Jag är så ensam

jag vet precis hur det känns. Nu har jag några enstaka vänner och bekanta, men det är ingen som föreslår att vi ska göra något på helgen, eller så, och tidigare har jag varit mycket ensammare, utan någon att prata med alls.

Har inte så mycket att säga, mer än att det är vanligare än man tror! Det är synd att det är så tabu att prata om det, och att man "ska" ha tusen vänner. Det gör ju själva ensamheten jobbigare när man också känner att man skäms över den.