men är det inte ganska stor skillnad på att spräcka skallen på sitt barn när man är förbannad och att daska till med handen på armen, särskilt om det sistnämnad inte ens var särskilt hårt!?

Du och några andra beter er ju också som om ni kände mamman...skillanden är bara att ni kallar henne barnmisshandlare, att hon behöver hjälp osv...

ni som jämför det med om "er man hade gjort samma sak".

Nej, jag hade inte lämnat min man om han hade "slagit mig på armen med sin hand" (citat från TS)
jag hade heller inte ansett det vara misshandel eller anmält honom eller dragit igång någon rättslig process.

Men det kanske ni hade gjort som anser TS vara barnmisshandlare?

Här är en till som inte heller hade lämnat mannen (eller gett någon rådet att lämna mannen) om han slagit till mig på armen så som TS beskrivit och speciellt inte om det var första gången! Skulle verkligen inte kalla mannen för kvinnomisshandlare!

jag håller fullständigt med!

jag blev daskad i rompan nån gång när jag var mindre som jag kommer ihåg. det känns som skit samma för mig! det finns en hel del annat som jag irriterar mig på mina föräldrar över! sådant som är lagligt!

tex så minns jag en gång när jag berättade något och de vuxna skrattade åt mig. jag blev jätteledsen för jag var ju allvarlig!

ingen är perfekt som förälder och det finns annat som kan sätta djupare spår i barn!!

man behöver inte skrämma. men man måste väl kunna få visa sitt barn att det är allvar genom att ha ett lite hårdare tonläge? barn tänjer gärna på gränserna...

Jag tror att barnet kommer lida mer av att inte få träffa sin mamma än att ha fått en liten dask på armen!

Jag har fått en dask i baken o en gång på armen men inte tog jag skada av det, inte hatar jag min mamma för det.