Här kan vi fortsätta diskutera Anna Wahlgrens tryckpress och hennes övriga metoder.

Detta är ju rena rama häxjakten. Ni beter er ju minst lika illa gentemot en annan enskild människa som ni tycker att AW gör mot barnen. Denna otroliga hets och ni eldar ju verkligen upp varandra. Inga föredömmen precis. Detta hat...jag hoppas verkligen inte att era ungar ser er.

Jag brukar försvara AW (har använt mig av Standardmodellen och använt mig av vagning, ramsan och lagt en eller två betryggande händer på min dotters rygg då hon varit orolig) men jag håller med er att det hon visar på videofilmerna ser hårdhänt ut. Vi har tagit del av hennes råd och gjort dem till våra och jag är övertygad om att många (tyvärr kanske inte alla)  har gjort det. Men visst, det är ju Anna i egen hög person som visar hur man enligt henne ska göra.

Vad vill jag ha sagt med detta då... Ja, jag har förståelse för att många reagerar över filmerna men detta eskalerande hat är ju obehagligt.

Det här med egentid som så många har svårt att förstå och som jag har svårt att se problemet med. Min tjej upptäcker världen så mycket bättre när hon är själv (jag har givetvis uppsikt över henne men hon märker inte att jag har det och jag lämnar henne bara helt själv på ställen där hon inte kan skada sig. Tex sittandes i spjälsängen med leksaker runt sig) och ifred, inte när jag sitter brevid och stirrar på henne och visar vad hon ska leka med och ta sig för. Varför är det så fel att lära ett barn att underhålla sig själv utan mammans och pappans ständiga närvaro? Överger jag mitt barn eller vad anser ni vara problemet? Vill hon inte leka mer eller blir uttråkad eller vill ha sällskap så klagar hon och vi kommer givetvis till henne men ibland har bara favoritlrksaken ramlat bort. Då får hon den, jag avvaktar för att se att allt är som det ska och sen går jag igen. Ibland leker hon själv i 5 min ibland i 30 min. Vad är felet? Hon leker  och är nöjd och jag hinner tex. lästa tidningen.

Under de perioder min dotter varit extra närhetssökande har jag inte låtit henne vara själv i samma utsträckning eller så har jag hållit henne sällskap på mattan med alla leksakerna. Dessutom skriver AW att under oroliga tider tex. 8-9 månader (seperationsfasen/ångesten) så kan/ska man strunta i ensamleken om barnet verkar oroligt för att sedan uppta den igen när barnet känns redo. Då börjar man kanske med 3 min själv och sedan kan man öka allteftersom det känns ok för barnet, men det visste ni väl redan

Men läser du inte vad jag skriver. Om hon vill ha sällskap, klagar eller inte vill leka själv längre kommer vi givetvis in tilll henne och avbryter men om det bara är så att hon klagar över att en leksak kommit bort så låter jag henner vara efter att jag avvaktat och sett så att allt är ok. VAD ÄR FELET MED DET?

Jag tror inte att alla AW-motståndare är AP. Varför måste det vara så vart och vitt? Just nu bär jag omkring mer än någonsin på min dotter eftersom hon är mitt uppe i
seperationsfasen/8-månadersångesten och vill snutta hela tiden. Jag kan inte amma men vi myser och hon snuttar på min hand, hals, utanpå tröjan vid mitt bröst eller andra ställen där hon kommer åt. Hon behöver det och då får hon det men hon sover fortfarande själv och så länge hon är ok med det (inget skrik vid läggning och inga uppvak där hon skriker och är ledsen) så kör vi vidare på samma spår.

Men AW aldrig skrivit eller sagt det du påstår att man ska ta bort hudkontakten. AW är otroligt noga med att få föräldrarna att förstå att barnet söker och behöver samhörighet med flocken (mamman och pappan). Världen måste vara liten innan den kan bli stor. Men hon anser att närheten/anknytningen till flocken inte enbart etableras genom att man går och bär omkring på sin unge, det är så mycket mer än så.

Det du skriver är en ren lögn.

Jag har ju då kört med ramsan och vagnat men har precis som du gjort det på ett omekaniskt och kärleksfullt vis i en takt utifrån min dotter, i en takt som jag kände att hon orkade med (gav gensvar på utan massa gråt osv) utan att tvinga, hålla fast mm. Jag som förälder kan bara ge förutsättningarna. Jag kan ju inte tex. sova för barnet.

