För hög ämnesomsättning???

Saki.... tack för dina svar, ska till lökare o prata den 29.e nu vet ja inte något, ska väl prata behandling tror ja o vad det är, fattar inget, okej om ja frågar dig då?

Självklart får du fråga mig, jag svarar på allt jag kan! Lycka till den 29:e.

tack saki. klart man lir lite orolig hoppas på att de blir bra o att vi kan fortsätta utredningen sen så vi får en bebis.

Lycka till! Själv fick jag mitt 4:e MA konstaterat idag, så här går det inte någe vidare heller. Men vi har faktiskt lyckats EN gång i alla fall, har en härlig son, så jag ska inte klaga när det finns så många som har väldigt svårt att lyckas.

Klart ni kommer få bebis! Kram!

känner lite oxå så att man inte ska klaga för ja har ju som du en mysig liten plutt. Men man vill ju, de är ju bara så, vill ju uppleva allt igen o de skulle bli helt annorlunda ju... fy va tråkigt, upptäckte du det tidigt? kanske inte vill prata omd et me mig vi känner ju inte varann.

kram iaf.

Jag har inga problem att prata om det, känner mig lite luttrad vid det här laget, suck... Den här gången upptäcktes det i v. 8, har lärt mig att boka in tidiga VUL eftersom jag vet hur det brukar sluta... Jag tröstar mig med att jag åtminstone inte verkar ha svårt att bli gravid, så nån jäkla gång ska det väl funka. Nu blir det utredning i alla fall.

Håller såklart tummarna för dig också!

Hej saki, nu har ja varit hos doktorn o sannolikt har jag graves sjukdom, vet inte säkert förrän om en vecka. Fick veta lite mer men de känns så omtumlande ändå, pratade om operation mm... fy tycker det är otäckt, känner mig inte sjuk en sekund.

Hej,
Om du inte känner dig sjuk så är det ju jättebra! Då har du nog inte så väldigt förhöjda värden. Mina värden var åt skogen för höga och jag mådde skitdåligt... Förstår att det känns omtumlande att få ett sånt besked när man knappt ens har en aning om vad en sköldkörtel är, men var inte rädd, det går ju att behandla och du kommer att bli frisk!

Det som är extra trist med denna sjukdom är ju att man inte ska bli gravid under behandlingsperioden, eller förrän värdena är normala igen, vilket kan kännas drygt när man verkligen vill skaffa barn.

Om du vill får du berätta mer om hur du ska gå vidare med behandling. Eller så är du välkommen att fråga om du undrar något över hur min väg genom det hela har varit.

Kram på dig!

Hej nu är ja här igen, känner att ja kankse ska hålla mig härifrån ett tag, de är faktiskt lite sådär att va här, helkar in på sidor o så blir man bara lessen, när man själv inte får eller kan just nu, skaffa barn alltså.
Jo ja har bestämt mig för operation o den blir håller ja tummarna för i oktober trodde läkaren, innan dess fick ja inte bli gravid. :( nä de blir ju ändå inget liksom m,en de känns tungt ändå. Nu äter ja mediciner för att få stopp på hjärtklappningen som ja aldrig kännt av...., har so utr inte haft många symtom, inte mått dåligt, mer än nu när ja fått reda på det. men men.....

Är lite nervös för operation, hur gjorde du? hur kände du inmnför detta? hoppas verkligen ja kan få barn igen, vill likosm ha nu.... kan du inte berätta hur de v för dig????
Känner mig lite lessen är så orolig att d inte ska funka att få barn, o att ja måste vänta så länge känns det som.
massa kramar till dig som skriver till mig tack

Hej!

Jo det är ju alltid lite nervöst när man får reda på något sånt här, när man knappt vet vad en sköldkörtel är. Jag medicinerade i ett halvår innan jag bestämde mig för operation, och eftersom jag då gick via min privata sjukförsäkring istället för via landstinget så fick jag en tid väldigt snabbt.

