cirpen skrev 2009-05-07 19:58:28 följande:
Jag tror att det kan göra med dels att man inte är uppväxt med att det visades känslor i hemmet. Och har det inte visats känslor i hemmet så är det mycket svårt att sätta ord på det man känner. För känner gör vi ju alla.Att man inte vågar visa känslor kan göra med att man känner skuld och skam inför att visa känslor. Kanske har man fått en fel reaktion på sin känslor som visades som barn? Man kanske känner sig dum?Och vem vill känna skam och skuld, då går försvaret in och stänger av detta, men då med påföljder som oro ångest och andra besvär. Ibland kanske man inte vet om att man har detta utan tycker bara att det är jobbigt och besvärligt i vissa situationer, tex social fobi mm mm.
Jamen precis - så blev det för mig. Jag har levt med en oförklarig ångest i många år och förstod inte varför. Jag tror att jag har stängt av för längesen eftersom jag först får några månader sedan förstod vad känslor är för något - men än idag kan jag tveka om att jag vet vad känslor är. Om jag uppfattat det hela rätt så är det ett "slags sinne" som man använder sig av att läsa av sin yttre värld, omgivning? Eller som reaktion på en upplevelse?
Jag känner mycket skam att visa och även tala om känslor inför folk som står mig mkt nära, jag prata gärna men har insett att jag sällan pratar om vad JAG verkligen känner, blir mer snarare om vad man bör känna....? Skumt alltså!
Jag tror inte det visades känslor i vårt hem. Men känslor är väl mer än att bara ex pussas o kramas - är inte känslor allt egentligen. Ex genom att sitta vid middagsbordet och prata om vad som hänt under dagen/hur man upplevt saker o ting? Det är väl oxå känslor??
Jag upplever nu att jag har mkt svårt att sätta ord på det jag känner men familjeliv och även bloggar är ju ett fantastiskt verktyg att använda mig av för där sätter oftast folk ord på mina känslor
Hur menar du med att försvaret går in och stänger av detta?? Shit, känns som att jag varit "avstängd" i flera år....först nu jag e på igen, läskigt alltså.....o så känns det som att jag har mkt svårt att skilja på /nyanera på känslorna så allt e som en stor klump av ångest....för jag antar på att alla känslor ska kunna kännas igen o identifieras?
Oj, många frågor o lite flummigt men hoppas på svar.