Och i mitt iinlägg till Marline: Att det är en ren lögn vet jag faktiskt inte så jag får ta tillbaks det, men jag har läst Barnaboken och delar av SHN och ingenstans där skriver AW att man ska ta bort hunkontakten mellan föräldrar och barn men du kanske har läst att hon sagt det någon annan stans (på hennes forum eller i någon intervju) och då är det ju din sanning.

Japp, AW menar att man inte ska plocka upp barnet så fort det gråter men hon anser också att man ska lyssna av sitt barn, alltså lyssna på hur det tex låter. Är barnet argt, ledsen, frustrerad, rädd, sällskapssjukt osv. Det enda svaret/lösningen mot ett barn som "gör väsen av sig (skriker, gråter, klagar eller vad det nu kan vara) är inte att plocka upp det utan kan tex vara att trösta på plats eller tex avvakta lite för att se om det går över av sig självt (alltså barnet reder ut det själv utan inblandning av föräldrarna). Tror inte att det var du som skrev men jag har heller aldrig sett att hon skrivit att man inte ska ha ögonkontakt med sitt barn eller inte möta barnets blick.

Nu vill min dotter upp i min famn och då kan jag inte skriva mer just nu.

Ska

Nu har dottern sått en liten muta (hoppas ingen tycker att jag är allt för hemsk) men jag är nog också en kombination av de båda om AP står för att man lyssnar till sitt barns signaler och besvarar dem, en AWAP-människa alltså!

Marlene: vi skriver om varandra men jag såg ditt svar efter att jag postat mitt förra.

För mig är det ok att låta min dotter vara kvar på plats (i sängen, på golvet, i bilbarnstolen, vid matbordet, på skötbordet mm om hon är arg, skriker eller klagar beroende på vad som hänt men eftersom jag lyssnar av skriken så vet jag vad det beror på (att hon inte vill sitta still i bilen, att hon inte vill äta någon mat att hon inte vill ta på sig kläder eller ligga på rygg eller att hon bara är på dåligt humör, hon kanske vill ha en annan leksak mm och då har jag inga problem att låta det bero. Är hon ledsen tar jag upp henne eller tröstar på plats beroende på situationen.

Det här med ögonkontakten missade jag att hon sa i filmerna. Jag pratar nog generellt, att hon inte sagt att man inte ska ha ögonkontakt med barnet när man tar hand om det i "vanliga" fall. Låter sjukt men det finns så många påhitt om vad AW sagt så jag trodde att det var det det syftades på (eller hur man nu skriver). Att man inte ska ha ögonkontakt med barnet när man försöker få det att sova är väl inte så konstigt. Barnet måste ju "stänga av" för att komma till ro och det är svårt om mamma eller pappa stirrar på det (i alla välvilja). Många har små filtar eller drar ner mössan när barnet ska sova på dagen eller har det mörkt inför natten så att barnet inte tar in allt för många intryck och kan komma till ro. Man "bryter kontakten" och meddelar barnet genom att inte ha ögonkontakt/har det mörkt (just då) att aktiviteten som man höll på med tillsammans innan upphört.

Så här har jag uppfattat det.
Kuren kan enligt Anna användas på barn från 4 månader (förutsatt att de är fullt friska och har normalvikt). Hon rekommenderar inte att man kurar tidigare än så även fast man kan börja smyga in ramsan lite tidigare om man vill. Kuren är inte till för föräldrar som vill sova utan till för barn som inte kan sova och då det gått så långt att de helt enkelt inte orkar med vardagen (äta, leka, upptäcka världen, ofta är sjuka, inte orkar med sig själva eller omgivningen).
Självklart påverkar barnens sömn även föräldrarna så sover inte barnet så sover ju inte föräldern och går det så långt så att barnet inte orkar med vardagen så gör ju föräldern inte det heller MEN kuren är till för BARNET.

De flesta barn som kuras är runt 8-9 månader. De flesta föräldrar vet mycket väl att när man skaffat barn så är det uppvak på nätterna som gäller men det finns ju tyvärr vissa barn som inte vaknar 2-3 gånger per natt utan 10-15 gånger, där uppvaken blir fler och fler och 8-9 månader verkar vara en gräns då man ser att barnet verkligen inte mår bra och lider av sömnbristen och det syns givetvis även på föräldrarna.

