johannaerika skrev 2009-05-05 09:28:52 följande:
Anonym skrev: "det är som att jag hör dom 10 gånger mer än nån annan."PRECIS så känner jag att det är också.Och för att besvara en tidigare fråga gällande mig och tangentljud, mitt egna tangentljud klarar jag av att höra, det är ju också lite lustigt.Men ibland, eller rätt ofta faktiskt, får jag samma obehags känslor när JAG äter. Och det är ju inte alls bra för mat måste man ju ha i magen ..Det känns som att jag blottar hela mig själv när jag pratar, men att äntligen ha hittat människor som lider av samma problem som mig själv känns ändå bra. Även fast jag inte önskar någon annan det här problemet. Så, det som sägs här hoppas jag tas på allvar och att det inte är någon som driver med problemet, för det är blodigt allvar för mig iallafall.Jag minns ett tillfälle när jag var liten,familjen satt vid köksbordet och åt frukost och jag hade brett en mjukmacka. Min pappa började äta en knäckemacka och jag slängde min macka för att jag var tvungen att äta en knäckemacka så jag kunde fokusera på det ljudet istället för att höra han äta, för när han tar en tugga av knäckemackan så slår han ihop käkarna så hårt att jag blir illamående.Hela min familj är medvetna om mina problem. Idag är jag 22 år gammal och det här har hållit igång så länge jag kan minnas. När jag var liten och familjen hade "fredagsmys" med kanske varma mackor på kvällen framför teven, så satt jag ALLTID vid ett eget litet bord meden hela min familj (tot. är vi 6 st) satt i soffan och myste.Och idag är det precis lika dant. Som liten gick jag på "träning" för att höra dessa ljud, speciellt matljuden. Min psykolog sa "nu ska du sitta 3 minuter extra efter att du har ätit upp din mat". Hon menade att när jag ätit upp min mat, som tar ca 2 minuter (äter fruktansvärt snabbt) så skulle jag plågas genom att höra alla andra sörpla, smaska, glafsa i sig sin mat. Men jag gjorde det och det var hemskt. Ibland började jag gråta.Har ni några tips? Hur man kan "stå ut" med att lyssna? öronproppar funkar för stunden, men det löser inte några problem..kram Johanna
Jag är förvånad över att det faktisk finns andra med samma problem,jag trodde jag var ensam om detta!!
Jag kunde själva ha skrivit ditt inlägg.....
Jag känner mej med desperat,specielt mat som "låter" är omöjligt att uthärda,chipskväll i soffan är umöjligt,bara tanken får mej må illa! Jag kan knapt äta med min make,jag blir full av ångest,äckel och ILSKA!!
VAD gör man???