zelia skrev 2009-05-13 10:08:26 följande:
SaramedM: Ja, det är jätteviktigt att tänka på de där sakerna. För vems skull ska man träna barnet till ögonkontakt? Varför ska man lära barnet att kommunicera med andra och att "fungera mer normalt" ?Varför ska man "bota" autism? Vi utgår ju hela tiden ifrån vad vi själva tycker är normalt och hur man bör bete sig i våra egna ögon. Det viktigaste av allt är ju egentligen att våra barn får växa upp, vara lyckliga, accepterade av andra människor för den de är osv. Jag själv vill att Max ska kunna leva ett självständigt liv som vuxen och kunna ha ett arbete där hans förmågor (inklusive hans autistiska sidor) är accepterade och också utnyttjas positivt. Jag vill också att han ska ha åtminstone några nära vänner. Men det är ju min egen framtisdröm och kanske inte alls Maximilians...
Åh vad bra svarat. Precis så känner jag också.
Jag har dock en lite annan vinkel just på det där med ögonkontakt. Min man har svårt för ögonkontakt (han har ingen diagnos, det är bara en grej han har svårt med, i övrigt har han inte särskilt autistiska drag). När jag pratar med honom så är det jättesvårt att veta om han lyssnar, för han tittar inte på mig som människor iallmänhet gör för att bekräfta att de tar in vad man säger. Jag känner mig nonchalerad och blir ofta lite stött eller ger upp att försöka prata med honom då. Min reaktion sitter i ryggraden, trots att jag egentligen VET att det inte behöver vara så att han ignorerar mig. På "IBT-språk" heter det att jag inte blir förstärkt av honom genom ögonkontakt.
Min dotter hade samma problem med ögonkontakt innan vi började med IBT:n. Hon hade inget EMOT att titta i ögonen, det var bara det att hon inte förstod vitsen med det. Det gjorde att de andra barnen ofta gav upp att prata med henne, för de blev inte förstärkta av henne. Nu har vi tränat på ögonkontakten och det sociala samspelet flyter lättare för henne!
Skulle hon tycka det var plågsamt att titta i ögonen hade vi aldrig tränat henne på detta sätt. Men enligt vår handledare så är det mycket ovanligt att autistiska barn tycker att det är obehagligt, de förstår bara inte vitsen med det. I de fall kan jag tycka att de vuxna gör barnet en tjänst om de lotsar barnet till ett mer funktionellt beteende. För mig är det inte konstigare att träna ickeverbal kommunikation (som ögonkontakt, kroppsspråk, röstläge etc) än att träna verbal kommunikation (tal).