Att man som förälder ska vinna till varje pris över sitt barna anser jag fel och har inte uppfattat det så när jag läst hennes böcker. Jag tror visserligen att attityden spelar en stor roll i barnuppfostran och tror vidare att barnet behöver en tydlig ledare. Detta kanske är svårt att förstå om man inte använt sig av hennes verktyg själv (har inte använt tryckpressen på mitt barn och förstår att den väcker upprörda känslor, har vagnat min dotter och har utgått från att det ska vara lungt och skönt så att man kan och vill somna om! samt lagt en eller två tunga, inte pressande, händer på hennes rygg när hon börjat sova i sin säng. Hon gillar även att buffas och då har vi haft samma tänk som vid vagnandet) men det är ett sammarbete mellan barn och förälder som efterfrågas, en kommunikation. Vissa barn köper verktygen och svarar på dem (de blir lugna och somnar utan skrik, panik och gråt) och vissa barn köper det inte och då anser jag att man inte ska fortsätta en kuren. Man måste alltså lyssna av och se barnet.
Sen kan man i all oändlighet diskutera om man själv hade kunnat somna om någon buffat en i rumpan om det är rätt eller fel att låta barnet sova själv i ett mörkt rum eller om det är fel att somna till en ramsa...

Håller helt med dig ang. instruktionsvideon!

Nja, jag tror inte att vårt grundtagande var att barn lätt kan hamna i ett tillstånd av sömnbrist när vår dotter föddes utan jag såg mest fördelarna med att hon fick/kunde/lärde sig att sova längre sammanhängade pass, som något bra för utvecklingen när hon väl var redo för det.
Men visst, lika medvetna om att vi skulle få gå upp för att nattamma, byta mm en period så var vi lika övertygade om att vi inte ville överlåta till barnet att bestämma när hon ville sova, vi ville leda in henne på rätt spår.

De scheman som sätts upp är utifrån barnets eget mat- och sovmönster, inte utifrån de vuxnas, vad som skulle passa oss bäst. Hade jag fått som jag ville så hade jag gått upp kl. 09.00 och dottern lagt sig vid 20.00 men nu vaknar hon strax innan  07.00 och pallar inte vara uppe längre än 19.15. Jag ser schemat som en riktlinje mer än att barnet måste äta prick kl. 07.00. eller sova kl. 19.00 och att de enligt AW måste sova själva kan absolut diskuteras. Jag har ärligt aldrig kännt att vår dotter farit illa av att sova i eget mörkt rum (hon sov i vagnen i våra sovrum tills att hon var 6 månader) och hade hon gjort det så måste ju jag som förälder tänka om.

Jag förespråkar, precis som du skriver, inte rigiditet eftersom man inte ser till barnets behov om man gör det. Barnet utvecklas ju med tiden.

Om man som förälder väljer att kura sitt barn under denna period så tycker jag också att det är beklagligt och lite "feltänkt" och du har en poäng i det du skriver men jag tycker samtidigt inte att man kan beskylla AW för det. Hon rekommenderar som sagt kuren från 4 månader och kan väl inte ta ansvar för när i tiden föräldrarna väl väljer att kura sitt barn eller tänker jag fel?

JA, AW har bett föräldrar avbryta kuren för BARNETS skull. Kuren är ju till för BARNEN inte föräldrarna. Jag har inte letat i hennes forum efter inlägg men jag vet eftersom en vän till mig haft personlig kontakt med AW och hon bad dem genast sluta för deras dotters skull.

AW skriver om denna period (tyvärr inte SHN-boken utan i BARNABOKEN) och skriver vidare att det just är en känslig period och att stora förändringar inte ar att föredra. Livet ska fortskrida som vanligt och man ska tex. iinte lägga barnet i eget rum. Detta är absolut något som hon skulle kunna uppmana och skriva om även i SHN-boken så att föräldrarna väljer en annan tidpunkt för kurandet.

Jag har som sagt inte sett något inlägg på hennes forum där hon uppmanar föräldrarna att sluta för barnets skull men i mailet som min vän fick bad hon dem genast sluta. Ska kolla med henne om jag kan få läsa mailet igen, det var ett tag sedan.

