utstött?

Jag är ju inte mamma själv, så du får väl tolka detta hur du vill.

Jag tror ändå jag förstår mycket hur du känner. Jag har kännt liknande- de gånger jag har haft vänner som inte har tid/viljan att ses såsom jag vill umgås med dom. Känslan kan nog vara rätt lika där. Nu har jag lyckats samla på mig fler kompisar- så det känns bättre, men, man vet aldrig.

Visst ska du "önska" eller hur jag nu ska uttrycka mig, att dina kompisar skippade en krogkväll och umgås med dig och barn hemma. Någongång. Kanske en gång i månaden...för att bara ge ett exempel.

Det är också så- att man får acceptera (vilket du gör) att de väljer att leva sina liv på annat vis än du har valt att leva ditt nu.

Hur pass väl vet de hur du känner? Bor du i en större eller mindre stad- om du har möjlighet att träffa andra som vill mer som du?