Hjälp...jag är så rädd!

Jag är nog knäpp.. är i veck 37 med mitt första barn. Är också rädd emellanåt eftersom förlossningen är något jag inte kan kontrollera eller jämnföra med något annat. Man hör ju folk berätta de mest hemska saker som kan hända, men väldigt sällan de bra sakerna under själva förlossningen. Försöker peppa mig själv genom att tänka hur handlingsförlamade vi människor egenligen är om man tänker på alla djur som sköter sig själva. Men där tänker jag också att jag ska ta den hjälp jag kan få för både min egen skull och för barnets skull. Sen är det bara att följa med kroppen för den kan tydligen föda barn även om man som person tror att man inte kan det. Det finns det ju dom som väljer att föda barn hemma utan hjälp. Tycker nog att dom utsätter sig och sitt barn för onödiga risker. Eller rättare sagt förnekar sitt barn den läkarvård den kanske kan behöva vi ev. omständigheter. Vi tjejer måste komma ihåg att kvinnor har fött barn sen urminnes tider. Tro på oss själva! Det här skrev jag nog lite för att intala mig själv att det kommer gå bra. Hejja oss...hehehe