Vi ville leda in henne på (vad vi anser, alltså längre sammanhängande sömnpass) rätt spår när hon visade att hon var redo för det. Vi hade beslutat innan hon föddes att vi inte ville lämna över ansvaret för sömnen till henne utan vi ville ta ledningen. Vi hade inte ett förutbestämt schema (det går ju inte, man vet ju inte vem man får) utan vi kunde urskilja "hennes" tider och efter 2 månader så började vi styra upp dagarna dela upp nätterna till 2 amningspass och har sedan dess successivt vagnat bort nattamningarna så att hon inte ammade på nätterna från att hon var 6 månader.

Jag tror inte att barn vet när de ska ta sig sin sömn och hur länge de behöver sova för att de ska utvecklas och må bra, jag tror heller inte att barn förstår hur viktig sammanhängande djupsömn är eller att barn sover för att de är trötta. Många barn är övertrötta och de flesta har ju ännu svårare att somna och komma till ro då. Rent vetenskapsmässigt så vet inte jag vad som är bäst, att vi som föräldrar ger förutsättningarna/bestämmer tiderna och lägger vid vissa tidpunkter eller om barnet mår bäst av att bestämma sina egna tider.

Att barnen vaknar kan bero på en massa saker och då är det ens skyldighet som förälder att lyssna/kolla av men det betyder inte (för mig) att jag måste ta upp, tända lampan och trösta i min famn. Beroende på hur hon låter lugnar henne via min röst eller går in till henne. Tanken med SHN är inte att överge/ignorera ett skrikande barn i ett mörkt rum.

Ja, jag anser att sammanhängande djupsömn är viktigt men jag tror inte att någon människa (barn som vuxen) behöver eller kan sova 12 timmars djupsömn! Som jag har förstått det så kommer djupsömnen först efter att man sovit ett tag (vet inte exakt hur länge) därför är det viktigt att det är sammanhängande så att barnet hinner/når dit och inte vaknar upp och får börja om igen.

Ja, jag undrar också vad som hände, har inte läst alla de senaste inläggen men dialogen försvann som sagt... Det händer mycket på bara några dagar, vi har legat inne för Rotarvirus på KS så jag har inte hängt med alls...

Nu har jag inte läst alla de senaste inläggen så jag kanske svarar lite galet men...

Det här med de 17 korna och de andra barnen... Jag ser på det så här:
Jag tolkar det som att det är väldigt lätt att överfokusera och överkoncentrera sig på barn, framför allt om man är förstagångsförälder. Livet som man hade innan läggs helt åt sidan och mammans fokus blir givetvis på barnet vilket är helt naturligt och inte så konstigt men efter ett tag så kan/blir det lätt ett väldigt stort ansvar för barnet att "bära" mammans liv på sina axlar, mammans liv snurrar enbart runt barnet. Många med flera barn (kan inte tala av egen erfarenhet) brukar beskriva tvåan eller trean som om de mer bara "hängde med" i en redan skapad vardag med allt vad det innebär.
Familjens liv kunde helt enkelt inte stanna upp på samma sätt som innan med barn nr 1, utan barn nr 2 fick mer anpassa sig, gilla läget och blir då heller inte lika utsatt för överkoncentration (typ mamma och pappa sitter och stirrar på barnet när det leker, äter, sover, har uppsikt över minsta rörelse, slutar jobba (inget konstigt med det) och förlorar då sin sociala bit med arbetskamrater och vänner mm för att bara umgås med ditt barn). AW menar att barnet inte vill och behöver vara så mycket i fokus som vi tror utan vill vara med i livet, ett levande liv där mamman och resten av familjen visar hur man lever, hur man gör. Man har alltså barnet med sig men låter det inte vara i fokus jämt. Alltså "jag har en del sysslor (17 kor) och åtaganden (andra barn) som jag måste göra och se till men du får gärna vara med mig och se vad jag gör och hur man gör, jag visar dig, jag är din guide.

Gällande sömnen så tänker jag så här: Jag överger inte mitt barn om hon är ledsen, jag finns där om det är kris (buff/vagning eller ramsa) men jag måste också våga lämna över sömnen till barnet, jag kan inte sova för henne så för att inte överkoncentrera mig på henne (givetvis inte om hon är ledsen eller riktigt upprörd) så låter jag henne vara och går och sätter på en diskmaskin (17 kor) eller städar undan i rummet brevid (andra barn).

... vill bara tillägga att skulle jag gå ut i köket och sätta på en maskin och min dotter inte kommer till ro så går jag ju givetvis tillbaks till henne och finns där (buff, händer på ryggen eller ramsa beroende på situationen).