Operationen gick smidigt. Jag skrevs in kl 6 på morgonen, operationen gjordes kring 8 och ett par timmar senare vaknade jag på uppvaket. Jag hade inte så jätteont, men man får ju lite morfin och sånt också precis i början. Det var ömt och jag kände mig tjock i halsen lixom, och att svälja var inte så skönt... Efter ytterligare ett par timmar fick jag komma in på rummet, och sen sov jag ett tag (man är ju lite groggy efter att ha varit nedsövd). När jag vaknade framåt kvällen var jag jättehungrig eftersom jag inte ätit sen kvällen innan, fick ett par mackor som jag lyckades äta med en del besvär - det gjorde lite ont att gapa, tugga och svälja. Visst var det ömt, men jag hade inte alls så ont som jag väntat mig.

Nästa morgon skrevs jag ut, jag fick med mig recept på smärtstillande men redan efter en dag så behövde jag inget annat än Alvedon. Och efter ett par dagar skippade jag även det. Ärret läkte fint (jag tejpade med kirurgtejp varje dag i ett par månader) och det syns nästan inte alls idag. Jag opererade mig i november -08, hela sköldkörteln togs bort.

Nu får jag äta Levaxin resten av livet, dosen jag hamnat på är 150 mkg/dag. Mina värden är stabila igen, och nu ska det finnas alla förutsättningar för att lyckas skaffa barn igen!

Det är klart att det känns som att man måste vänta och vänta, men tiden går så fort! Försök att inte snärja in dig i negativa tankar som att det tar för lång tid eller att det skulle bli problem att få barn igen. Fokusera först på att bli frisk, och skäm bort dig själv under tiden! Du har ju fött barn tidigare, så du vet ju i alla fall att det funkar och att din kropp vet hur man gör. Det kommer att gå vägen en gång till, var så säker!

Du får gärna ställa fler frågor om du vill, nästa gång ska jag vara lite snabbar på att svara. ;) Stor kram!

Hej fy nästan började gråta av ditt svar, blev så glad å ja känner mig så barnslig. Ja operationen blir i sep okt vill ju så gärna fort fort pga detta med barn men man ,åste ju må bra själv oxå. ibland är det svårt att tänka positivt men ja försöker, allt är så skrämmande oxå. Vet ju då att de funkat för dig o då måste ja ju tro på det. Alla ja pratat med är så positiva o läkarna tror absolut att ja kommer bli gravid helt av mig själv när kroppen får normalt med hormoner o sånt där igen, vi tänker börja försöka direkt efter operation även om ja vet att de kan dröja några månader innan allt är som det ska o så..... längtar så ja blir tokig.

Nå hur går det för er?????? kram

Hej!

Sköldkörteloperationer är en väldigt vanlig typ av operation, så kirurgerna som gör det är skickliga! Inför min operation frågade jag lite här på FL, och fick svar från flera som också tagit bort sköldkörteln. Några hade det gått jättebra för, någon hade råkat ut för en hel drös med efterverkningar som infektioner och för lågt kalkvärde - men hon ångrade sig ändå inte!

Skönt att du fått prata med en läkare som ger dig positiv pepp, javisst kommer det att gå bra sedan! Om jag vore ni skulle jag dock vänta ett par månader efter operation, jag har ju själv haft två missfall efter min operation så... Hellre att man vet att värdena är bra och normala än att chansa tycker jag (med facit i hand...)

Eftersom vi haft fyra missfall så ska vi få träffa en läkare nästa vecka, för att ta lite prover för att utesluta att detta beror på annat än otur och min f.d. krånglande sköldis. Men vi kommer väl att försöka dra igång syskonverkstaden senare i sommar igen.

Ha en skön helg!

hej tack för dina svar. ja jo dom säger det att de är vanligt men ja blir så nojjig. Har dessutom gått med på att vara hemma sisita veckan innan semestern nu, min läkare rekommenderade de för mig, så vi får väl se. På ett sätt så längtar ja till operationen men påett annat större sätt så fasra ja inför den, är livrädd. o vill ju inte ha efterverkningar sen... hoppas pådet. att de inte blir några alltså. Ja kanske är klokt att vänta.... men ja blir så otålig, har alltid varit det med allt, vill gäran göra som ja vill envis som ja är. kanske ska ja börja lyssna lite på vad andra säger för en gångs skull. berätta när ni sätter igång igen o hur det går, blir lite nyfiken, men bara om du vill kram pådig