• Mysgnuttarna

    Det är så orättvist!!

    Måste bara få skriva av mig lite...Det är så orättvist att jag inte fungerar som alla de friska kvinner där ute som inte änns behöver tänka och känna den enorma tyngden och sorgen i kroppen.

    Har fått min dom nu... Min livmoder och äggstockar är så invävda i sammanväxningar att jag inte kan få barn..Jag har andra komplikationer i kroppen åxå som gör att det skulle vara farligt för mig att änns försöka att bli gravid.

    Tänk på alla de kvinner som använder abort som preventivmedel medan vi som hur vi än vill inte kan få några.

    Visst finns det adoption och det är absolut inge fel med det... Det finns många barn ute i världen som behöver en familj som tar hand om dem.

    Men det går inte att ta ifrån den längtan man har och den kännslan av en enorm förlust som känns i kroppen. Det känns som nån har tagit mina drömmar ifrån mig. All den önskan och längtan att få barn aldrig kommer att infinna sig... Jag kommer aldrig att få känna ett barn växa i min magen...De små sparkarna barnen ger när den ligger gär inne.. Jag kommer aldrig få känna hur det känns att få ligga där på bb och hålla om ett nyfött barn i mina armar....

    Världen är bra orättvis!!!

  • Svar på tråden Det är så orättvist!!
  • Vickan I

    Ja ibland är det så jäkla orättvist . Vi kämpade också, men för oss blev det iaf IVF. Förstår att sorgen aldrig försvinner, men hoppas att en adoption eller annat kan fylla en del av tomrummet så småningom.


    (¯`°?.¸ ღ♥ Alvin 090104 ♥ღ ¸.?°´¯)
  • Sommarnatt2010

    Lider med dig..har egenligen ingen aning om vad du går igenom för jag är inte där. Men min största rädsla är att inte kunna få barn den dagen vi planerar att försöka...

    Styrke kram

  • Mysgnuttarna

    Sorgen kommer aldrig att försvinna.. Det är någonting som jag för alltid att bära med mig. Min sambo har barn som är vuxna sedan tidigare så adoption är inte direkt aktuellt. Vet inte om jag skulle klara av allt som måste göras kring allt de...Har vänner som har adopterat och det är inte enkelt...Man ska bli utredd från både höger och vänster...

    Men jag får ta dagen som den kommer men det är inte lätt...Men vem har sakt att livet är en dans på roser...

  • Disco

    Starkt av dig TS att skriva inlägget. Känner med dig! Kan bara fantisera hur ont dert skulle göra att inte kunna få barn och det är säkert inte en tillstymmelse till de känslor du känner.Sköt om dig!

  • Tuffen

    Jag tror och hoppas att du tar dig igenom sorgen på ett bra sätt. Kanske adoption kan vara ett alternativ för er så småningom? Kram!

  • Mysgnuttarna

    tack tuffen... jag gör mitt bästa för att ta dagen som den kommer....

    MVH//Mysgnuttarna

  • Beachlinis

    Kanske lite konstig fråga, men har du fungerande ägg i äggstockarna?
    Isåfall kan du få biologiska barn via surrogatmamma.
    Jag förlorade livmodern efter att jag fött mitt första barn och vi ska nu försöka få biologiska syskon till min son med hjälp av surrogatmamma utomlands.
    Troligen blir det i USA, men vi överväger även Indien och Ukraina.
    Kolla gärna in www.surrogat.nu för mer info.

  • Mysgnuttarna

    Har inte änns övervägt eller tänkt i dom banorna... Jag måste först och främst börja må bra innan någon plan av barn sätts på tapeten...Tack så hemskt mycket för ditt råd.. Hoppas att allt går bra för er...

    kram

  • ullronj

    Jag är i din sits oxå..... tyvärr..... var på läkar besök idag för att få vår barnlöshet behandlad med äggdonation, men läkaren avrådde oss bestämt, pga tidigare tarmoperationer ggr flera det skulle kunna bli mycket riskfullt för mig och även för barnet.... så där släcktes det hoppet......

    Som tur är så står vi i adoptionskö sedan ett par år tillbaka så vi får väl ta den vägen istället....

    Känns bara tungt idag......
    Så jobbigt med alla gravida överallt som många "bara" råkar bli gravid och själv kan man ej/får ej ens m hjälp pga risk....

    Var tvungen att skriva av mig lite jag oxå.
    Skönt att höra att man inte är ensam i denna jobbiga situation.

  • Mysgnuttarna

    Även om mina vänner finns för mig så är det iblnd svårt för dom över huvutaget att sätta sig in i min sitvation..

  • Solkattan

    Kan bara hålla med om att det är fruktansvärt orättvist!
    Kan i min vildaste fantasi inte föreställa mig hur det skulle kännas att få en sån dom.
    Hoppas du och sambon kan finna tröst hos varandra.
    Om Ni precis fått domen kan det nog ta månader.. ja kanske tom. år innan Ni kan förlika Er med den. Låt det ta tid... sorgearbete tar tid.
    Några nämner adoption i tråden. På adoptionsforumet här på FL så är det många kvinnor som är väldigt kloka och som kan ge tips o råd. Flera av dem antagligen i samma sits som er...
    Ibland kan det kännas lättare att "ta tag" i något när sorgen känns som störst. Att liksom göra nåt aktivt. Kanske bara ringa en adoptionsbyrå o ställa lite frågor? Men det är så klart individuellt hur man känner...
    Som sagt... det är inte rättvist...

    //solkatta

  • ullronj
    Solkattan skrev 2009-06-11 16:44:19 följande:
    Kan bara hålla med om att det är fruktansvärt orättvist!Kan i min vildaste fantasi inte föreställa mig hur det skulle kännas att få en sån dom.Hoppas du och sambon kan finna tröst hos varandra.Om Ni precis fått domen kan det nog ta månader.. ja kanske tom. år innan Ni kan förlika Er med den. Låt det ta tid... sorgearbete tar tid.Några nämner adoption i tråden. På adoptionsforumet här på FL så är det många kvinnor som är väldigt kloka och som kan ge tips o råd. Flera av dem antagligen i samma sits som er... Ibland kan det kännas lättare att "ta tag" i något när sorgen känns som störst. Att liksom göra nåt aktivt. Kanske bara ringa en adoptionsbyrå o ställa lite frågor? Men det är så klart individuellt hur man känner...Som sagt... det är inte rättvist...//solkatta
    Joo det är nog så jag funkar, vill sätta tänderna i nåt praktisk, som tur är så står vi redan i adoptionskö oxå somsagt. Hade på känn att det kunde bli så här, skönt ändå att veta och ställa sig in på detta istället, skönt oxå att slippa mixtra m en massa hormoner och så.
  • ullronj
    Mysgnuttarna skrev 2009-06-11 13:49:33 följande:
    Även om mina vänner finns för mig så är det iblnd svårt för dom över huvutaget att sätta sig in i min sitvation..
    Ja vänner i all ära de är bra men de kan inte förstå eftersom de inte är i denna sits, flera av dem har barn andra vill ej ha. Skönt m jämnlikar här!
  • Mysgnuttarna

    ullronj:

    Jag är tacksam att jag har vänner men jag har talat om för dem att dom betyder extremt mycket för mig just nu. Dom förstår till en viss del men de kan aldrig förstå helt ut..... Livet är inte en dans på roser!!!

  • Åttan

    Kan inte sätta mig in i din situation. men lite lite kan jag nog förstå.. jag å min sambo kämpar å kämpar för att försöka få till ett litet barn men änsålänge har vi inte haft den turen.. Är det helt kört för er att ens försöka med tex IVF?


    Börja om från början...
  • Mysgnuttarna

    Det är inte helt säkert att det är kört men det finns vissa risker för mig om jag skuller försöka.... Det är inte helt säkert att min kropp skulle orka med en graviditet på grund av alla min op som barn och även i vuxen ålder... Givetvis har jag inte uteslutit det men jag är heller inte helt säker på om jag vågar ta risken... Är tillräckligt sjuk som det är nu... Har värk dagligen!!

    Men jag tar en dag i taget... tror det är bäst så!!

  • ullronj
    Mysgnuttarna skrev 2009-06-13 03:23:51 följande:
    Det är inte helt säkert att det är kört men det finns vissa risker för mig om jag skuller försöka.... Det är inte helt säkert att min kropp skulle orka med en graviditet på grund av alla min op som barn och även i vuxen ålder... Givetvis har jag inte uteslutit det men jag är heller inte helt säker på om jag vågar ta risken... Är tillräckligt sjuk som det är nu... Har värk dagligen!! Men jag tar en dag i taget... tror det är bäst så!!
    Det låter som om du och jag är i samma sits..... läkarna kan hjälpa oss med ägg donation men de vet inte om de vågar "utsätta" mig för en graviditet pga ökat risk för mig och barnet.

    Jag har ingen värk det är jag glad för, det måste var otroligt jobbigt för dig att ha ont varje dag!

    Jag vet inte om du har skrivit tidigare och jag har missat det.... men hur tänker ni angående adoption? Vi ska kanske dra igång det till hösten, tack och lov så har vi några år i den kön bakom oss....

    Sköt om dig!
  • ullronj

    Läser nu vad du skrev i trådstarten och jag håller mid dig helt och hållet om sorgen att aldrig få chansen att vara gravid och få uppleva den unika känslan som så många tar för givet när de vankar runt med sina runda magar och klagar för det är sååå tungt och jobbigt.... vilket det säkert är, men de har ialla fall lyckan att få uppleva det!

    Jag förstår precis hur du känner med den saknaden det är en stor och tung sorg att bära.

Svar på tråden Det är så orättvist!!